fytne.nu

Den som kan något om det svenska industristödets tragiskt dyra och meningslösa historia vet att hålla Maud Olofsson högt.

Varvskrisen, började i slutet på 60-talet, den dåvarande socialdemokratiska finansministern Gunnar Sträng och riksbankschefen Per Åsbrink gick då in med långtgående statliga garantier till varvsindustrin, sedan fortsatte det med den på hösten 1976 tillträdda borgerliga regeringens varvsakut, under centerpartistiska ekonomiministern Nils G. Åsling. Detta ledde ändå till bildandet av statliga Svenska Varv AB, då inget av det tidigare stödet hade hjälpt. Till slut lades ändå den mesta varvsverksamheten ner då varvsstödet upphörde med att regeringen Palme avskaffade produktionsstödet till varvsindustrin efter valet 1985.

20 års elände med subventioner och bortkastade skattepengar var över.

Nu har Maud Olofsson inte upprepat ett enda av de tidigare misstagen i den nu pågående krisen i fordondbranschen, och de ska Maud Olofsson och hela regeringen ha beröm för.

Det märkligaste då, under varvskrisen, och nu, under SAAB-krisen, är fackets och socialdemokraternas agerande. Det är även ytterst märkligt att s.k. borgerliga regeringar under 70-talet höll på med varvsstöd och förstatligande av en hel bransch, men det är är inte lika märkligt som LO-fackens agerande nu som då.

Facket och socialdemokraterna brukar berömma sig själva för likalöneprincipen i Rehn-Meidnermodellen. Alla som utför samma typ av arbete ska ha samma lön. Allt för att de mindre lönsamma företagen SKA slås ut så att arbetskraften kan övergå till mer lönsamma företag. I det närmaste är detta att betrakta som att Sverige, på fackets och socialdemokraternas initiativ, redan på 50-talet införde Schumpeters teori om den kreativa förstörelsen som politisk och facklig dogm.

Det märkliga är att denna egna politik inte hindrar fackrepresentanter och socialdemokrater att klaga då dessa principer faktisk får avsedd effekt och olönsamma företag är att på väg att slås ut av just Rehn-Meidnermodellens likalöneprincip. Då ska det till subventioner, stöd och statligt ägande - tvärt emot de egna principernas intentioner. De principer som är grunden för samma fackföreningars centrala löneavtal. Jag tycker det är ohederligt.

En modern kurios pajas i periferin har dock tillkommit, Peter Eriksson (som jag i andra sammanhang talat hyggligt gott om bl.a. här och här på bloggen). Miljöpartiet, som inte lagt två strån i kors för den svenska bilindustrin tidigare, som alltid varit tidig med att kritisera VOLVO och SAAB för de bilar de gör och som varit emot bilismen på alla fronter sedan partiet bildades 1981 - just detta parti anklagar nu regeringen för att ett olönsamt svenskt dotterföretag till USAs största bilföretag läggs ner efter decennier av stora förluster. Det enda som är ovanligare än att SAAB går med vinst är väl att det sker en kärnkraftsolycka med dödlig utgång. Ohederligt är bara förnamnet, men likalöneprincipen har inte varit miljöpartiets idé, men bilhatandet är näst efter kärnkraftshatet partiets livseleixsir.

Och så till sist en stilla undran. Varför lyfter media inte fram den samlade vänsterns hyckleri? Hyckleri och ohederlighet ska väl en fri media med självkänsla alltid sätta tänderna i? Dock diskuteras frågan ur SIFOkratiskt perspektiv i GT här.

LO-ekonomerna, Anna Fransson och Irene Wennmo, skrev på DN debatt 9 december om sin LO-rapport:

Både alliansregeringen och den förra S-regeringen bär ansvar för de växande inkomstklyftorna. Mellan 1991 och 2007 har de rikaste fått ökade disponibla inkomster med 88 procent. För de fattigaste har de bara ökat med 15 procent. De senaste sex åren har förvärvsarbetande realt fått i genomsnitt 3,3 procent om året i inkomstökning. Siffran för arbetslösa och sjuka är 0,86 procent. Det stora språnget skedde mellan 2006 och 2007 när alliansregeringens första åtgärder slog igenom, men även under den förra S-regeringen skedde en liknande utveckling. Att låta sjuka, arbetslösa och pensionärer halka efter gröper ur tryggheten för alla.

Vad de säger, förutom det gamla vanliga vänstermantrat att “klyftorna ökar” är faktiskt att de “arbetslösa och sjuka” blivit rikare. Visserligen bara 0,86 procent rikare de senaste sex åren, men det är en välståndsökning och inte en välståndsminskning.

Om man är fattig måste det viktigaste vara att man blir mindre fattig, eller rikare, beroende på hur man väljer att uttrycka det. Är man fattig för att man är arbetslös är vägen till ett jobb avgörande för att bli rikare - och det ska det rimligtvis vara också. Och är man sjuk är det viktigaste att man blir frisk om det är möjligt - och vården i Sverige har blivit bättre sedan 1991. Och LO visar nu i sin rapport att de “fattiga” i det här fallet “arbetslösa och sjuka” alltså blivit rikare.

Men varför detta tjat om klyftorna? Sverige har en världens lägsta ginikoefficienter.

Men det är en sak till som LO inte tar upp och som rimligtvis är ytterst relevant. De skriver om perioden 1991-2007. Det är 16 år, vilket är 20 procent av ett liv i Sverige. Är det samma personer som utgjorde de arbetslösa och sjuka 1991 som 2007? 16 årskullar har tillkommit och 16 årskullar har avlidit. Och sedan tillkommer den eventuella sociala rörligheten. I ett bra samhälle många som tar sig från de lägre decilierna och under sitt liv förmår att göra en liten klassreda inom systemet och helt enkelt komma upp sig en bit. Här är Sveriges svaghet i förhållande till de bästa länderna (vilket givetvis är de ett land med ambitioner ska jämföra sig med).

Hur kan man vara så ointresserad av hur lätt det är att ta sig från absolut fattigdom som LO är i denna rapport?

Hur kan man vara så ointresserad av om det är samma personer inbegrips 1991 samt 2007 som LO är i denna rapport?

Och hur kan man framställa det faktum att “arbetslösa och sjuka” blivit lite rikare som att “skillnaderna mellan fattiga och rika ökar kraftigt”?

Om det väsentligaste är att minska klyftorna kan man göra det genom att de rikaste blir 50 procent fattigare och de fattigaste blir 49 procent fattigare. Skulle det vara att betrakta som en framgång för Sverige enligt LO?

LO bidrar till fördumningen av det offentliga samtalet när de kommer med såna här perspektiv.

Jag har precis kollat på samtliga sju riksdagspartiers huvudhemsida, dels startsidan och dels där man hittar pressmeddelanden. Bara centern och moderaterna väljer att som huvudinformation ha något som uppmärksammar 1900-talets viktigaste fredliga förändring i vår världsdel - murens fall 9 november 1989.

Socialdemokraterna nämner det i förbigående när de informerar om seminariet som hölls till f.d. partiledaren Ingvar Carlssons 75-årsdag och som Mona Sahlin ledde.

Övriga partier har varken något som uppmärksammar murens fall på sin startsida eller något pressmeddelande med någon kommentar. Detta är ynkligt.

Jag vill veta hur Lars Ohly ska fira att det nu är 20 år sedan murens fall 9 november. Han gick med i VPK i slutet på 70-talet. Det går inte att vara demokrat och för mänskliga rättigheter och inte uppskatta att muren föll 1989-11-09. Mona Sahlin har sagt att Lars Ohly ska bli svensk minister i oktober 2010. Därför vill jag veta.

I bland brukar jag säga att vi har världens sämsta vänster i Sverige. För att vara i en demokrati alltså. Och detta eftersom vänstern i Sverige är så socialt paternalistisk. I ekonomiska frågor är vänstern som vänstern i den demokratiska världen är mest, de har bara fått styra oproportionerligt mycket under efterkrigstiden. Fakta på marken är således lite extrem i Sverige med ett skattetryck bland de högsta i världen, men det är snarare en effekt av det långa regeringsinnehavet än någon radikalare ideologi än i systerpartierna i andra demokratiska länder.

Det som gör den svenska vänstern så unik är att den är så paternalistisk i livsstilsfrågor. Det ska vara systembolag med skyhöga alkoholpriser, krångliga och dyra processer kring utskänkningstillstånd, krav på vakter, inhägnade områden och servering av varm mat vid serveringsställena. Allt för att göra det nästan omöjligt för den hårdbeskattade arbetarklassen att kunna gå på krogen och äta middag med vin och öl, så som de oftare gör i resten av Europa. Till detta kommer att vänstern i Sverige driver en amerikanskt repressiv narkotikapolitik. Det var den socialdemokratiska regeringen som på 80-talet kriminaliserade innehav för eget bruk och konsumtion. Den som super för mycket får hjälp, den som tar för mycket av andra droger får fängelse. Att “högern” eller konservativa driver denna linje på många hålla är tyvärr som det brukar vara i andra demokratiska länder. Och det är detta som gör “högern” så oattraktiv enligt många. Men i Sverige delas denna högersjuka av vänstern så till den milda grad att det är vänstern som mer än kyrkan driver på denna statliga livsstilspaternalism. Det är därför jag tycker mig ha fog för påståendet att vi har världens sämsta vänster i Sverige eftersom vänstern i Sverige står för ofri ekonomi OCH social paternalism. Borgerligheten står för friare ekonomi och som vanligt - och tyvärr - för social paternalism.

Således kan man inte genom att välja vänster eller borgerlighet påverka den statliga sociala paternalismen i allmänna val i Sverige. Vilket är något frustrerande. Vi kan bara välja mellan stor och jättestor offentlig sektor, eftersom den sociala paternalismen inte är uppe för diskussion. Dock finns det en liten unik faktor i Sverige och det är moderaterna. Moderaterna är något så unikt som ett parti som är allmänt oradikalt, men dock, borgerligt i ekonomiska frågor, men med en unik liberal syn vad gäller livsstilsfrågor. Detta syns vad gäller synen på alkoholfrågan, homoäktenskapsfrågan, abortfrågan och en rad andra symbolfrågor där “högerpartier” faktiskt ofta tycker tvärt om. Dock gäller detta såklart inte narkotikafrågan, men dock.

Moderaterna är något så unikt som ett “högerparti” som är liberalt i ekonomiska frågor och tolerant liberalt i livsstilsfrågor. Det är detta som förklarar att det största “högerpartiet” i Sverige är som störst i storstäderna och relativt sett som svagast på landsbygden. I nästan alla andra demokratiska länder är det tvärt om. Vänstern (som då är socialt liberal) är stark i storstäderna och högern (som då är socialt parternalistisk)  är stark på landsbygden.

Så, de enda svenska partierna som är som sina systerpartier i resten av världen är kristdemokraterna och folkpartiet. Centern har som bekant bara systerpartier i Finland och i Norge, men nu när de blivit allt mer liberala, i takt med att böndernas andel av befolkningen hamnat kring en procent av befolkningen, så ska de nog räknas som ett helt vanligt mittenliberalt parti och därför räknas vara normala enligt det internationella betraktelsesättet.

Övriga partier i Sverige är inte som sina systerpartier i resten av den demokratiska världen.

De tre vänsterpartierna avviker genom att vara som högerpartier brukar vara i många livsstilsfrågor.

Och moderaterna avviker avviker genom att vara som vänsterpartier brukar vara i många livsstilsfrågor.

Socialdemokraterna och socialstyrelsen byter plats

Och detta är inte på väg bort, det är snarare på väg att cementeras.

Socialdemokraterna och socialstyrelsen byter plats vad gäller synen på nyttan med sprutbytesprogram för “narkomaner” (läs. i det här fallet heroinister).

På den socialdemokratiska kongressen beslutades nämligen att de ska bli ännu mer amerikaniserade och repressiva i sin syn på narkotikaproblemen när de nu bestämde sig för att vara emot sprutbytesprogram. Läs om det här.

Några dagar senare gick chefen för socialstyrelsen, tillsammans med cheferna för smittskyddsinstitutet och folkhälsoinstitutet ut på DN-debatt och argumenterade för den nu mera vetenskapligt undersökta nyttan för minskad spridning av HIV och hepatit med sprutbytesprogram. Läs DN-debattaren här.

Det är något alldeles eljest när den lobbykritiska vänstern själva sväljer lobbyisternas påtryckningar. Men alldeles extra eljest blir det när socialdemokraterna kopierar justitiepolitiken direkt från justitieminister Beatrice Ask. Det är förnyelse det.

Svenska fotbollsförbundet har bötfällt fotbollslaget Örgryte från Göteborg för att de brutit mot reglerna och tillåtit ett “anstötligt budskap” på läktaren.

Det anstötliga budskapet var ”Free Dawit Isaak - Imprisoned in Eritrea since 2001″.

Var Svenska Fotbollsförbundet anser är i princip att de är neutrala till frågan om demokrati eller diktatur. Demokrati finns inte utan yttrandefrihet. Som bekant håller sig demokratier inte med samvetsfångar, d.v.s. politiska fångar.

Folk som tolkar regler på det här sättet är sådana som skulle vrida på gaskranen om det bara stod så i reglerna. Fy fan.

Mitt AIK-hjärta finns i dag hos min kära morfars favoritlag Örgryte.

Jag önskar att alla svenska supporterklubbar nu ställer upp på Örgryte och samlar ihop till deras böter på 10.000 kronor. Och att varenda supporterklubb ställer upp och solidariskt bryter mot dessa skitregler i varenda tifo resten av säsongen.

Jag säger bara ”Free Dawit Isaak - Imprisoned in Eritrea since 2001″!

Heja Örgryte!

Johan Ingerö skriver om integration, modernitet, omodernitet och kostnaden för att vara medeltida inskränkt.

När Muhammad, den unge man som tvingats begära skyddat boende för att undkomma sin familj, satt hos polisen sa han något viktigt som svenska myndigheter borde ta till sig. Han sa att vi är så toleranta att vi inte klarar av att upprätthålla våra egna lagar.

Det är, i ett nötskal, vad jag försökt säga i åratal. Det är detta som spökar när våra landsting börjar “rekonstruera” icke-existerande mödomshinnor, när kommunpolitiker sällar sig till skanderande judehatare i anslutning till tennismatcher eller när journalister kritiserar kollegor som publicerar “blasfemiska” bilder istället för att stå upp för den pressfrihet som de själva rimligen borde vara redo att strida och dö för.

Läs hela inlägget!

Ann-Charlotte Marteus på den USA-liberala tidningen Expressen skriver i en ledarkrönika:

Det var en himla tur att Margareta Winberg hann smita in i historieböckerna mellan regeringarna Bildt och Reinfeldt. I annat fall hade Sverige inte varit världens jämställdaste land i dag. Aldrig i livet.

Citatet är inte rättvist för krönikan, men det är sant. Krönikan handlar om att det är tack vare det driv dåvarande jämställdhetsministern Margareta Winberg hade som vi är världens mest jämställda land. Hon pekar på hur den nuvarande regeringen fortsatt arbetet, men inte med samma driv som Winberg. Marteus beklagar att “genusdebatten är närmast obefintlig”.

Tänk vilken fis i rymden debatten om boken om allas vår diskrimineringskultur blev. Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt skrev boken “Folkhemmets balkanisering - diskrimineringskulturens baksida”

Jämställdhetsdebatten är inte jämlik förrän män kan delta utan att bli bemötta med härskartekniker.

Jag skulle säga att det är just tack vare Margareta Winbergs driv som genusdebatten nu är så svag. För Margareta Winberg och den dåvarande regeringen drev fram en helt besinningslös feministdebatt. En stundtals helt osaklig debatt med vettlösa beskyllningar och konspirationsteorier.

NärIreen von Wachenfeldt, ordförande för kvinnojourernas riksorganisation (Roks), som fick 7 miljoner av våra skattepengar av av Winberg sa att “Män är djur”, ja då blev det bara för mycket. Jag slutade lyssna på bruset. Det är nämligen så vi fungerar som människor, när något känns helt orimligt då uppfattar vi det som irrelevant och bortser från det.

Winberg dödade feministdebatten den senaste gången genom att stödja paranoida idioter. Hon gjorde detta tillsammans med Gudrun Schyman, som höll det famösa Talibantalet 2002, där hon likställde de svenska männen med de kvinnoförtryckande Talibanerna i dåtidens Afghanistan.

Jag skulle ta feminister och genusdebatterande politiker på större allvar om de slutade tala om problemen i Sverige som om det vore sämst i hela världen här, samtidigt som det oftast är manliga högerpolitiker som inte agerar värderelativister mot kvinnoförtryckande diktaturer i världen.

Jag kanske inte har någon framtid som rubriksättare för kvällspressens löpsedlar, men det händer saker i de danska socialdemokraterna.

I veckan har socialdemokraterna i Köpenhamn föreslagit legalisering av hasch (något som moderpartiet inte gillade). Och på riksplanet har de nu, efter en jämn debatt kommit fram till att det ska bli förbjudet att köpa sex som i Sverige.

Mer knark och mindre sex således.

Att ett parti ens kan diskutera dessa frågor på ett nyktert sätt är imponerade. Samma vecka dessutom. Lite spretande kan man tycka, men låt gå för det.

Själv tycker jag ju att både knark och sexköp ska vara tillåtet. Det är missbruk och trafficking vi ska ta itu med.

Jag är nyfiken på vad de svenska socialdemokraterna tycker om sitt systerpartis resonemeng. Jag antar att de talas vid löpande.