Etikettarkiv: LO

LO: ”De fattiga har blivit rikare”

LO-ekonomerna, Anna Fransson och Irene Wennmo, skrev på DN debatt 9 december om sin LO-rapport:

Både alliansregeringen och den förra S-regeringen bär ansvar för de växande inkomstklyftorna. Mellan 1991 och 2007 har de rikaste fått ökade disponibla inkomster med 88 procent. För de fattigaste har de bara ökat med 15 procent. De senaste sex åren har förvärvsarbetande realt fått i genomsnitt 3,3 procent om året i inkomstökning. Siffran för arbetslösa och sjuka är 0,86 procent. Det stora språnget skedde mellan 2006 och 2007 när alliansregeringens första åtgärder slog igenom, men även under den förra S-regeringen skedde en liknande utveckling. Att låta sjuka, arbetslösa och pensionärer halka efter gröper ur tryggheten för alla.

Vad de säger, förutom det gamla vanliga vänstermantrat att ”klyftorna ökar” är faktiskt att de ”arbetslösa och sjuka” blivit rikare. Visserligen bara 0,86 procent rikare de senaste sex åren, men det är en välståndsökning och inte en välståndsminskning.

Om man är fattig måste det viktigaste vara att man blir mindre fattig, eller rikare, beroende på hur man väljer att uttrycka det. Är man fattig för att man är arbetslös är vägen till ett jobb avgörande för att bli rikare – och det ska det rimligtvis vara också. Och är man sjuk är det viktigaste att man blir frisk om det är möjligt – och vården i Sverige har blivit bättre sedan 1991. Och LO visar nu i sin rapport att de ”fattiga” i det här fallet ”arbetslösa och sjuka” alltså blivit rikare.

Men varför detta tjat om klyftorna? Sverige har en världens lägsta ginikoefficienter.

Men det är en sak till som LO inte tar upp och som rimligtvis är ytterst relevant. De skriver om perioden 1991-2007. Det är 16 år, vilket är 20 procent av ett liv i Sverige. Är det samma personer som utgjorde de arbetslösa och sjuka 1991 som 2007? 16 årskullar har tillkommit och 16 årskullar har avlidit. Och sedan tillkommer den eventuella sociala rörligheten. I ett bra samhälle många som tar sig från de lägre decilierna och under sitt liv förmår att göra en liten klassreda inom systemet och helt enkelt komma upp sig en bit. Här är Sveriges svaghet i förhållande till de bästa länderna (vilket givetvis är de ett land med ambitioner ska jämföra sig med).

Hur kan man vara så ointresserad av hur lätt det är att ta sig från absolut fattigdom som LO är i denna rapport?

Hur kan man vara så ointresserad av om det är samma personer inbegrips 1991 samt 2007 som LO är i denna rapport?

Och hur kan man framställa det faktum att ”arbetslösa och sjuka” blivit lite rikare som att ”skillnaderna mellan fattiga och rika ökar kraftigt”?

Om det väsentligaste är att minska klyftorna kan man göra det genom att de rikaste blir 50 procent fattigare och de fattigaste blir 49 procent fattigare. Skulle det vara att betrakta som en framgång för Sverige enligt LO?

LO bidrar till fördumningen av det offentliga samtalet när de kommer med såna här perspektiv.

Politikern Wanja Lundby-Wedin

DN skriver om medieanalysföretaget Infopaqs Politikerbarometer. DN och de flesta övriga kommentarer kretsar kring att Sahlin nu lyckats förekomma i fler toppnyheter än Reinfeldt. Med tanke på vad uppmärksamheten kring socialdemokraterna och LO handlat om under det senaste kvartalet så är nog lyckan över Sahlins förstaplats begränsad på Sveavägen 68.

Hur som helst tycker jag det intressanta är att fackföreningsordföranden för LO, Wanja Lundby-Wedin, är med i undersökningen och kommer trea. D.v.s. hon räknas faktiskt som den politiker hon är – hon är socialdemokrat och sitter med i socialdemokraternas verkställande utskott.

Det är uppfriskande när saker beskrivs korrekt. Det är synd bara att det inte är en del av analysen eller kommentarerna kring politikerbarometern och det är synd att det perspektivet inte kommer genomsyra framtida rapportering om socialdemokraten och LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin.

Detta är samtidigt LOs framtida bekymmer. Nu när ingen längre, inte ens Mona Sahlin, tror att socialdemokraterna kommer bilda några fler enpartiregeringar i Sverige under överskådlig tid, så kommer det bli alltmer uppenbart att det är en nackdel för LO att de enkelt kan avfärdas som socialdemokrater när de har synpunkter på politiken i Sverige. Och så kommer det att vara så länge LO väljer att hålla på med den s.k. facklig-politiska samverkan.

I Danmark har LO valt att klippa banden med socialdemokraterna. Danmark har en väsentligt lägre ungdomsarbetslöshet.

Ovanligt intressant försnack till 1 maj i år

I år har förhandssnacker inför första maj varit ovanligt underhållande och det beror förstås på att läget för rörelsen är sådant att om ledarna använt sig av det vanliga klasskampstugget så skulle de bara framstå som extra eljest verklighetsfrånvända.

PJ på svenskan föreslog att Wanja skulle tala om en separation mellan LO och socialdemokraterna. Eftersom det var LO som på 1800-talet startade det socialdemokratiska partiet i Sverige så kanske det inte går att göra som danska LO redan gjort.

Lena Melin på Aftonbladet föreslog att Wanja skulle prata om vädret!  🙂

Och Hax publicerade den uppenbara affischen ovan på sin blogg.

Men mest intressant var ändå den gamle socialdemokratiske finansministern Kjell Olof Feldts förslag till förstamajtal för Mona Sahlin som han publicerade på Expressens SIDAN 4: DEBATT. Den som gillar världsvant gäckeri ska inte missa denna blivande satirklassiker. Läs artikeln! Klicka här.

Vänsterbloggare: ”Wanja avgår på måndag”

Jag slog förr förra fredagen (27/3) vad om en öl att Wanja Lundby-Wedin skulle sitta kvar över torsdag kväll (2/4) som LO-ordförande. Det var en branschkollega med förflutet i SSU som då trodde att hon skulle avgå senast när den externa granskningen av AMFs styrelsearbete med VD-lönen och VD-pensionen, d.v.s. 2/4. Så nu har jag en öl att inkassera.

Jag resonerade som så att det inte kommer att gå att driva bort den första kvinnan som LO-ordförande. Något annat resonemang hade jag inte. Jag trodde hon skulle sitta kvar och inte avgå i samband med ”AMF-skandalen”. Men nu undrar jag om hon inte kommer drivas bort, det är ju när ”de egna” får nog som frågan om avgång blir aktuell och nu pyser vänsterkritiken ut till allmänheten. Riksdagsledamöter, fackförbundsledare och vänsterdebattörer har krävt hennes avgång. Och Sahlin har famöst satt ner foten och krävt hennes avgång – från AMF-styrelsen…

Den maniskt vänsterlojale bloggen Jinge fångar nog läget rätt bra när han här i sin blogg skriver att han tror Wanja Lundby Wedin avgår i morghon (i dag måndag alltså):

Nu har det meddelats att det telefonmöte som LO-ledningen suttit i under eftermiddagen har avbrutits för att återupptas i morgon. Personligen tror jag att det betyder att Wanja Lundby-Wedin kommer att avgå ikväll eller senast imorgon. Om det nu räcker med att LO-chefen går. (skrevs vid 15-tiden, uppdaterad längre ner)

Uppdatering: Just nu meddelas det att WLW avgår från AMF Pensions styrelse. Det betyder att avgången från posten som LO-ordförande kommer först i morgon.

/—/

Min uppfattning är således att dröjsmålet med besked enbart är till för att ge LO-chefen tid att skriva ett godtagbart pressmeddelande där hon avsäger sig alla uppdrag.
Mona Sahlin har öppet kritiserat LO-chefen, likaså har partiets nya partisekreterare. Frågan är om det ens är möjligt för Wanja Lundby-Wedin att sitta kvar i den socialdemokratiska partistyrelsen? Jag tvivlar personligen på det, dessutom så är väl platsen vikt för LO:s ordförande, något som hon inte är inom ett dygn om min gissning är korrekt.
Kommer bytet till stånd, och det är min uppfattning, så undrar jag om man inte bör aktualisera byte nummer två i ledningen av arbetarrörelsen. För hur man än vrider och vänder på detta så kommer detta att vändas mot Mona Sahlin. Jag undrar om det verkligen räcker med att Wanja Lundby-Wedin avgår.

Och han tar som ni ser även upp den logiska följdfrågan om Sahlins position. Jinges blogginlägg därefter resonerar intressant om den saken lite mer specifikt här. Han skriver:

När nu Mona Sahlin öppet kritiserar partistyrelsemedlemmen Wanja Lundby-Wedin, som dessutom är LO-ordförande, så menar många att det är ett svaghetstecken och ett bevis för att Sahlin är en populist.

/—/

Kan socialdemokraterna behålla en partiledare som agerar vinflöjel och som inte klarar att hålla en konsekvent linje i någon enda fråga? Tänk, jag tvivlar på det…

Det vore ju pikant för ”arbatarrörelsen” om både LO och Socialdemokraterna leds rakt ner i ett moras, när de för första gången leds av kvonnor.

Wedin och Olausson vill ha Aftonbladet som knähund

Wanja Lundby-Wedin sitter som bekant i Aftonbladets styrelse. Från den positionen har hon försökt styra upp den, enligt henne för oberoende och inte tillräckligt LO-lojala debattsidan genom att knyta den till Ledarsiden, d.v.s. närmre Helle Klein med den ”guldkantade” lönen och det ”guldkantade” pensionsavtalet. Helle Klein synes ju ofta vara toklojal mot LO och socialdemokraterna när hon skriver, så att Wanja Lundby-Wedin och Erland Olausson vill att Klein ska styra detabbsidan i stället för den mer frimodiga Lotta Gröning förvånar föga.

Att de även velat ge sig på den allt för självständiga Lena Mellin, en av Sveriges bästa politiska reportrar, för att ”hon på allmän plats fick framföra åsikter som de tyckte gick stick i stäv med sossarnas och LO:s linje” är också logiskt.

Man ska vara LO och partiet lojalt. Man ska göra som man blir tillsagd. Och man ska inte tänka själv.

Men anledningen till att Aftonbladet är Nordens största tidning är att den inte agerar som partiets språkrör utan sedan A-pressens konkurs 1990 successivt blivit mer och mer självständig i sina nyhetsvärderingar och i sina analyser. Ledarsidan har blivit resarvatet för socialister somn Klein och Olle Svenning.

Det är bara för ägaren LO att välja, antingen är tidningen toklojal och mindre relevant som på 70-, och 80-talet, eller så får den vara professionellt oberoende och Nordens största tidning.

Konkurrenten Expressen har skrivit om LOs påtryckninga här.

Rolf van den Brink skriver om knähunden Heller Klein här.

Lundby-Wedin har gjort som Stig Malm – delat ut feta fallskärmar…

3 december 1993 fick den dåvarande LO-ordföranden Stig Malm avgå efter att det avslöjats att han som styrelserepresentant beviljat feta fallskärmar till direktörerna i det fackägda byggbolaget BPA, Folksam och LO-media.

Nu har LOs nuvarande ordförande Wanka Lundby-Wedin gjort i stort sätt lika dant. Hon har ända sedan 1994 (året som började mindre än en månad efter att Stig Malm just avgått p.g.a. fallskärmsfrågan) suttit med i styrelsen för AMF och har således varit med och beviljat varenda gällande VD-ersättning i AMF. Notera speciellt att hon i AMF inte varit löntagarrepresentant i minoritet – utan en ägarrepresentant eftersom LO äger AMF tillsammans med Svenskt Näringsliv.

Jag är säker på att Wanja Lundby Wedin just nu önskar att hon inte gått ut och klagat så mycket på VD-löner, VD-pensioner, VD-bonusar och fallskärmar…

Jag ser fram emot mer medial underhållning varefter frågan fortsätter leva sitt eget liv i media  🙂

Fler som skrivit bra om detta är Lena Melin på Aftonbladet, Dick Erixon och Johan Ingerö.