månadsarkiv: oktober 2008

Fytne goes Washington

Jag åker till Washington i dag. Jag återkommer med bloggande därifrån. Jag hoppas kunna delge er många initierade amerikaners synpunkter.

Bl.a. ska jag på ett seminarium på Cato om amerikanarnas fabless för en stark presidentmakt – i landet som gjorde maktdelning till grundtanke. Kan bli intressant. Men det blir inte förrän på kvällen på valdagen på tisdag.

Jag har nog en och annan spaning innan dess. Ska träffa medicinforskare, filosofiprofessor, och besöka think tanken Cato Institute. Och förhoppningsvis många fler intressanta människor från eliten och den politiska klassen.

Och jag tänkte spana lite på hur valproceduren går till, jag har ju ändå varit valobservatör i Ukraina på 90-talet 🙂

Obama drömmer om Clintons fredsår…

Nu ska vi se…

“Det är dags för fred och välstånd som under 90-talet” sa Obama under ett valmöte I Florida I förrgår med Bill Clinton sittades jämte sig på scen.

Krig under Clinton:

1991-2003 Flygförbudszoner i Irak (ärvd konflikt, men Clinton utökade flygförbudszonen 1996)

1992-1995 Bosnien /Serbien (ärvd konflikt)

1993 World Trade Center- bombningen (al-Qaida)

1993 Slaget om Mogadishu (ärvd konflikt)

1994 Rwanda

1998 Ambassadbombningarna I Dar es Salaam, Tanzania and Nairobi, Kenya (al-Qaida)

1999 Kosovo

2000 Jagaren USS Cole (al-Qaida)

Ta i beaktande att George W. Bush I valet år 2000 mot Al Gore lovade att inte engagera sig så mycket i konflikter utomlands. Som alla vet ändrades allt den 11 september 2001, knappt nio månader efter att Bush tillträtt som president. Min slutsats är att USA som världens mäktigaste militärmakt och världens största ekonomi aldrig kan tro att det går hålla sig utanför världens konflikter. Frågan är snarare hur man hanterar sådana.

Clinton drog uppenbarligen sig för att ingripa, men han slapp inte för det. Och är det någon som med facit i hand varit emot att han varit lite mer aktiv i Bosnien/Serbien och Rwanda? En lätt amerikansk division hade kunnat stoppa folkmordet i Rwanda. Ett snabbare ingripande i Bosnien/Serbien hade räddat många liv och kanske gjort att Kosovokriget aldrig behövt äga rum. Och varör såg inte Clinton att al-Qaida var systematiska i sina attacker mot amerikaner och amerikanska intressen? Efter ambassadbombningarna 1998 skickade han ett tjog kryssningsmissiler mot några tält i Afghanistan och Sudan. Det löste inte problemet, men gjorde en massa muslimer sura. Vi vet hur det gick… 11 september…

F.ö. så pågår färre krig just nu, i slutet av Bush-eran, än någonsin. Dick Erixon har skrivit om det här.

Word

Nicklas Storåkers, vd Avanza bank, kritiserar på DN-debatt stabilitetsfonderna som allianspartierna och socialdemokraterna är överens om.

Systemet med avgifter från bankerna till stabilitetsfonden är dömt att misslyckas. /…/ Enligt förslaget ska bankerna betala olika avgifter utifrån vilka risker de tar. Det är dömt att misslyckas. Att bedöma risker inom bankvärlden är oerhört komplicerat. Hade tillsynsmyndigheterna klarat av det hade den rådande bankkrisen inte brutit ut. Det föreslagna systemet kommer inte att hämma spekulativa banker, medan försiktiga banker får betala notan.

Word.

Ohly och Östros pådrivande i bostadsbubblan

Per Tedin på Sydsvenskan kommenterar Per Nilssons rapport ”SBAB, ett svenskt Freddie Mac?” som jag skrev om här under i går:

En jämförelse mellan å ena sidan Sveriges Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, och å den andra amerikanska Federal Home Loan Mortage Corporation, Freddie Mac, och Federal National Mortage Association, Fannie Mae, har sina poänger.

Men skriver Tedin:

Svenska banker tycks på det stora hela ha visat en viss återhållsamhet också under de senaste årens hausse på bostadsmarknaden. Amerikanska bolåneinstitut har däremot levat under hot om böter om de bedömdes som alltför restriktiva i bedömningen av sina låntagare.
Lägg därtill att Freddie Mac och Fannie Mae innan bubblan sprack stod bakom bortemot hälften av bolånen i USA. Det kan jämföras med SBAB:s andel av den privata bolånemarknaden som uppgår till mindre än 8 procent.
Risken för att SBAB blir ett svenskt Freddie Mac får nog trots allt betecknas som liten. Det hindrar inte att bolånemarknaden förmodligen mår bäst om staten håller sig borta från utlåningen.

Läs Per Tedins ledare i Sydsvenskan här.

Och det finns ytterligare ett problem med dessa billiga krediter som driver upp huspriserna – det blir svårare för fler att någonsin i sitt liv lyckas betala av sitt bostadslån och bli obelånade ägare av sitt eget hem. Allt eftersom konstlat billiga krediter drivit upp priserna.

En politik som leder till att fler får ett högbelånat hem och att färre någonsin kommer att kunna ha betalt av sitt hus – är det en bra politik? Jag tycker inte det. Det är en politik som skapar skevheter på marknaden och det är en politik som gynnar: byggherrar, risktagande med andras pengar i banksystemet och fastighetsmäklare som få mer betalt för att förmedla dyrare bostäder än billiga.

Detta är vad SBABs tillskyndare försvarar.

Lars Ohly vill jag mena har därför exakt 180 grader fel i sin debattartikel från 10 oktober där han om finanskrisen bl.a. skrev:

När staten minskar sitt ägande ökar spekulationsekonomins omfattning. Planerna på utförsäljning av SBAB och Nordea måste därför omedelbart avbrytas.

Vi behöver starka offentliga aktörer på finansmarknaden. Det gemensamma ägandet av Nordea bör därför öka.

Läs Ohlys analys av förslag m.a.a. finanskrisen här.

Och sedan har vi förstås Mona Sahlins ekonomiutbildade skuggfinansminister Thomas Östros som så sent som för drygt ett år sedan protesterade mot alliansregeringens planer på utförsäljning av vissa statliga bolag, däribland SBAB. Jag undrar om Östros fortfarande står för denna sin analys:

TeliaSonera och SBAB är två goda exempel på hur långsiktigt statligt ägande kan bidra till att skapa mycket större värden, såväl ekonomiska som samhälleliga, än utförsäljningens engångsintäkter.

/—/

SBAB är ett välskött och populärt företag med ett starkt varumärke och en kvarts miljon kunder. Men SBAB har också en viktig samhällsekonomisk funktion. Företaget har tvingat fram en rejäl prispress på bolånemarknaden och enligt riksdagens Utredningstjänst har SBAB:s agerande på bara några år bidragit till att en familj med ett 2-miljonerkronorslån sparat omkring 14000 kronor årligen på ökad konkurrens och sänkta räntemarginaler. När SBAB nu säljs ut är risken stor att prispressen försvinner och lånen blir dyrare.

Regeringen ger, trots att mycket stora gemensamma tillgångar står på spel, inte några ekonomiska eller rationella grunder till varför utförsäljningarna nu skyndsamt måste genomföras. Det kan tyvärr komma att stå svenska skattebetalare mycket dyrt.

Läs Östros artikel här.

Tyvärr äger fortfarande staten SBAB och värdet på SBAB lär inte ha ökat i takt med att den bostadsbubbla, som SBAB varit pådrivande för att skapa, nu pyser ut.

”SBAB, ett svenskt Freddie Mac?”

Jag har i ett flertal bloggposter jämfört SBAB med de amerikanska, statligt stödda och statligt startade bolåneinstituten, Freddie Mac och Fannie Mae. De som är kärnan i sub-promelånekrisen och dess orsak jämte Community Reinvestment Act som tvingar även övriga banker ge stora lån till de med små marginaler.

Nu har Per Nilsson skrivit en rapport om paralellerna med vårt statliga SBAB – som svskaffade topplånet över 75 procent av köpeskillingen, tillät 95 procents belåning och gav amorteringsfria lån – ”SBAB, ett Svenskt Freddie Mac”:

Precis som de krisdrabbade amerikanska bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae har SBAB haft ett tydligt politiskt uppdrag att pressa lånevillkoren på bolånemarknaden. Genom att gå i bräschen för en allt mer frikostig långivning har SBAB bidragit till högre bostadspriser och ett ökat risktagande.

Det är utmärkt att vi får genomgångar som denna redan i samband med att finanskrisen pågår. För tror vi att det var t.ex. ”nyliberal politik” och inte statliga företag och statliga regler för kreditgivning som orsakat sub-primelånekrisen, blir boten lätt värre än soten. Något som Mattia$ Svensson påpekar i den förra bloggposten kanske är fallet.

Läs Per Nilssons rapport här.

Stabilitetsplanen är ”medkänsla med huvudlös spekulation”

Mattia$ Svensson skriver på sin blogg ”En vanlig Svensson” om den svenska stebilitetsplanen som riksdagen ska rösta om i dag:

I kristider går det fort, ofta så fort att eftertänksamhet och kritisk prövning hamnar på efterkälken, vilket krattar manegen för demagoger, planer och maktexpansion. Vi ser det hända i detta nu.

Ett exempel är den stabilitetsplan som regeringen presenterade i veckan och som bankas igenom i riksdagen redan imorgon, måndag. Den presenterades som en krisåtgärd, men innebär i själva verket en plan – en femtonårsplan! – för korporativ kontroll över finanssektorn.

Kortsiktigt får vi billiga statliga krediter till en hel marknad och alla nuvarande aktörer, oavsett hur mycket de har misskött sig (exempelvis att vissa storbanker vårdslöst lånat ut enorma summor i Baltikum i en kreditboom uppblåst av ländernas fasta växelkurs mot euron). Ett uttalat mål är att bibehålla nuvarande uppblåsta priser på bostäder, ett annat att ingen aktör ska gå i konkurs. 1500 miljarder ställs alltså till förfogande till förmån för höga bostadspriser och klantiga finansaktörer.

Långsiktigt sjösätts en femtonårsplan för växande fonderad kontroll över samtliga banker och finansinstitut, som avkrävs samverkan med varandra och staten. Att bankerna var för sig hade fått striktare krav på avsättningar hade varit högst rimligt, men denna kollektiva ordning innebär att skötsamma banker tvingas gå i borgen för sämre aktörer istället för att vinna konkurrensfördelar och marknadsandelar på att vara bättre. Notera att den bank som skött sig bäst, Handelsbanken, är de mest skeptiska till planen.

Läs hela inlägget på hans blogg här.

Feministen Tiina Rosenberg – kön inte avgörande

STOPPA PRESSARNA STOPPA PRESSARNA STOPPA PRESSARNA

Bloggaren Dick Erixon gör en viktig iaktagelse. Feministen Tiina Rosenberg tycker inte kön är det viktigaste, utan åsikter, ideologo och karaktär. Läs om vad han kort skriver här.

Min synpunkt är att mycket av vår samtids feminism egentligen bara är en förklädd marxism. Tyvärr får man säga, för lika negativa rättigheter för kvinnor och män är viktigt och något som är väldigt långt ifrån att vara genomfört i världen år 2008.

Rätt att dunka journalists huvud i stenvägg

Ekot rapporterar om valet i Tjeckien: ”Stark reaktion på valförlust i Tjeckien”:

I Tjeckien har det varit val till delar av senaten, till 27 av 81 senatsplatser. Och det blev ett förkrossande nederlag för styrande Medborgardemokraterna och premiärminister Mirek Topolanek, något som också visade sig handgripligen.

Topolanek tog ut sin frustration mot en fotograf. När fotografen tog bilder på  premiärministerns son i en barnvagn dunkade Topolanek fotografens huvud i stenvägg.

Partiet tog bara tre platser medan oppositionspartiet, Socialdemokraterna, tog 23 platser.

Ekot har såklart gjort en helt felaktig analys. Förmodligen och rimligtvis alltså – för jag var inte där det hände – men det var inte någon från Ekot heller.

Politiker på premiärministernivå är regelmässigt utsatta för hot mot sig och sin familj. Det är ingen slump att de för det mesta har livvakter. Även svenska journalister borde veta att det är så. Politiker som styr och ställer över oss ska utsättas för närgången granskning av sin politik, sin person och sin vandel. Men där ska det ta slut.

Politikers barn är inte allmänna villebråd och om en politiker inte vill att barnen ska fotograferas, bl.a. för att minska risken för att barnen ska utsättas för något, t.ex. kidnappning om deras utseende är allmänt känt, så ska detta respekteras. Alternativet är att höga politiker inte kan umgås med sina barn. Vill vi ha sådana förhållanden för våra politiker? Och vilka politiker får vi att välja på i längden

Jag hoppas att det grisiga svinet till journalist som mot Topolaneks vilja började filma hans barn har riktigt ont i huvudet i dag och blir fälld för ofredande i domstol. Och så hoppas jag att Ekot slutar dumma sig och tror att detta har med valresultatet att göra. Att skydda sina barn är självförsvar, speciellt för en person som regelbundet utsätts för dödshot. Ekot borde fatta detta. Kan man ju tycka.

Jesus var en ”Community Organizer”

Politiska kampanjer är fulla av fula trick, tjuvnyp, medvetna missförstånd och osakliga beskyllningar. Men i bland blir det riktigt roligt utan att vara grisigt.

Som ni vet gjorde republikanernas vicepresidentkandidat, Alaskas guvernör Sarah Pailin, en sak av att Barack Obama varit ”community organizer” i sitt tal på republikanernas konvent och jämförde det med att det var som att vara borgmästare i en liten stad ”fast med reell makt”.

Det är lite som när socialdemokraterna på 1980-talet vände skojerierna (var det Hasse och Tage som var först?) om att Ingvar Carlsson såg ut som an sko i ansiktet och började kalla patrtimedlemmarna för fotfolket.

Sjöröveri utanför Somalia

Då och då ser man en blänkare i media om att fartyg kapats utanför Somalia, d.v.s. utanför Afrikas horn. Mest uppmärksammat har väl kapningen av det ukrainska ro-ro-fartyget Faina, lastat med 33 ryska T-72-stridsvagnar, varit.

10 fartyg och 374 sjömän hålls för tillfället av pirater. Sjömännen förs oftast i land som gisslan. Varför är detta ett Svenskt eller Europeiskt problem? Jo, titta på kartan. Sjövägen från Europa till Asien går via Suezkanalen.

Internationella flottstyrkor under FN-mandat har dragits samman i området, men det finns delikata juridiska aspekter att ta hänsyn till. Situationen är oklar och långt ifrån löst.

Att den stat som slår tillbaka hårdast och gör fritagningar är Frankrike kanske inte är självklart för en del, även om vi sett hur de hanterat gisslantagningar i kapade flygplan förr.

Erik vad der Heeg har på sin blogg skrivit en hel serie inlägg för att uppmärksamma och förklara vad som sker. Läs dem här:

Sjöröveri (1): favorit i repris

Sjöröveri (2): ”Coke en stock”?

Sjöröveri (3): Piratkusten

Sjöröveri (4): intressant söndagsläsning

Sjöröveri (4½): Vilka örlogsfartyg finns på plats utanför Somalias kust?

Sjöröveri (5): Uppdatering pirater och radikalislamism

Sjöröveri (6): ”Can your admiral do this…?”

Sjöröveri (7): Vad betyder G.O.S.S.?

Sjöröveri (8): Det handlar om kultur

Sjöröveri (9): Sjöimperiet slår tillbaka…

Sjöröveri (9½): Nato Shipping Centre