fytne.nu

Jag tillhör faktist de som tycker att Janne Josefsson är Sveriges bästa debattledare i TV. Jag tvivlar på att Debatt kommer att hålla stilen utan honom. Han ser till skillnad från sin företrädare till att leda diskussionen och styra upp den så att inte gaphalsarna tar över totalt. Han ställer följdfrågor när han tycker något behöver förtydligas eller bekräftas. Och han kan avbryta när det bara babblas på eller någon försöker ta över.

Inte vet jag vilka vänsterutsvävningar han hunnit med sedan han lämnade Folkpartiets Ungdomsförbund (r) på 70-talet, men nu för tiden tycker jag han är en pålitlig demokrat som ger sig i kast med trollen oavsett under vilken sten de tittar fram. Fler journalister borde vara som honom.

Tidigare, när han var på Uppdrag granskning tyckte jag han var mer tendensiös. Hans brutala stil som gjorde att han fick fram mycket hade baksidan att många inte kom till tals så som de borde.

Man kan även undra varför man gjorde valstugereportaget om moderaterna och socialdemokraterna precis innan valet 2002, medans vänsterpartiet och Lars Ohlys gullande med de kommunistiska diktaturstaterna granskades 2004 med två år kvar till valet. Men skit samma, allt detta ska givetvis fram i ljuset och granskas.

Hur som helst är min poäng att Janne Josefsson borde fortsätta att leda debatter, för där har han visat sig klart överlägsen alla nu kända alternativ. Den enda som kommer i närheten av att kunna kontrollera en debatt är faktiskt Robert Ashberg - en av alla f.d. maoister i media… 

Kanske ska det vara just en vänsterjournalist som leder en debatt om hur vissa svenskar kunde luras av Pol Potregimen i Kampodja på 70-talet. Kanske måste det vara en som har stått till vänster om socialdemokraterna som lyfter fram att de båda socialdemokratiska ministrarna, Gertrud Sigurdsen och Birgitta Dahl faktiskt stödde Pol-Potregimen på 70-talet.

I tisdags 2009-04-21 sändes Debatt om just den saken. Bra TV. Precis som en debatt ska vara. Se programmet här på svt play.

Ett utmärkt litet reportage från den tiden Sverige hade Sovjetisk frihet på radioområdet.

http://wwwc.svd.se/statiskt/multimedia/ljudbildspel/piratradio/index.html

Nu ska jag bege mig till min kära familj i Värnamo i Småland för att “fira” påsk. Liksom julen är det i praktiken en sekulariserad påsk utan vidare religiösa inslag, förutom den traditionella maten. Men det är en familjehögtid. Och trevligt ska vi ha.

Min far berättade när jag var tonåring hur han i sin barndom syndade på långfredagen genom att sitta på sitt rum med några kompisar och spela kort. I dag ringde samma man, min far, och föreslog att vi skulle spela golf på långfredagen. Det går framåt.

Det blir kanske sådär med mitt bloggande fram till annandagen.

Debattören Mattias Svensson skriver på Neo Blog om Erik Höjdestrands avhandling ”Det vedervärdiga videovåldet”.

Svenska författarförbundet ville förbjuda videofilmer. Och i riksdagsdebatt diskuterades förslag på begränsningar av yttrandefriheten:

Gabriel Romanus talade om att ”landet kommer att översvämmas av program av typen Motorsågsmassakern”. Han menade samtidigt komiskt nog att den filmen är mild i jämförelse med de fasansfulla filmer som kommer därefter, exempelvis ”The Texas Chain Saw Massacre” (dvs originaltiteln för samma film).

/—/

Tänk om folk inte läser svenska böcker!

[Socialdemokraten] Kågeson har å Författareförbundets vägnar sina egna farhågor om vad som väntar:

”En våg av spekulativa videogram kan inte annat än förstärka våldstendenserna i dagens samhälle och ytterligare öka klyftan mellan män och kvinnor…”

[Socialdemokraten] Kågeson och författarförbundet ville alltså utreda varje möjlighet att släcka och stoppa en ny teknik för att denna skulle kunna konkurrera med deras egen verksamhet. De var rädda att folk skulle sluta läsa böcker när film blev var mans egendom.

/–/

För att motverka detta krävdes om inte totalförbud ”särbeskattning av importerade verk, för att i någon mån skydda den inhemska kulturen” (ett så ogenerat nationalistiskt förslag att det idag är frågan om ens Sverigedemokraterna skulle våga framföra det), där pengarna naturligtvis skulle spridas av Kågeson och hans vänner för att ”stödja kvalitetsproduktion

När muren föll 9 november 1989 påverkade det även vårt unkna intellektuella klimat. Det var gastkramande och livsfarligt att vara frispråkig intellektuell öster om järnrådån, men det var unket, grumligt och nationalistiskt väster om berlinmuren. I varje fall i det neutrala Sverige - “den moraliska stormakten”. Fy fan.

Akademiledamoten och historikern Peter Englund blev avundsjuk på att Jan Myrdal fick dela ut sitt eget nyinstiftade Leninpris till Mattias Gardell och instiftade helt sonika sitt eget Pol Pot-pris och gav till samme Gardell.

Länk.

Jacob Dlouhý har här hittat en karikatyr från 1934 som känns oroande aktuell 2009.

…har bloggaren Fredrik Segerfeldt funderat kring och han har samma funderingar som jag.

6 december 1917 är Finlands självständighetsdag.

Lenin hade före den ryska revolutionen talat om alla folks oberoende.

Den Kejserliga senaten för Finland, hade efter februarirevolutionen tagit över alla regeringsbestyr i Finland (jag vet inte om den bytte namn och tog bort “Kejserliga” när Kejsaren abdikerade 23 februari 1917).

Pehr Edvind Svinhufvud, 1917 chef för Kejserliga senaten för Finland, utropade Finlands självständighet och åkte till St Petersburg och tog personligen Lenin i hand på Finlands självständighet.

31 december 1917 ratificerades Finlands självständighet av den ryska Bolsjevikregeringen och 4 januari 1918 godkändes självständigheten av parlamentet/duman. Därefter följde erkännande från resten av världens länder.

De gränser som Lenin och därmed Sovjetryssland gav Finland, är de som återfinns på kartan ovan. De gällde fram till Vinterkrigets slut och Moskvafreden 1940.

Skotten i Mainila – Sovjets ”incident” för att starta Vinterkriget mot Finland 1939.

På eftermiddagen den 26 november 1939 besköt Sovjetryssaland den egna ryska byn Mainila, precis på den ryska sidan om gränsen till Finland på Kareliska näset. På kvällen samma dag gick Moskvaradion ut och fördömde den ”finska” aggressionen. De hävdade att fyra Ryska soldater dödats. Kanske stämde just den uppgiften, men det var inte finnarna som skjutit med sitt artilleri, det var ryssarna själva. Detta erkände senare en rysk krigsfånge. Och 1994 medgav även den dåvarande Ryska presidenten Boris Jeltsin att så varit fallet. En finsk undersökning direkt efter händelsen visade att inget finskt artilleri varit placerat inom räckvidd vid det aktuella tillfället. Skotten i Mainila var Stalins och Sovjetrysslands officiella casus belli – krigsorsak.

Dagen efter sa Sovjetryssaland upp den tioåriga icke-angreppspakteten som tecknades med Finland 1934. Finländarna kunde sedan se stora Sovjetryska truppsammandragningar vid gränsen. Något som givetvis planerats långt innan incidenten i Mainila. Från ingenting går det inte att dra ihop 460.000 man, 1500 stridsvagnar och 1000 flygplan på fyra dagar i den oländiga skogs-,och sjöterrängen mellan Finland och Ryssland.

Sovjetryssland hade sedan 1938 framfört militära krav på Finland och efter att Molotov-Ribbenroppakten ingicks med Nazityskland 23 augusti 1939 (vilken finnarna kallade för djävulspakten) meddelade Stalin att kraven på finska landavträdelser på Kareliska näset inte var förhandlingsbara. Detta trots att det var Sovjetryssland och Lenin Själv som tog den finska representanten Pehr Evind Svinhufvud i hand på Finlands självständighet 1917 inom de gränser som ännu 1939 var de gällande.

Finnarna hade under Moskvaförhandlingarna gjort vissa eftergifter, men inte fullt ut givit vika för de Sovjetryska kraven med argumentet att Tjeckoslovakien inte fått behålla sin frihet efter sina landavträdelser efter Münchenöverenskommelsen 1938. Nu vet man att Ryssarna planerat att ta hela Finland så den dåvarande finska statsledningen med president Kyösti Kallio i spetsen gjorde en riktig bedömning, såhär i historiens efterklokhet, att inte ge efter.  Stalin och Sovjetryssland hade inte för avsikt att nå någon överenskommelse med Finland. Förhandlingarna vara bara ett spel under tiden som anfallsplanerna förbereddes. Sovjetryssland ville ha hela Finland, med krig om de inte gav sig som de baltiska staterna precis gjort.

Vi ska vara tacksamma även i Sverige för detta.

Det finns uppenbara liknelser med hur Molotov-Ribbentroppaktens andra signatärmakt, Nazityskland, skaffade sig sitt casus belli 31 augusti inför anfallet på Polen 1 september 1939 då man klädde ut SD-soldater i polska uniformer och ”intog” den tyska radiostationen i Gleiwitz. Hitler meddelade i sitt radiotal 1 september att ”elden besvarades sedan kl. 05.00.”

Stanfordprofessorn och ekonomen Thomas Sowell skriver om den ekonomiska krisen.

Han konstaterar att talet om att den liknar 30-talsdepressionen i magnitud är fel samt att krisen är en “gyllene möjlighet för politiker att fundamentalt förändra ekonomin och leka Robin Hood, genom att ta från de som troligtvis inte kommer att rösta på dem och ge en del av dessas pengar till de som kommar att rösta på dem.

Och till sist jämställer Sowell F.D. Roosevelts krispolitik politik med företrädaren Hoovers och varnar för att Obama kan komma att förlänga Bushs felaktiga krispolitik på ett liknande sätt.

Läs Sowells artikel här.