Kategoriarkiv: Det här med människor

Per Wikström – korkad eller nyttig idiot?

Per Wikström har kanske gjort årets mest bisarra inslag i Ekot – Grekland framhålls som förebild för framtidens pensioner!

I går körde Ekot en nyhet under rubriken ”Svenska pensioner mot bottenskiktet” om att de framtida (OBS! framtida) svenska pensionerna skulle vara bland de lägsta i EU – på 48,2 procent av slutlönen för dagens 27-åringar. Bl.a. framhölls det att de framtida Grekiska pensionsnivåerna för dagens 27-åringar skulle bli högre än de svenska. Ja det rapporterades faktiskt att de grekiska framtida pensionerna skulle bli på över 100 procent av slutlönen.

Bakom nyheten låg PRO som dessutom var de enda som kom till tals i inslaget. Helt surrealistiskt.

Vad de röker på PRO-kansliet egentligen? Har de Grekland som förebild för hur pensionssystem bör vara utformade nu för tiden?

En sak som vi vet med mycket stor sannorlikhet är att framtida ekonomiska förpliktelser, så som t.ex offentliga pensioner, inte är värda mycket när de är utställda av en stat som har ett så stort budgetunderskott att Euroländerna och Internationella valutafonden (IMF) måste gå in med krispaket för att finansiera landets gigantiska budgetunderskott eftersom landet inte längre kan låna på den internationella marknaden. Landet hade redan innan den ekonomiska krisen en statsskuld på 115 procent av BNP. Grekiska staten ägs av Euroländerna, IMF och Kina och de lär kräva tillbaks sina pengar innan det betalas ut några pensioner som överstiger medborgarnas slutlöner.

PRO är inget annat än SSU för pensionärer, de är en integrerad del av den socialdemokratiska rörelsen. Att gjöra ett inslag som detta, som bygger på vad endast PRO har att säga, där ingen annan än PRO kommer till tals är inte god sed för public service. Det är helt enkelt inte public service – även om det sänds av public service.

Och inte heller nämndes att det var de framtida offentliga pensionerna som diskuterades, det fick man klura ut av sammanhanget. Även de flesta svenskar, inklusive LO-kollektivet via sina avtal, har en privat pension att lägga till den offentliga pensionen. Ingen kan väl ha missat all TV-reklam för den avtalspension som LO-anslutna i privat sektor kommer få via AMF-pension? Detta är ett sidospår i sammanhanget, men att bedöma den generella pensionsnivån i ett land endast utifrån den offentliga delen av en pensions pension är helt enkelt inte relevant.

Om det rent teoretiskt är så att ett land inte har ett offentligt pensionssystem, men i praktiken alla arbetare och tjänstemän har ett pensionsavtal via sin fackförening eller ett som de betalat direkt privat så är det inte rimligt att säga att pensionsnivån i det landet är noll procent av slutlönen.

Ibland undrar jag om vissa public servicejournalister driver en politisk agenda eller om de bara är så korkade att de inte begriper att de är nyttiga idioter. Journalisten bakom inslaget var Per Wikström. På Wikipedia står det författare, journalist och före detta målare.

Mycket har man ju hört, men denna ”nyhet” måste tillhöra de mest bisarra alla kategorier 2010.

Maud Olofsson och ansvaret under SAAB-krisen

Den som kan något om det svenska industristödets tragiskt dyra och meningslösa historia vet att hålla Maud Olofsson högt.

Varvskrisen, började i slutet på 60-talet, den dåvarande socialdemokratiska finansministern Gunnar Sträng och riksbankschefen Per Åsbrink gick då in med långtgående statliga garantier till varvsindustrin, sedan fortsatte det med den på hösten 1976 tillträdda borgerliga regeringens varvsakut, under centerpartistiska ekonomiministern Nils G. Åsling. Detta ledde ändå till bildandet av statliga Svenska Varv AB, då inget av det tidigare stödet hade hjälpt. Till slut lades ändå den mesta varvsverksamheten ner då varvsstödet upphörde med att regeringen Palme avskaffade produktionsstödet till varvsindustrin efter valet 1985.

20 års elände med subventioner och bortkastade skattepengar var över.

Nu har Maud Olofsson inte upprepat ett enda av de tidigare misstagen i den nu pågående krisen i fordondbranschen, och de ska Maud Olofsson och hela regeringen ha beröm för.

Det märkligaste då, under varvskrisen, och nu, under SAAB-krisen, är fackets och socialdemokraternas agerande. Det är även ytterst märkligt att s.k. borgerliga regeringar under 70-talet höll på med varvsstöd och förstatligande av en hel bransch, men det är är inte lika märkligt som LO-fackens agerande nu som då.

Facket och socialdemokraterna brukar berömma sig själva för likalöneprincipen i Rehn-Meidnermodellen. Alla som utför samma typ av arbete ska ha samma lön. Allt för att de mindre lönsamma företagen SKA slås ut så att arbetskraften kan övergå till mer lönsamma företag. I det närmaste är detta att betrakta som att Sverige, på fackets och socialdemokraternas initiativ, redan på 50-talet införde Schumpeters teori om den kreativa förstörelsen som politisk och facklig dogm.

Det märkliga är att denna egna politik inte hindrar fackrepresentanter och socialdemokrater att klaga då dessa principer faktisk får avsedd effekt och olönsamma företag är att på väg att slås ut av just Rehn-Meidnermodellens likalöneprincip. Då ska det till subventioner, stöd och statligt ägande – tvärt emot de egna principernas intentioner. De principer som är grunden för samma fackföreningars centrala löneavtal. Jag tycker det är ohederligt.

En modern kurios pajas i periferin har dock tillkommit, Peter Eriksson (som jag i andra sammanhang talat hyggligt gott om bl.a. här och här på bloggen). Miljöpartiet, som inte lagt två strån i kors för den svenska bilindustrin tidigare, som alltid varit tidig med att kritisera VOLVO och SAAB för de bilar de gör och som varit emot bilismen på alla fronter sedan partiet bildades 1981 – just detta parti anklagar nu regeringen för att ett olönsamt svenskt dotterföretag till USAs största bilföretag läggs ner efter decennier av stora förluster. Det enda som är ovanligare än att SAAB går med vinst är väl att det sker en kärnkraftsolycka med dödlig utgång. Ohederligt är bara förnamnet, men likalöneprincipen har inte varit miljöpartiets idé, men bilhatandet är näst efter kärnkraftshatet partiets livseleixsir.

Och så till sist en stilla undran. Varför lyfter media inte fram den samlade vänsterns hyckleri? Hyckleri och ohederlighet ska väl en fri media med självkänsla alltid sätta tänderna i? Dock diskuteras frågan ur SIFOkratiskt perspektiv i GT här.

Schymans blunder…

Nog för att allianspartierna är samspelta, men inte ska det väl vara omöjligt att hålla reda på vilket parti en minister kommer från – speciellt om man är partiledare själv och sysslar med politik på heltid.

Såhär skrev Feministiskt Initiativs partiledare Gudrun Schyman i dag på debatt sajten Newsmill:

Folkpartiet, Sven Littorins parti, harlänge utnämnt sig till den borgerliga feminismens främsta företrädare.Fast i praktiken var det länge sedan vi såg någon folkpartist på defeministiska barrikaderna.”

Om en man på detta sätt frångått gängse sätt att skriva en kvinnas namn och dessutom inte haft koll på vilket parti hon kom från undrar jag om inte denne blivit beskylld för manlig härskarteknik? Jaja, detta är inte viktigt, men frågan är om det är symptomatiskt. Schyman höll trots allt sitt talibantal där hon tyckte männen i Sverige och männen i det Talibanstyrda Afghanistan var av samma slag.

Jan Helin…

Jan Helin…

Alltså, först går aftonbladets chefredaktör ut storstilat och meddelar att de inte ska ta in några annonser från sverigedemokraterna, några veckor senare är det samme Jan Helin som låter tidningen han är chef för publicera en famös debattartikel av just sverigedemokraterna.

Som alla vet är förtjänad media värt mångdubbelt mer än betald media. Sverigedemokraterna har hindrats göra det dyra ineffektiva men bjudits på det billiga effektiva. Och såkart har de nu stått i centrum för debatten allt sedan Aftonbladet publicerade Jimmie Åkessons artikel.

Än så länge finns det nog ingen som kampanjar bättre för sverigedemokraterna än Jan Helin på Aftonbladet.

Heja ÖIS – ner med Svenska Fotbollsförbundet!

Svenska fotbollsförbundet har bötfällt fotbollslaget Örgryte från Göteborg för att de brutit mot reglerna och tillåtit ett ”anstötligt budskap” på läktaren.

Det anstötliga budskapet var ”Free Dawit Isaak – Imprisoned in Eritrea since 2001″.

Var Svenska Fotbollsförbundet anser är i princip att de är neutrala till frågan om demokrati eller diktatur. Demokrati finns inte utan yttrandefrihet. Som bekant håller sig demokratier inte med samvetsfångar, d.v.s. politiska fångar.

Folk som tolkar regler på det här sättet är sådana som skulle vrida på gaskranen om det bara stod så i reglerna. Fy fan.

Mitt AIK-hjärta finns i dag hos min kära morfars favoritlag Örgryte.

Jag önskar att alla svenska supporterklubbar nu ställer upp på Örgryte och samlar ihop till deras böter på 10.000 kronor. Och att varenda supporterklubb ställer upp och solidariskt bryter mot dessa skitregler i varenda tifo resten av säsongen.

Jag säger bara ”Free Dawit Isaak – Imprisoned in Eritrea since 2001″!

Heja Örgryte!

Borg: ”struntsiffror från RUT”

Anders Borg, som i opposition gjorde till en konst att alltid belägga sina förslag med uträkningar från riksdagens utredningstjänst (RUT), råkade nog säga fel i stundens hetta när han i ett replikskifte med vänsterpartiets ekonomisk-politiske talesman, Ulla Andersson, under budgetdebatten avfärdade hennes resonemang med orden: ”… i stället för att komma med struntsiffor från RUT”.

Detta är humor.

Den regeringskritiker som inte gör stor sak av detta i varje debatt med Anders Borg begår tjänstefel.

Anna Odell Nelly Bly wannabe?

Anna Odell fick likhet inför lagen

Anna Odell, konstfackeleven som fejkade en psykos och ett självmordsförsök och filmade det hela och kallade det för konst blev i går fälld för våldsamt motstånd och oredligt förfarande.

Vänstern, företrädd av Aftonbladets kulturredaktör, Åsa Linderborg, (hon som nyss släppte igenom den famösa artikeln som påstod att Israeliska armén sköt palestinier för att kunna sälja deras organ) och Dagens Nyheters kulturredaktör, Maria Schottenius, (hon som i våras släppte fram Andreas Malms påhittade anklagelser mot Johan Norberg och sedan förvägrade Norberg replik), tycker att om något görs i konstens namn så gäller inte lagen. Undrar om de tycker så om rattfyllor. våldtäkter och mord i konstens namn. Skulle inte tro det. Men de kan inte separera det faktum att de delar Anna Odells kritik av samhället från att hon bröt mot lagen. Men sådan är vänstern. Ändamålen helgar medlen. De kräver således domstolar som inte dömer vänsteraktivister efter samma lagar som alla oss andra. Likhet inför lagen någon? Men det är som vanligt med vänstern, några är med jämlika än oss andra.

Dock, jag måste säga att det Anna Odell Gjorde är moraliskt försvarbart, även om det ska dömas enligt lagen. Wallraffande, som man skulle kunna klämma in Odells fejkade psykbräjk (fonetisk stavning av låneord borde bli allmän lag), kan fylla en viktig funktion, men ställer inte den Wallraffande över lagen. I varje fall inte så som tingsrätten dömde, och det är bra. Det utdömda straffet är inte heller särdeles hårt och ur Anna Odells synvinkel väl värt sitt pris, med tanke på att hon, som en konsekvens av att hon uppmärksammats och lagförts, nu tillhör den minoritet med name recognition i kulturvärlden. Förmodligen en bra investering. Vi skattebetalare som betalat för polis-, och psykologiinsatserna, samt rättegångskostnaderna (minus 2500:-) får hoppas på att hon snabbt börjar tjäna in till värnskatt.

Om något så ser jag en liten svag parallell till världens första grävande journalist, amerikanskan Nellie Bly.  1887 fejkade hon ett psykbryt och såg till att bli tvångsinlagd på Blackwell Island Asyl för sinnessjuka i New York. Efter en tid där kunde hon avslöja många av de grava missförhållandena som rådde där i tidningen The New York World, där hon var journalist. Ett hjälteavslöjande.

Anna Odell avslöjade väl inget nytt eller förfärligt med sin aktion. Inget övervåld och överlag inget otillbörligt. Hon lyckades bara uppmärksamma sig själv och det redan kända faktum att psykisk sjukdom är svårhanterat och svårbehandlat. Gott så.

Jag undrar om Anna Odell känner till Nelly Bly. Någon som vet?

Norge firar sin nazistiske landsförrädare

Många märkliga ting händer i världen, t.ex. firar Norge i år att det är 150 år sedan landets främste nazistiske landsförrädare – efter Vidkun Quisling – föddes. Författaren, nobelpristagaren i litteratur 1920 och nazisten Knut Hamnsun.

Och det är det officiella Norge som firar sin nazist. Norska posten ger ut jubileumsfrimärken, Norges Bank präglar silvermynt och självaste kronprinsessan Mette-Marit, vars far, farfar och farfars far fick fly landet undan de nazityska trupperna 1940 – 1945, invigde det nya Hamsuncentret som en del av firandet.

Nu är väl frågan bara när de även ska börja fira Quisling.

Saj haj!