Kategoriarkiv: FN

Klimatforskningen måste bli vetenskaplig

Att klimatfrågan är politik vet alla, men att även klimatforskningen verkar dras med svårartad politisering är inte känt för alla.

Ni kanske har hört att temperaturen inte stigit de senaste tio åren, att den s.k. hockeyklubban visat sig bygga på ett fåtal träd i Sibirien och framför allt att grunddata hållits hemlig för utomstående forskare – något som aldrig hade accepterats på något annat vetenskapligt område. Och så förra veckan den läckta interna e-mäjlen som tyder på att forskare medvetet undanhållit data som talar emot deras teorier (klart ovetenskapligt) och i det närmaste låtit svågerpolitik styra för i vilka tidsskrifter deras ”vetenskapliga” rapporter ska publiceras i – vilket avgör vilka som ska granska materialet.

Och så nu till Köpenhamnsmötet som inte kan resultera i något bindande avtal eftersom USA inte går med på det. Med tanke på den senaste tidens avslöjanden om ovetenskaplig från forskarvärlden vet vi inte vad som är vetenskapligt sant och vad som är hittepå. Inget bra beslutsunderlag för stora bindande globala åtgärder.

Kvällspostens politiske redaktör Peter J Olsson föreslår nu det enda rätta inför Köpenhamnsmötet:

Några punkter kan vara:

  • Skapa flera oberoende forskningsinstitutioner som kan konkurrera med olika metoder och ansatser.
  • Rusta upp nätet av mätstationer och kvalitetssäkra mätvärdena.Finansiera bojsystem för mätning av oceanernas vattentemperatur.
  • Kräv öppenhet med grunddata, så att oberoende forskare kan använda samma material.

FNs diktaturråd del 2

Fler har diskuterat varför FN är en lekstuga för diktaturer.

Inför det famösa FN-mötet i Geneve skrev DNs tidigare kulturchef Arne Ruth och debattören Dilsa Demirbag-Sten om hur de muslimska diktaturerna försökte förbjuda religionskritik i en artikel på Brännpunkt.

Fredrik Segerfeldt resonerar ungefär som jag och hänger inte heller upp sig på hurvida Israel anklagas för att vara rasistiskt eller ej, utan på det faktum att det är diktaturer, som dessutom är högst selektiva i vad de kritiserar som kapat FN. Han skrev på Newsmill här.

I Wall Street Journal skriver Gerald M. Steinberg här om att mötet i Geneve visar att det bästa sättet för att försvara mänskliga rättigheter är att inte låta FN hålla några konferenser som ger en skenbar legitimitet åt diktaturernas utfall.

Jag nämnde i min bloggpost i går att problemet inte är om frågan hurvida Israel på vissa sätt agerar rasistiskt diskuteras, utan att diktaturer som med alla mått mätt själva definitivt är värre ska få utmåla Israel som endsamt världsproblem. Om demokratier diskuterade frågan om hurvida Israel på vissa sätt agerar rasistiskt skulle det kunna vara både relevant, balanserat och sakligt. Men som det är nu så slipper Kina kritik för vad de gör i Tibet, Ryssland för vad de gör i Tjetjenien och Georgien, Sudan för vad de gör i Darfur, Mugabe för vad han gör i Zimbabwe och arabstaterna slipper kritik för att de själva låter palestinier leva som andra klassens invånare i generation efter generation i sina egna länder. Att bortse från alla dessa flagranta övergrepp, men välja att fokusera enbart på Israel är inte seriöst – det är diktaturfasoner och ska inte understödjas av demokratier.

Bret Stephens skrev här i går om hur arabvärlden inte bryr sig om det under 2000-talet dött många gånger fler muslimer – ur en mindre befolkning – i Tjetjeninen än i de palestiska områdena under samma period.

FNs diktaturråd mot mänskliga rättigheter

I princip tycker jag att man alltid kan bortse från vad diktaturer säger när det gäller mänskliga rättigheter. Oftast gör vi nog det, men jag begriper inte att demokratier ens låter sig dras in i FN-organisationer som är diktaturlekstuga mot mänskliga rättigheter. Och jag begriper inte att demokratierna accepterar att betala för denna avskyvärda verksamhet. Helt obegripligt.

Jag tycker inte demokratier ska vara med och vänta tills Irans galne förintelseförnekande president säger att Israel är rasistiskt. Det är faktiskt rimligt att diskutera vad Israel gör.

Men demokratier ska inte vara med från början. Varför ska demokratierna över huvud taget vara med när duktaturrepresentanter förnedrar begreppet mänskliga rättigheter? Varför ska en representant för Libyen vara ordförande när det under FN:s paraply diskuteras mänskliga rättigheter?

Johan Ingerö skriver om frågan här och här.

Dick Erixon skriver om frågan här.

Folkpartiledaren kritisk till FN

Tänk att man skulle få uppleva den dagen då en partiledare för folkpartiet är kritiskt mot FN. Men det har hänt. Jan Björklund kritiserar att diktaturerna tillåts dominera och förstöra arbetet för yttrandefrihet.

…frågan huruvida yttrandefriheten ska begränsas när det gäller kritik av religioner diskuteras just nu på fullt allvar av världens ledare – bl a inför den stora FN-konferensen i Geneve i slutet av april. Islamska länder driver på för att religionskritik, t ex i medier, ska förbjudas.

/—/

Det vore förfärligt om FN användes för att fördöma mänskliga rättigheter och för att flytta fram positionerna för militant islamism. Men ännu mer förfärligt vore att världens demokratier blev delaktiga i ett sådant spektakel.

Det är rätt att förhandla så länge man tror på framgång. Om konferensen däremot till slut återigen urartar, blir det förstås omöjligt för både Sverige och EU att sitta med som alibi.

I en sådan situation är det i varje fall folkpartiets uppfattning att Sverige ska hoppa av konferensen.

Läs Jan Björklunds uttalande ”Beredskap att hoppa av FN-konferens – Människors rättigheter viktigare än religioners” här.
Vad säger övriga alliansen om denna inställning?
Och vad säger partierna i den röd-röd-gröna röran?

Sjöröveri utanför Somalia

Då och då ser man en blänkare i media om att fartyg kapats utanför Somalia, d.v.s. utanför Afrikas horn. Mest uppmärksammat har väl kapningen av det ukrainska ro-ro-fartyget Faina, lastat med 33 ryska T-72-stridsvagnar, varit.

10 fartyg och 374 sjömän hålls för tillfället av pirater. Sjömännen förs oftast i land som gisslan. Varför är detta ett Svenskt eller Europeiskt problem? Jo, titta på kartan. Sjövägen från Europa till Asien går via Suezkanalen.

Internationella flottstyrkor under FN-mandat har dragits samman i området, men det finns delikata juridiska aspekter att ta hänsyn till. Situationen är oklar och långt ifrån löst.

Att den stat som slår tillbaka hårdast och gör fritagningar är Frankrike kanske inte är självklart för en del, även om vi sett hur de hanterat gisslantagningar i kapade flygplan förr.

Erik vad der Heeg har på sin blogg skrivit en hel serie inlägg för att uppmärksamma och förklara vad som sker. Läs dem här:

Sjöröveri (1): favorit i repris

Sjöröveri (2): ”Coke en stock”?

Sjöröveri (3): Piratkusten

Sjöröveri (4): intressant söndagsläsning

Sjöröveri (4½): Vilka örlogsfartyg finns på plats utanför Somalias kust?

Sjöröveri (5): Uppdatering pirater och radikalislamism

Sjöröveri (6): ”Can your admiral do this…?”

Sjöröveri (7): Vad betyder G.O.S.S.?

Sjöröveri (8): Det handlar om kultur

Sjöröveri (9): Sjöimperiet slår tillbaka…

Sjöröveri (9½): Nato Shipping Centre

Nej till vapenexport betyder nej till att ha ett försvar

Vänsterpartiet har nu under sin kongress unde lördagen fattat beslut om att all vapenexport ska förbjudas.

Ska vi ha ett försvar så behöver det vapen, moderna vapen.

Om Sverige inte ska exportera vapen, så betyder det att vi inte kommer ha mycket till vapenindustri i landet. Vi kommer att bli beroende av import från andra länder (som vi givetvis redan är), men om andra länder inte exporterar till oss, vad blir kvar då? Hur mycket kan vi sätta ihop som är av något stridsvärde, om det inte kan innehålla insatsvaror från andra länder?

Vänsterpartiet sa under sin kongress även ja till att sitta med i regeringen och nej till gemensam valplattform med socialdemokraterna och miljöpartiet. Vad säger Mona Sahlin och socialdemokraterna om detta? Ska de bilda regering med ett parti som vill förbjuda vapenexport?

Vapenexport ska vara statligt reglerad och inte någon fri marknad. Vi ska inte tillåta export till demokratins och anständighetens dödgrävare. Men ett eget försvar förutsätter både import och export nu för tiden. Den tyska filosofen Kants kategoriska imperativ sa att ”du ska handla så att du skulle vilja att din handling blev till allmän lag”.

Varför ska vi inte exportera vapen till Norge, Finland eller Estland om deras demokratiskt valda regeringar vill köpa vapen som tillverkas i Sverige?

Och om ett land behöver svenska vapen för att kunna göra en fredsbevarande FN-insats, ska vi då inte exportera vapen? Vilken moral är det?