månadsarkiv: september 2009

Nu passar det… :-)

Fuglesang är Svensk-Norsk enligt norsk radio.

Jag har just kommit hem från några dagar i Norge. På norska radion rapportretade de om det Svensk-Norska atronauten Christer Fuglesang. Så nu passar sillsalladen. Fuglesang borde haft den på sin rymddräkt och inte den svenska flaggan. I den svenska radion har han ju som ni alla vet rapporterats kort och gott som den Svenska astronauten Christer Fuglesang. En stor och viktig fråga detta känner jag… 🙂

Idiotsäkert är bara för idioter

Många debattörer är av uppfattningen att bonusarna i finansbranschen och den ”oreglerade” kapitalismen i USA är orsaken till den finansiella krisen, d.v.s. subprimelånekrisen som smittat hela världens ekonomi.

Som jag skrivit tidigare har dock den amerikanska staten bäddat för krisen med krav på bankerna att sänka kreditkraven för utlåning och med extremt låg ränta under ett par år.

Och det har inte saknas statliga kontrollmekanismer. Men de har inte funkat. Nu erkänner USAs federala finansinspektion, SEC, i en självkritisk rapport att den inte gjorde tillräckligt för att undersöka de tidiga misstankarna mot finansmannen Bernard Madoff.

Strävan mot en riskfri riskkapitalmarknad leder oss i fördärvet för det är denna strävan som gör att kalkylen för att ta extrema risker ser så bra ut. Uppfattningen att det finns riskfria investeringar gör att vi blir tanklösa.

Ta bara alla statliga insättningsgarantier. De gör att vi alla kan strunta i om det är en stabil bank vi låter en ta hand om våra besparingar – vi har ju den statliga insättningsgarantin – vi kan uteslutande gå på räntevillkoren. Detta driver i onödigt stor utsträckning pengarna till banker med små marginaler – eftersom vi inte behöver bry oss om risken i detta.

Tyvärr bidrar nu den extremt låga räntan till att problemen i ekonomin inte värker ut så som de skulle behöva.

Putin fördömer inte Molotov-Ribbentroppakten

Putin har enligt TT, i ett brev till den polska tidningen Gazeta Wyborcza, sagt:

Vår plikt är att avlägsna bördan av misstro och fördomar från förr i de polsk-ryska relationerna.

Man kan ju undra vad det är för glidande och vagt språk med tanke på att Molotov-Ribbentroppakten inte var något annat än en krigisk djävulspakt. Dessutom är det inte polackerna som behöver revidera sin syn på Molotov-Ribbentroppakten utan Ryssarna själva. Speciellt med tanke på att Putin delvis återupprättat Stalin i den ryska historieskrivningen och även sagt att Sovjetunionens upplösning var 1900-talets största tragedi. (Vad skulle vi säga om en nuvarande Tysk eller Österrikisk kansler sa så om nazitysklands fall?)

Jag skulle vilja veta hur detta vaga avståndstagande kommunicerats i rysk media – som alla vet att Putin i praktiken styr över.

Vad ska de bråka om?

Det ena stora mittenpartiet vill ha skattefinansierad vård med landstinget som ansvarig och ska gå till val på:

En nationell certifiering som säkrar att vården håller samma kvalitet oavsett vart patienten vänder sig.

Det andra stora mittenpartiet vill ha skattefinansierad vård med landstinget som ansvarig och ska gå till val på:

De nationella riktlinjerna, som i dag är rekommendationer, behöver få en mer bindande karaktär. På så vis skulle dessa riktlinjer kunna blir kraftfulla verktyg för att åstadkomma en mer kvalitativ men också rättvis hälso- och sjukvård i hela Sverige.

Men tonläget kommer säkert vara högt och fränt från vänstern. För att dölja likheterna får man förmoda.

Anna Odell Nelly Bly wannabe?

Anna Odell fick likhet inför lagen

Anna Odell, konstfackeleven som fejkade en psykos och ett självmordsförsök och filmade det hela och kallade det för konst blev i går fälld för våldsamt motstånd och oredligt förfarande.

Vänstern, företrädd av Aftonbladets kulturredaktör, Åsa Linderborg, (hon som nyss släppte igenom den famösa artikeln som påstod att Israeliska armén sköt palestinier för att kunna sälja deras organ) och Dagens Nyheters kulturredaktör, Maria Schottenius, (hon som i våras släppte fram Andreas Malms påhittade anklagelser mot Johan Norberg och sedan förvägrade Norberg replik), tycker att om något görs i konstens namn så gäller inte lagen. Undrar om de tycker så om rattfyllor. våldtäkter och mord i konstens namn. Skulle inte tro det. Men de kan inte separera det faktum att de delar Anna Odells kritik av samhället från att hon bröt mot lagen. Men sådan är vänstern. Ändamålen helgar medlen. De kräver således domstolar som inte dömer vänsteraktivister efter samma lagar som alla oss andra. Likhet inför lagen någon? Men det är som vanligt med vänstern, några är med jämlika än oss andra.

Dock, jag måste säga att det Anna Odell Gjorde är moraliskt försvarbart, även om det ska dömas enligt lagen. Wallraffande, som man skulle kunna klämma in Odells fejkade psykbräjk (fonetisk stavning av låneord borde bli allmän lag), kan fylla en viktig funktion, men ställer inte den Wallraffande över lagen. I varje fall inte så som tingsrätten dömde, och det är bra. Det utdömda straffet är inte heller särdeles hårt och ur Anna Odells synvinkel väl värt sitt pris, med tanke på att hon, som en konsekvens av att hon uppmärksammats och lagförts, nu tillhör den minoritet med name recognition i kulturvärlden. Förmodligen en bra investering. Vi skattebetalare som betalat för polis-, och psykologiinsatserna, samt rättegångskostnaderna (minus 2500:-) får hoppas på att hon snabbt börjar tjäna in till värnskatt.

Om något så ser jag en liten svag parallell till världens första grävande journalist, amerikanskan Nellie Bly.  1887 fejkade hon ett psykbryt och såg till att bli tvångsinlagd på Blackwell Island Asyl för sinnessjuka i New York. Efter en tid där kunde hon avslöja många av de grava missförhållandena som rådde där i tidningen The New York World, där hon var journalist. Ett hjälteavslöjande.

Anna Odell avslöjade väl inget nytt eller förfärligt med sin aktion. Inget övervåld och överlag inget otillbörligt. Hon lyckades bara uppmärksamma sig själv och det redan kända faktum att psykisk sjukdom är svårhanterat och svårbehandlat. Gott så.

Jag undrar om Anna Odell känner till Nelly Bly. Någon som vet?

Hur fan ska det här gå?

Mikael Nestius, ökänd chefredaktör från Stockholms gratistingning City, är utnämnd till VD och chefredaktör för Dagens Medicin och Dagens Apotek.

Hur fan ska det gå?

Mikael Nestius är ökänd för att ha förfalskat en artikel i City. City hade en krönikör som hette Sakine Madon, hon skrev en krönika där hon kritiserade Turkiets nationalistiska personkult runt Mustrafa Kemal Atatürk, en massa turkar blev upprörde och då bad Nestius ursäkt för artikeln – i Sakines namn – utan att ha fått hennes medgivande för att göra så. Han falsifierade således artikeln, urkundsförfalskning om man så vill. Och till detta tog han bort den ursprungliga krönikan. Festligt (?) nog publicerades den ursprungliga artikeln på tryckfrihetens dag.

En utförligare genomgång av affären, med ett flertal länkar gjordes av Johan Ingerö 22 maj 2008. Läs den här.

Nu ska alltså denne lögnare, Mikael Nestius, vara chefredaktör för en tidning som har som huvuduppgift att granska den evidensbaserade vården.

För mig är det obegripligt att Mikael Nestius ens tillåts arbeta med nyheter – och nu är han alltså återigen utsedd till VD och chefredaktör, denna gång en facktidning till råga på allt, av Casten Almqvist på Bonnier Business Press.

Och till slut kan man ju undra vad Martin Schori, VD på Dagens Media är för skitgranskare som inte tar upp denna fråga i sin artikel om chefsbytet på Dagens Medicin.