fytne.nu

Sverige, Danmark, Finland, Estland, Luxemburg, Cypern och Bulgarien är de sju länder som sköter sin budgetpolitik enligt ingångna avtal (Stabilitetspakten) om maximalt 3 procents budgetunderskott.

Kommissionen har kritiserat 20 av EU:s 27 medlemsländer för att de bryter mot stabilitetspaktens krav på maximalt 3 procents budgetunderskott.

Detta innebär att Sverige är ett av sju länder som slipper att inför EU åta sig ett sparprogram för att åtgärda ett otillåtet stort budgetunderskott.

Länk till listningen finns här.

Märkligt nog rapporterade Ekot om detta utan att meddela om Sverige tillhörde de kritiserade länderna eller inte. Det faller väl väl in i public service uppdrag att stödja Mona Sahlin när hon anklagar regeringen för att vara oansvarig och “låna till skattesänkningar” samtidigt som hon än så länge lagt en rad ofinansierade eller underfinansierade förlag tillsammans med de andra vänsterpartierna.

Under förra årets amerikanska valrörelse följde jag jag valet med intresse. Nu för tiden innebär ju det att man kan läsa direkt vad som skrivs och sägs i USA utan att först få det filtrerat av den svenska mediavänstern. Och när man gör det inser man att den USA-bevakning vi serveras i svensk media ofta är hårt vänstervinklad och direkt partisk till demokratiska partiets favör, det är som att svenska vänsterjournalister är en del av demokraternas valkampanj, för det vi serveras är i praktiken det demokratiska partiets syn på saker och ting, inte initierade objektiva beskrivningar av vad som pågår.

Detta bidrar såklart till USA-föraktet i Sverige så till vida att amerikanerna trots allt ganska ofta röstar på de dumma, korkade, ogina republikanerna, vilket förefaller helt barockt om man följer svensk mediarapportering.

Om man följer den breda debatten i USA utan detta svenska vänsterjournalistfilter så begriper man så mycket mer. Det finns såklart där, precis som här, å ena sidan och å andra sidan. Men just detta undviks noggrant av den svenska mediavänstern när det gäller rapporteringen från USA. Minns valet 2004 och hur public serviceradions Cecilia Uddén under det amerikanska valåret 2004 t.o.m. meddelade offentligt att hon inte behövde rapportera opartiskt från det amerikanska valet.

Under valåret 2008 var det en annan svensk journalist (eller var han bara krönikör?) som förvånade mig i sin servila propagandarapportering för demokraterna, med sin krönika i SvD och i sin blogg på Svd - USA-bloggen, nämligen Martin Gelin. Han bidrog aldrig med något som gjorde valet mer begripligt, men han vidarebefodrade - likt en nyttig idiot - det som sades i de demokratlojala medierna. Och nu står det i SvD att just denne Martin Gerlin blivit rekryterad av vänsterpartierna för att ansvara för mobiliseringen i social media. Allt faller liksom på plats. Han var vänsterpolitiker, precis som jag misstänkte. Och det bekräftar mitt intryck av att SvD på nyhetsplats är mer vänster är DN.

F.ö. är det inget fel med partisk media, jag föredrar t.o.m. partisk media framför så kallad oberoende media, det är mer uppriktigt och mindre förljuget - speciellt jämfört med alla de u-båtande journalister som medvetet bedriver opinionsjournalistik förklädd till opartiskhet.

Den som kan något om det svenska industristödets tragiskt dyra och meningslösa historia vet att hålla Maud Olofsson högt.

Varvskrisen, började i slutet på 60-talet, den dåvarande socialdemokratiska finansministern Gunnar Sträng och riksbankschefen Per Åsbrink gick då in med långtgående statliga garantier till varvsindustrin, sedan fortsatte det med den på hösten 1976 tillträdda borgerliga regeringens varvsakut, under centerpartistiska ekonomiministern Nils G. Åsling. Detta ledde ändå till bildandet av statliga Svenska Varv AB, då inget av det tidigare stödet hade hjälpt. Till slut lades ändå den mesta varvsverksamheten ner då varvsstödet upphörde med att regeringen Palme avskaffade produktionsstödet till varvsindustrin efter valet 1985.

20 års elände med subventioner och bortkastade skattepengar var över.

Nu har Maud Olofsson inte upprepat ett enda av de tidigare misstagen i den nu pågående krisen i fordondbranschen, och de ska Maud Olofsson och hela regeringen ha beröm för.

Det märkligaste då, under varvskrisen, och nu, under SAAB-krisen, är fackets och socialdemokraternas agerande. Det är även ytterst märkligt att s.k. borgerliga regeringar under 70-talet höll på med varvsstöd och förstatligande av en hel bransch, men det är är inte lika märkligt som LO-fackens agerande nu som då.

Facket och socialdemokraterna brukar berömma sig själva för likalöneprincipen i Rehn-Meidnermodellen. Alla som utför samma typ av arbete ska ha samma lön. Allt för att de mindre lönsamma företagen SKA slås ut så att arbetskraften kan övergå till mer lönsamma företag. I det närmaste är detta att betrakta som att Sverige, på fackets och socialdemokraternas initiativ, redan på 50-talet införde Schumpeters teori om den kreativa förstörelsen som politisk och facklig dogm.

Det märkliga är att denna egna politik inte hindrar fackrepresentanter och socialdemokrater att klaga då dessa principer faktisk får avsedd effekt och olönsamma företag är att på väg att slås ut av just Rehn-Meidnermodellens likalöneprincip. Då ska det till subventioner, stöd och statligt ägande - tvärt emot de egna principernas intentioner. De principer som är grunden för samma fackföreningars centrala löneavtal. Jag tycker det är ohederligt.

En modern kurios pajas i periferin har dock tillkommit, Peter Eriksson (som jag i andra sammanhang talat hyggligt gott om bl.a. här och här på bloggen). Miljöpartiet, som inte lagt två strån i kors för den svenska bilindustrin tidigare, som alltid varit tidig med att kritisera VOLVO och SAAB för de bilar de gör och som varit emot bilismen på alla fronter sedan partiet bildades 1981 - just detta parti anklagar nu regeringen för att ett olönsamt svenskt dotterföretag till USAs största bilföretag läggs ner efter decennier av stora förluster. Det enda som är ovanligare än att SAAB går med vinst är väl att det sker en kärnkraftsolycka med dödlig utgång. Ohederligt är bara förnamnet, men likalöneprincipen har inte varit miljöpartiets idé, men bilhatandet är näst efter kärnkraftshatet partiets livseleixsir.

Och så till sist en stilla undran. Varför lyfter media inte fram den samlade vänsterns hyckleri? Hyckleri och ohederlighet ska väl en fri media med självkänsla alltid sätta tänderna i? Dock diskuteras frågan ur SIFOkratiskt perspektiv i GT här.

Kristallnatten finns beskriven på 44 språk, inklusive simple English och bokmål på Wikipedia.

På tyska Wikipedia står det 28 skärmsidor om kristallnatten

Engelska 13 skärmsidor

Franska 9

Kinesiska 6

Italienska 5

Spanska 4

Polska 4

Hebreiska 3

Ryska 2

Svenska 1

Ungerska 1

Rumänska 1

Arabiska 1/2 sida

Litauiska 1/3

Detta är ingen kvalitetsmått och innehåller ingen kvalitetsgaranti. Det är naturligt att större språk får större artiklar på Wikipedia. Närhetsprincipen spelar rimligtvis också in. Men det är tillfredsställande att det finns mest skrivet om kristallnatten på just tyska. Det finns nio gånger mer skrivet på tyska än på hebreiska.

Att det finns mindre än en sida skriven om kristallnatten på arabiska och litauiska är under all kritik. Den enda bild som visas på arabiska Wikipedia för att förklara vad “kristallnatten” är, är en bild på den nya synagogan i München som invigdes 9 november 2006.

Det är något alldeles eljest när den lobbykritiska vänstern själva sväljer lobbyisternas påtryckningar. Men alldeles extra eljest blir det när socialdemokraterna kopierar justitiepolitiken direkt från justitieminister Beatrice Ask. Det är förnyelse det.

Drottning Silvia har nu varit ute och snackat om vad hon vill att Sverige och USA ska samarbeta om. Det ska hon ge fan i. Det är regeringen som ska representera Sverige i politiska sammanhang.

Om Sveriges regering nu vill det Silvia har sagt, så får de se till att framföra det själva, eller via ambassadören i Washington.

Ekot rapporterar att:

“Drottning Silvia vill att USA och Sverige ska samarbeta när det gäller kampen mot droger och mot människohandel. Det var drottningens budskap vid ett besök i Washington på fredagen, där hon samtalade med presidenthustrun Michelle Obama och med utrikesminister Hillary Clinton.”

Jan Helin…

Alltså, först går aftonbladets chefredaktör ut storstilat och meddelar att de inte ska ta in några annonser från sverigedemokraterna, några veckor senare är det samme Jan Helin som låter tidningen han är chef för publicera en famös debattartikel av just sverigedemokraterna.

Som alla vet är förtjänad media värt mångdubbelt mer än betald media. Sverigedemokraterna har hindrats göra det dyra ineffektiva men bjudits på det billiga effektiva. Och såkart har de nu stått i centrum för debatten allt sedan Aftonbladet publicerade Jimmie Åkessons artikel.

Än så länge finns det nog ingen som kampanjar bättre för sverigedemokraterna än Jan Helin på Aftonbladet.

Ann-Charlotte Marteus på den USA-liberala tidningen Expressen skriver i en ledarkrönika:

Det var en himla tur att Margareta Winberg hann smita in i historieböckerna mellan regeringarna Bildt och Reinfeldt. I annat fall hade Sverige inte varit världens jämställdaste land i dag. Aldrig i livet.

Citatet är inte rättvist för krönikan, men det är sant. Krönikan handlar om att det är tack vare det driv dåvarande jämställdhetsministern Margareta Winberg hade som vi är världens mest jämställda land. Hon pekar på hur den nuvarande regeringen fortsatt arbetet, men inte med samma driv som Winberg. Marteus beklagar att “genusdebatten är närmast obefintlig”.

Tänk vilken fis i rymden debatten om boken om allas vår diskrimineringskultur blev. Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt skrev boken “Folkhemmets balkanisering - diskrimineringskulturens baksida”

Jämställdhetsdebatten är inte jämlik förrän män kan delta utan att bli bemötta med härskartekniker.

Jag skulle säga att det är just tack vare Margareta Winbergs driv som genusdebatten nu är så svag. För Margareta Winberg och den dåvarande regeringen drev fram en helt besinningslös feministdebatt. En stundtals helt osaklig debatt med vettlösa beskyllningar och konspirationsteorier.

NärIreen von Wachenfeldt, ordförande för kvinnojourernas riksorganisation (Roks), som fick 7 miljoner av våra skattepengar av av Winberg sa att “Män är djur”, ja då blev det bara för mycket. Jag slutade lyssna på bruset. Det är nämligen så vi fungerar som människor, när något känns helt orimligt då uppfattar vi det som irrelevant och bortser från det.

Winberg dödade feministdebatten den senaste gången genom att stödja paranoida idioter. Hon gjorde detta tillsammans med Gudrun Schyman, som höll det famösa Talibantalet 2002, där hon likställde de svenska männen med de kvinnoförtryckande Talibanerna i dåtidens Afghanistan.

Jag skulle ta feminister och genusdebatterande politiker på större allvar om de slutade tala om problemen i Sverige som om det vore sämst i hela världen här, samtidigt som det oftast är manliga högerpolitiker som inte agerar värderelativister mot kvinnoförtryckande diktaturer i världen.

DDR + Sverige = sant

Professor Birgitta Almgren, som tidigare givit ut boken “Drömmen om Norden : Nazistisk infiltration 1933-1945” har nu skrivit boken ”Inte bara Stasi”. Du kan köpa den på Adlibris här.

Hon blev intervjuad av Vetenskapsradion Historia från bokmässan om boken.

Inte okänt för oss som inte var nyttiga idioter i “fredsrörelsen” och som på 80-talet tyckte en del skolböcker i historia, samhällskunskap och tyska var rätt bisarrt DDR-vänliga. Men detta är den bästa samanfattningen av medlöperiet jag sett i svensk media.

Jag kan verkligen rekommendera intervjun. Du kan läsa om, och lyssna på intervjun här.

Birgitta Almgren talar mycket om socialdemokraten och ordföranden i Förbundet Sverige-DDR Stellan Arvidssons roll för de svensk-östtyska förbindelserna.

Jag skulle vilja att de som skrev och de som valde DDR-förhärligande skolböcker åt mig när jag gick i grundskolan och gymnasiet försvarade sig.

Jag skulle vilja att de som var engagerade i den av DDR välinfiltrerade och finansierade “fredsrörelsen” på 50-, 60-, 70- och 80-talet försvarade sitt agerande.

Och jag skulle vilja att han som sa följande försvarade sig:

Såväl Sovjetunionen som länderna i Östeuropa har genomfört en snabb industrialisering och har en hög bruttonationalprodukt. Det finns åtskilligt att invända mot systemet i dessa länder, men de bevisar ovedersägligen att kapitalismen inte har monopol på att skapa materiellt välstånd.

Det är Ingvar Carlssons ord från boken “Vad är socialdemokrati?” från 1983.

Slutligen, Bloggen Östra Ölands horisont skrev om Björn Cederbergs bok “Kamrat Spion. Om Sverige i Stasiarkiven”. Bokförlaget MORMOR (2007), 286 sidor, ill. Som jag ser det är detta den andra pusselbiten för förståelse av vad vi var med om och utsatta för. Tyvärr är Kurt Lindgren inte längre ibland oss, men alla borde ändå läsa hans blogg postumt.

Anna Odell fick likhet inför lagen

Anna Odell, konstfackeleven som fejkade en psykos och ett självmordsförsök och filmade det hela och kallade det för konst blev i går fälld för våldsamt motstånd och oredligt förfarande.

Vänstern, företrädd av Aftonbladets kulturredaktör, Åsa Linderborg, (hon som nyss släppte igenom den famösa artikeln som påstod att Israeliska armén sköt palestinier för att kunna sälja deras organ) och Dagens Nyheters kulturredaktör, Maria Schottenius, (hon som i våras släppte fram Andreas Malms påhittade anklagelser mot Johan Norberg och sedan förvägrade Norberg replik), tycker att om något görs i konstens namn så gäller inte lagen. Undrar om de tycker så om rattfyllor. våldtäkter och mord i konstens namn. Skulle inte tro det. Men de kan inte separera det faktum att de delar Anna Odells kritik av samhället från att hon bröt mot lagen. Men sådan är vänstern. Ändamålen helgar medlen. De kräver således domstolar som inte dömer vänsteraktivister efter samma lagar som alla oss andra. Likhet inför lagen någon? Men det är som vanligt med vänstern, några är med jämlika än oss andra.

Dock, jag måste säga att det Anna Odell Gjorde är moraliskt försvarbart, även om det ska dömas enligt lagen. Wallraffande, som man skulle kunna klämma in Odells fejkade psykbräjk (fonetisk stavning av låneord borde bli allmän lag), kan fylla en viktig funktion, men ställer inte den Wallraffande över lagen. I varje fall inte så som tingsrätten dömde, och det är bra. Det utdömda straffet är inte heller särdeles hårt och ur Anna Odells synvinkel väl värt sitt pris, med tanke på att hon, som en konsekvens av att hon uppmärksammats och lagförts, nu tillhör den minoritet med name recognition i kulturvärlden. Förmodligen en bra investering. Vi skattebetalare som betalat för polis-, och psykologiinsatserna, samt rättegångskostnaderna (minus 2500:-) får hoppas på att hon snabbt börjar tjäna in till värnskatt.

Om något så ser jag en liten svag parallell till världens första grävande journalist, amerikanskan Nellie Bly.  1887 fejkade hon ett psykbryt och såg till att bli tvångsinlagd på Blackwell Island Asyl för sinnessjuka i New York. Efter en tid där kunde hon avslöja många av de grava missförhållandena som rådde där i tidningen The New York World, där hon var journalist. Ett hjälteavslöjande.

Anna Odell avslöjade väl inget nytt eller förfärligt med sin aktion. Inget övervåld och överlag inget otillbörligt. Hon lyckades bara uppmärksamma sig själv och det redan kända faktum att psykisk sjukdom är svårhanterat och svårbehandlat. Gott så.

Jag undrar om Anna Odell känner till Nelly Bly. Någon som vet?