Jag är övertygad om att samhällsdebatten hade varit mer substantiell och mer relevant om debattörerna hade gjort mer som Sokrates och Thomas av Aquino. D.v.s. definiera begreppen noggrant innan man börjar använda dem och ställa sina egna argument mot motståndarens bästa argument. Nu förefaller debatten ofta vara motsatsen till detta, begreppsförvirring är en del av retoriken och man ställer sin perfekta idealbild mot den mest orimliga tolkningen av motståndarens ord. Det är inte upplyftande att beskåda. Varför accepteras detta av landets journalister så ofta? Och varför deltar landets journalister i denna antiintellektuella självförnedring så ofta?