Etikettarkiv: objektivitet

Objektivitet är inget annat än kollektiv subjektivism

Public Service som garant för objektivitet är en omöjlighet. Objektivitet utanför matematikens värld är en teoretisk omöjlighet. Objetivitet är inget annat än momentan koncensus inom en grupp.

Såhär när regeringens utredare, Rose-Marie Frebran (kd), presenterat public service-utredningen ”Kontinuitet och förändring” kan detta vara bra att ha i bakhuvudet.

Utredningen är ett sammelsurium av självmotsägelser och intellektuellt pinsamma argument, men inget annat var att vänta. Det är inte utredarens fel, det är regeringens.  Inte för att det någonsin varit på något annat sätt utan just för att det alltid varit lika dant. Det är alltså inte alliansregeringen som gjort något nytt och dåligt. Det är alliansregeringen som egentligen vill ha det som socialdemokraterna alltid ha velat ha det. Det finns bara detaljskillnader på marginalen mellan alliansen och socialdemokraterna i denna fråga. Dessa skillnader har vi nu fått diskuterade en del i media, men det är en skenfäktning. Ingen har diskuterat det bedrägliga med public service-media.

Public service ger sken av att vara något det inte är – objetivt. De som jobbar där, de som är chefer tillsatta av styrelsen, som är utsedd av regeringen – alla har de sina agendor. Problemet är att detta förnekas. Och vi alla förleds vara mindre kritiska och lita mer på vad som kommer från SvT.

Problemet med public service är att något som inte är objektivt, eftersom det inte kan vara det, ändå ger sken av att vara det. Detta är det bedrägliga med public service, den förmenta objektiviteten och det förmenta allmänintresset. Public service försöker förleda oss att de existerar oberoende av sin finansiering och oberoende av de som reglerar och styr verksamheten.

Det faktum att public service-TV:s framtida villkor utreds av en kristdemokrat, utsedd av regeringen och presenteras på en presskonferens på Kulturdepartementet visar just hur beroende SvT är. Och det visar vem som är husse.

I stunder som dessa undrar jag vad som skulle varit annorlunda om Cecilia Stegö suttit kvar som kulturminister. Förmodligen var hon omöjlig som minister för en feg allians, förmodligen hade hon blivit toppstyrd av alliansens partiledare. Vi talar ändå om en regering som inte ens kan samla ihop sig till att avskaffa den statliga filmcensuren i Sverige.

Utredningen handlar inte om förändringar, den handlar om hur det ska vara som det var förut när tekniken gör att inget är som förut.