Kategoriarkiv: miljöpartiet

Mp: mot vårdnadsbidrag men för basinkomst!?

Alltså miljöpartiet… och drömmerierna de håller på med.

Miljöpartiet (samt v, s och fp) vill avskaffa vårdnadsbidraget på 3000:- i månaden med argumentet att det ofta har effekten att kvinnan stannar hemma och att det är att betrakta som en kvinnofälla när det leder till att kvinnor får sämre karriärer. Och bland invandrare är denna effekt dessutom som tydligast. Integrationen i det svenska samhället försvåras därmed. Gamla hemmafruideal lever vidare. En typisk så kallad kvinnofälla. Denna kritik av vårdnadsbidraget är i sig helt rimlig. Argumentet för vårdnadsbidrag är ju att även de som inte använder den kommunala barnomsorgen har betalat höga skatter och i rättvisans namn borde få åtminstone något tillbaks eftersom de inte tar del av den för kommunen betydligt dyrare barnomsorgen. Men problemen vårdnadsbidragen skapar får nog nu mera anses överskugga argumenten för vårdnadsbidraget. Det fick för omfattande oavsedda effekter helt enkelt.

Men om ovillkorade bidrag på 3000:- i månaden (som man inte kan leva på) lever till så stora oönskade effekter vad gäller jämställdhet, vad skulle då ovillorade bidrag på en nivå ”som man kan leva på” leda till? Vad tror ni?

Såhär skriver de fyra miljöpartistiska riksdagsledamöterna som på Brännpunkt i SvD argumenterar för att medborgarlön, eller som de vill kalla det – basinkomst – ska införas i Sverige:
”Basinkomst vore inte minst från jämställdhetssynpunkt en historisk frigörande ­reform.”

Dissonansen. I miljöpartiet vet uppenbarligen inte den ena handen vet inte alls vad den andra gör…

Avslutningsvis, vad ”kan man leva på” i dagens Sverige? 10.000:- i månaden? Om 5.000.000 svenskar ska få 10.000:- i månaden skulle det kosta statskassan 600 miljarder kronor om året. Statens budget för innevarande år är på 862 miljarder. Miljöpartiet vill utreda detta noga…

Varför tar en inkompetent en slarver som rådgivare?

Om man som miljöpartiets språkrör, Sveriges nuvarande vice statsminister och miljöminister, Åsa Romson har sagt att man är ”dålig på att planera sin ekonomi, men inte tycker att det är så farligt för det brukar lösa sig” – varför väljer man då just Yvonne Ruwaida som sin statssekreterare och närmaste medarbetare i regeringskansliet? En som inte heller haft koll på sin ekonomi?

Miljöpartiets kamp för att bli tredje största parti gick sådär…

MP annons näst största parti

16 dagar innan valet 2014 publicerades en opinionsundersökning av SvD/Sifo som miljöpartiet tyckte var så bra att de valde att göra denna annons av den. Kampen om tredje största parti gick väl så där för miljöpartiet. Sverigedemokraterna blev 6 procentenheter större än miljöpartiet på valdagen. Miljöpartiet backade till 6,9 procent och sverigedemokraterna ökade till 12,9 procent. Jag tror att miljöpartiets fokus på feminism i stället för på miljöpolitik och allt prat från Romson om vita medelklassmän som Sveriges största problem bar denna ”frukt”.

Maud Olofsson och ansvaret under SAAB-krisen

Den som kan något om det svenska industristödets tragiskt dyra och meningslösa historia vet att hålla Maud Olofsson högt.

Varvskrisen, började i slutet på 60-talet, den dåvarande socialdemokratiska finansministern Gunnar Sträng och riksbankschefen Per Åsbrink gick då in med långtgående statliga garantier till varvsindustrin, sedan fortsatte det med den på hösten 1976 tillträdda borgerliga regeringens varvsakut, under centerpartistiska ekonomiministern Nils G. Åsling. Detta ledde ändå till bildandet av statliga Svenska Varv AB, då inget av det tidigare stödet hade hjälpt. Till slut lades ändå den mesta varvsverksamheten ner då varvsstödet upphörde med att regeringen Palme avskaffade produktionsstödet till varvsindustrin efter valet 1985.

20 års elände med subventioner och bortkastade skattepengar var över.

Nu har Maud Olofsson inte upprepat ett enda av de tidigare misstagen i den nu pågående krisen i fordondbranschen, och de ska Maud Olofsson och hela regeringen ha beröm för.

Det märkligaste då, under varvskrisen, och nu, under SAAB-krisen, är fackets och socialdemokraternas agerande. Det är även ytterst märkligt att s.k. borgerliga regeringar under 70-talet höll på med varvsstöd och förstatligande av en hel bransch, men det är är inte lika märkligt som LO-fackens agerande nu som då.

Facket och socialdemokraterna brukar berömma sig själva för likalöneprincipen i Rehn-Meidnermodellen. Alla som utför samma typ av arbete ska ha samma lön. Allt för att de mindre lönsamma företagen SKA slås ut så att arbetskraften kan övergå till mer lönsamma företag. I det närmaste är detta att betrakta som att Sverige, på fackets och socialdemokraternas initiativ, redan på 50-talet införde Schumpeters teori om den kreativa förstörelsen som politisk och facklig dogm.

Det märkliga är att denna egna politik inte hindrar fackrepresentanter och socialdemokrater att klaga då dessa principer faktisk får avsedd effekt och olönsamma företag är att på väg att slås ut av just Rehn-Meidnermodellens likalöneprincip. Då ska det till subventioner, stöd och statligt ägande – tvärt emot de egna principernas intentioner. De principer som är grunden för samma fackföreningars centrala löneavtal. Jag tycker det är ohederligt.

En modern kurios pajas i periferin har dock tillkommit, Peter Eriksson (som jag i andra sammanhang talat hyggligt gott om bl.a. här och här på bloggen). Miljöpartiet, som inte lagt två strån i kors för den svenska bilindustrin tidigare, som alltid varit tidig med att kritisera VOLVO och SAAB för de bilar de gör och som varit emot bilismen på alla fronter sedan partiet bildades 1981 – just detta parti anklagar nu regeringen för att ett olönsamt svenskt dotterföretag till USAs största bilföretag läggs ner efter decennier av stora förluster. Det enda som är ovanligare än att SAAB går med vinst är väl att det sker en kärnkraftsolycka med dödlig utgång. Ohederligt är bara förnamnet, men likalöneprincipen har inte varit miljöpartiets idé, men bilhatandet är näst efter kärnkraftshatet partiets livseleixsir.

Och så till sist en stilla undran. Varför lyfter media inte fram den samlade vänsterns hyckleri? Hyckleri och ohederlighet ska väl en fri media med självkänsla alltid sätta tänderna i? Dock diskuteras frågan ur SIFOkratiskt perspektiv i GT här.

Bara c och m uppmärksammar murens fall

Jag har precis kollat på samtliga sju riksdagspartiers huvudhemsida, dels startsidan och dels där man hittar pressmeddelanden. Bara centern och moderaterna väljer att som huvudinformation ha något som uppmärksammar 1900-talets viktigaste fredliga förändring i vår världsdel – murens fall 9 november 1989.

Socialdemokraterna nämner det i förbigående när de informerar om seminariet som hölls till f.d. partiledaren Ingvar Carlssons 75-årsdag och som Mona Sahlin ledde.

Övriga partier har varken något som uppmärksammar murens fall på sin startsida eller något pressmeddelande med någon kommentar. Detta är ynkligt.

De svenska partierna är inte normala

I bland brukar jag säga att vi har världens sämsta vänster i Sverige. För att vara i en demokrati alltså. Och detta eftersom vänstern i Sverige är så socialt paternalistisk. I ekonomiska frågor är vänstern som vänstern i den demokratiska världen är mest, de har bara fått styra oproportionerligt mycket under efterkrigstiden. Fakta på marken är således lite extrem i Sverige med ett skattetryck bland de högsta i världen, men det är snarare en effekt av det långa regeringsinnehavet än någon radikalare ideologi än i systerpartierna i andra demokratiska länder.

Det som gör den svenska vänstern så unik är att den är så paternalistisk i livsstilsfrågor. Det ska vara systembolag med skyhöga alkoholpriser, krångliga och dyra processer kring utskänkningstillstånd, krav på vakter, inhägnade områden och servering av varm mat vid serveringsställena. Allt för att göra det nästan omöjligt för den hårdbeskattade arbetarklassen att kunna gå på krogen och äta middag med vin och öl, så som de oftare gör i resten av Europa. Till detta kommer att vänstern i Sverige driver en amerikanskt repressiv narkotikapolitik. Det var den socialdemokratiska regeringen som på 80-talet kriminaliserade innehav för eget bruk och konsumtion. Den som super för mycket får hjälp, den som tar för mycket av andra droger får fängelse. Att ”högern” eller konservativa driver denna linje på många hålla är tyvärr som det brukar vara i andra demokratiska länder. Och det är detta som gör ”högern” så oattraktiv enligt många. Men i Sverige delas denna högersjuka av vänstern så till den milda grad att det är vänstern som mer än kyrkan driver på denna statliga livsstilspaternalism. Det är därför jag tycker mig ha fog för påståendet att vi har världens sämsta vänster i Sverige eftersom vänstern i Sverige står för ofri ekonomi OCH social paternalism. Borgerligheten står för friare ekonomi och som vanligt – och tyvärr – för social paternalism.

Således kan man inte genom att välja vänster eller borgerlighet påverka den statliga sociala paternalismen i allmänna val i Sverige. Vilket är något frustrerande. Vi kan bara välja mellan stor och jättestor offentlig sektor, eftersom den sociala paternalismen inte är uppe för diskussion. Dock finns det en liten unik faktor i Sverige och det är moderaterna. Moderaterna är något så unikt som ett parti som är allmänt oradikalt, men dock, borgerligt i ekonomiska frågor, men med en unik liberal syn vad gäller livsstilsfrågor. Detta syns vad gäller synen på alkoholfrågan, homoäktenskapsfrågan, abortfrågan och en rad andra symbolfrågor där ”högerpartier” faktiskt ofta tycker tvärt om. Dock gäller detta såklart inte narkotikafrågan, men dock.

Moderaterna är något så unikt som ett ”högerparti” som är liberalt i ekonomiska frågor och tolerant liberalt i livsstilsfrågor. Det är detta som förklarar att det största ”högerpartiet” i Sverige är som störst i storstäderna och relativt sett som svagast på landsbygden. I nästan alla andra demokratiska länder är det tvärt om. Vänstern (som då är socialt liberal) är stark i storstäderna och högern (som då är socialt parternalistisk)  är stark på landsbygden.

Så, de enda svenska partierna som är som sina systerpartier i resten av världen är kristdemokraterna och folkpartiet. Centern har som bekant bara systerpartier i Finland och i Norge, men nu när de blivit allt mer liberala, i takt med att böndernas andel av befolkningen hamnat kring en procent av befolkningen, så ska de nog räknas som ett helt vanligt mittenliberalt parti och därför räknas vara normala enligt det internationella betraktelsesättet.

Övriga partier i Sverige är inte som sina systerpartier i resten av den demokratiska världen.

De tre vänsterpartierna avviker genom att vara som högerpartier brukar vara i många livsstilsfrågor.

Och moderaterna avviker avviker genom att vara som vänsterpartier brukar vara i många livsstilsfrågor.

Socialdemokraterna och socialstyrelsen byter plats

Och detta är inte på väg bort, det är snarare på väg att cementeras.

Socialdemokraterna och socialstyrelsen byter plats vad gäller synen på nyttan med sprutbytesprogram för ”narkomaner” (läs. i det här fallet heroinister).

På den socialdemokratiska kongressen beslutades nämligen att de ska bli ännu mer amerikaniserade och repressiva i sin syn på narkotikaproblemen när de nu bestämde sig för att vara emot sprutbytesprogram. Läs om det här.

Några dagar senare gick chefen för socialstyrelsen, tillsammans med cheferna för smittskyddsinstitutet och folkhälsoinstitutet ut på DN-debatt och argumenterade för den nu mera vetenskapligt undersökta nyttan för minskad spridning av HIV och hepatit med sprutbytesprogram. Läs DN-debattaren här.

Mp och s står närmre alliansen än v

Miljöpartiet vill spendera knappt 20 miljarder mer än alliansregeringen vill i sitt budgetförslag.

Socialdemokraterna vill spendera knappt 20 miljarder mer än alliansregeringen vill i sitt budgetförslag.

Vänsterpartiet vill spendera drygt 50 miljarder mer än alliansregeringen vill i sitt budgetförslag.

Således krävs det mindre för att mp och s ska kunna komma överens med alliansen än med vänsterpartiet.

Det här ska bli intressant.

Miljöpartiet är skapelsens krona

Miljöpartiet är skepelsens krona

Jag satt på en trevlig middag i går och pratade om allt och inget. Bl.a. pratade vi om oppositionen och de tre partiernas roller.

Politiskt är miljöpartiet skapelsens krona, ett sådant parti kan bara uppstå i ett rätt hyggligt land. Ett parti som är emot tillväxt kan bara finnas där basbehoven tas för givna av nästan alla. Ett parti som tills för nyligen, även när ett av grannländerna hette Sovjetunionen, var emot att vi skulle ha ett försvar, ja det är ett lyxparti, ett drönarparti, ett helt fantastiskt bisarrt parti. Det är befriande att de finns! De är ett bevis på att det mesta är rätt bra. Mycket borde ändras, men fundamenta är bra i Sverige.

Och så är de lite komplexa, både för social frihet (var snäll mot knarkarna och tillåt friskolor) och sociala pekpinnar (hög skatt på sprit och ”individualiserad” statlig föräldrar-”försäkring”). Jag ser miljöpartiet som en dynamisk konstinstallation. En fantastisk perspektivmaskin, ja skapelsens krona. Njut!

Jag gillar ju speciellt språkröret Peter Eriksson just för att han är lite sävlig och velande i intervjuer, inte för att jag inte är miljöpartist och vill dem illa, utan för att det är befriande genuint och respektfullt mot oss som tittar och lyssnar på intervjuerna att inte vara listigt mediatränad till att slingra sig utan att vi märker det. Samhället är komplext och att vara mediatränad och ge intryck av att det inte finns en massa resonemang och avvägningar som inte är så definitivt självklara är genuint, ja helt enkelt mer rimligt. Det finns saker som är självklara, men de handlar ofta inte de politiska diskussionerna om. Så till Peter Eriksson kan jag bara säga, ändra inte stil och se för fan till att inte mediaträna dig.

Jag vill spela golf med Peter Eriksson och sedan dela en butelj visky.

En annan bloggare skriver om skapelsens krona här :-)

Oppositionens budget intressantare än regeringens

En regering går kontinuerligt att utvärdera och när ett år är kvar till valet ska den lägga sin sista budget. Man har då en rätt hygglig bild av vad den sittande regeringen prioriterar och hur den agerar. Men vet vad man får – ungefär.

Med tanke på att det är vi medborgare som betalar skatt som finansierar det regeringen föreslår i sin budget får vi hoppas på att det inte blir så mycket valfläsk i budgeten. Konjunkturen är förstås en klart hämmande faktor, men allt får bedömas givet läget. Och politik är relativ.

Oppositionens, den röd-röd-gröna oppositionens skuggbudget nu i höst, den som läggs fram några veckor efter att regeringen presenterat sin höstbudget, d.v.s. budgeten för nästa år, år 2010, kommer att bli intressantare och ett viktigare dokument inför valet än Alliansregeringens budget. Och detta av flera skäl. (Man ska ha i åtanke att oppositionens budget, eller budgetar, alltid är förslag i förhållande till den sittande regeringens budgetförslag.)

  1. Blir det överhuvudtaget en gemensam budget för de tre vänsterpartier som redan sagt att de ska sitta i samma regering, eller är de inte tillräckligt överens ännu?
  2. Om inte, vad gör de i så fall gemensamt och – lika viktigt – vad gör de i så fall inte gemensamt.

Svaret på dessa frågor är intressantare än regeringens budget för 2010. Anser jag.

Mona Sahlins sommartal förefaller helt ha undvikit att ge besked om hur det ligger till med den samlade (?) oppositionens budgetarbete. Ett gäng kostsamma förslag och ett gäng kosmetiska önskemål utan besked om förankring i vänsterpartiet och miljlpartiet och – tadaaaaaa – utan besked om hur alla utgifter ska finansieras. Östros har ju t.ex. kritiserat regeringen för att den lånar pengar, så ökad statlig upplåning, d.v.s. ökat budgetunderskott, borde vara en utesluten väg. Om de är hederliga i sin retorik.

Som sagt, oppositionen budget är i höst intressantare än regeringens.

Förvirrad partiledardebatt

Jan Björklund (fp) tilltalade Peter Eriksson (mp) med Lars Ohly (vpk) två gånger, Göran Hägglund (kd) sa i ett inlägg ”det är därför jag som socialdemokrat…” och Peter Eriksson avslutade debatten med att svara Göran Hägglund att riksbanken kanske hinner avskaffa räntan innan miljöpartiet gör det.

Hmmm… så lätt ska han inte komma undan Peter Eriksson. Miljöpartiet skriver på sin hemsida att de ska skapa ett räntefritt samhälle, det är inte samma sak som att just riksbankens ränta är noll under en tid. Hur många lånar direkt av riksbanken? Det röd-röd-gröna samarbetet behöver ge besked på om de befinner sig på denna planet i denna fråga. Nästa gång får Hägglund se till att Eriksson inte blir räddad av gong-gongen.

F.ö. är det slående hur mycket mer pengar än regeringen de röd-röd-gröna har till allt. ”Ska bara höja skatten lite för de rika.” Yea right…