Etikettarkiv: EU

Dags för ödmjukhet…

Ibland får man intrycket att en del politiker ser sig som guds representanter här på jorden.

Det kan vara konservativa högerpolitiker som vill bestämma hur vi inte ska få leva våra liv vad gäller partner, giftemål och sprit och knark.

Det kan vara radikala vänsterpolitiker som vill bestämma hur vi ska leva våra familjeliv efter deras jämställdhetsideal, eller hur vi ska ha det på jobbet oavsett vad vi är överens med arbetsgivaren om. Och tyvärr till detta – Speciellt i Sverige – är lika verklighetsfrånvänt mot en narkotikapolitik som bygger på att minska dess skadeverkningar som amerikanska konservativa och svensk höger.

Dessa prussiluskor och paternalister i alla partier borde bli lite mer ödmjuka när valdeltagandet är 43,8 procent.

Om man i stället för att räkna ut partiernas stöd i procent av antalet röstande, räknade ut partiernas stöd i procent av antalet röstberättigade får man nämligen en helt annan bild.

v 2,4%

s 10,6%

mp 4,7%

jl 1,5%

pp 3,0%

kd 2,0%

fp 5,8%

m 8,0%

c 2,4%

övriga (främst sd och fi) 2,4%

sofflocket 56,2%

Bloggaren Dick Erixon har siffrorna sammanställda här.

Det finns många som tolkat det låga valdeltagandet som dåligt stöd för EU, jag tycker det är en orimlig slutsats. Det låga valdeltagandet bör i stället ses som ett resultat av att många vet att det är i europeiska rådet och ministerrådet som makten i EU främst ligger. Och där är det den svenska regeringen som representerar oss, och den utses som bekant genom riksdagsval.

Miljöpartiets ja till EU underlättar för EU-kritiken

När nu miljöpartiet bestämt sig för att ta bort sitt krav på att Sverige ska lämna EU kommer vi få en bättre EU-kritik. Utträdeskravet har ju som bekant gjort att miljöpartiets EU-kritik känts irrelevant.

Detta har dessutom gjort att Socialdemokraterna inte kunnat annat än att vara otydliga i EU-frågan. Hela deras EU-politik har varit ett enda långt hanterande av inre motsättningar kring EU-medlemsskapet, såväl inom socialdemokraterna som inom vänsterblockets tre partier.

Nu är det bara vänsterpartiet som är emot medlemsskapet i EU av de sju riksdagspartierna. Junilistan är som bekant också för medlemsskapet i EU.

Nu kommer vi slippa diskutera EU-medlemsskapet i europaparlamentsvalet. Vi kommer kunna diskutera vilket EU vi vill se och vi kommer kunna diskutera sakfrågorna. En klar förbättring enligt mig.

Miljöpartiet är nog det svenska parti som förändrats mest efter riksdagsvalet. De har strukit medborgalönen, de står bakom budgetdiciplin och har nu landat där deras europeiska systerpartier landat i sin syn på EU.

Vissa av de mer liberala EU-”kritikerna” kommer att hävda att miljöpartiets ja till EU bekräftar att EU-medlemskapet är dåligt. Det må så vara. Jag ser fram emot den förändrade svenska EU-debatten. 

Det går att påverka Ekot till det bättre

När jag hade skrivit om initiativbetänkandet (en del kallar det för initiativrapport, men Europaparlamentet själv använder inte det begreppet på den svenskspråkiga delev av hemsidan) , d.v.s. förslaget, från den estniska socialdemokraten i Europaparlamentet, Marianne Mikko, om att registrera bloggare så skrev jag om dess legela status eftersom det inte är så självklart vad som är skillnaden mellan ett vanligt betänkande och ett initiativbetänkande i Europaparlamentet.

Bara ett iniativbetänkande

Som tur är är detta ett initiativbetänkande. Vanliga betänkanden görs efter att Europaparlamentet (och Minister/Europaådet) fått ett förslag av Europeiska Kommissionen. Och då är det verkligen viktigt att det blir rätt. Ett initiativbetänkande är egentligen bara en gammal kvarleva sedan innan Maastrichtavtalet då parlamentet inte hade någon medbeslutanderätt utan bara uttalade sig om vad Kommissionen och Rådet hade för sig. De är helt enkelt ett betänkande som Europaparlamentet gör på eget initiativ, utan att det finns något lagstiftningsförslag från Kommissionen att ta ställning till. Initiativbetänkanden leder således inte direkt till lagstiftning, utan ska mer ses som ett uttalande om viljeinriktning från Europaparlamentet. Dock är det ju så att det spelar roll vad Europaparlamentet uttrycker för vilja. Speciellt inför framtiden. Därför är det viktigt att sån här skit röstas ner så att det inte börjar rulla någon snöboll som till slut leder till ett förslag från Kommissionen om något liknande i framtiden.

När jag dagen efter kollade lite i media om det tagit upp den kastade handsken från bloggsvären så visade det sig att det hade de, men likt de flesta bloggare hade de missat att nämna att det var ett initiativbetänkande. Och därmed även missat vad förslaget skulle få för legal status om det gick igenom i den kommande omröstningen.

Jag skrev till Ekot och påpekade att:

”Det är ett initiativbetänkande från parlamentet, sådana har inte samma legala status som andra betänkanden som görs med anledning av förslag som kommer från kommissionen.”

Jag fick svar från Ekochefen Staffan Sillén:

”Vi korrigerade den ursprungliga uppgiften om ”lagförslag” i Lunchekot, den beteckningen på förslaget var ju felaktig.”

Eftersom jag tycker det är dumt att folk får en felaktig uppgfattning om vad som händer och är på gång så glädjer det mig var gång en redaktion bemödar sig om att få saker så rätt och korrekt som möjligt.

Lotten Collin på Ekot som var ansvarig för inslaget svarade också och hon skrev bl.a.

”Initiativbetänkande är ett för krångligt ord för att kunna användas i en nationell nyhetssändning, och säger ingenting om vad det faktiskt är.”

Jag förstår att mycket ska ut snabbt och lättbegripligt till en stor svensk publik när Ekot sänder sina nyheter, men jag tycker inte man ska förenkla för mycket eftersom det leder till oklarheter det med. Bättre med korrekt och lite svårbegripligt än enkelt och oklart. Det hela är givetvis en avvägningsfråga, men i grunden är jag nog elitisktiskt lagd och tycker inte man ska förenkla för mycket. Min mentor i Europaparlamentet brukade säga att ”folk kan mindre än man tror, men begriper mer än man tror”. Jag tror det stämmer.

Jag skrev även till Anna Krook på Aftonbladet av samma anledning som jag skrev till Ekot:

Du skriver ”Nytt EU-förslag ska kontrollera bloggare” och ”EU-parlamentet vill kontrollera och registrera alla bloggare”.
/—/ 
Det borde inte kallas EU-förslag eftersom det är en socialdemokratisk ledamot och kulturutskottet som än så länge tycker så. Du borde skriva ”förslag i Europaparlamentet”. Ni skriver ju inte Sverigeförslag så fort någon riksdagsledamot skriver en enskild motion.
Från Aftonbladet har jag inte fått något svar.

EU vill inte ”koppla bloggarna”, men en socialdemokratisk Europaparlamentariker vill att EU ska börja göra det

Bara för att du är paranoid betyder det inte att du inte är förföljd var det någon som sa.

I dessa FRA-dagar kan man bli tokig när det dessutom droppar in annat från politiskt håll om det framväxande övervakningssamhället.

Bloggen Henrik-Alexandersson.se skriver att ”EU vill koppla bloggarna” och lyfter fram ett initiativbetänkande av den Estniska socialdemokratiska Europaparlamentarikern Marianne Mikko.

Det är förfärligt att läsa saker om bloggar som att:

”…de är i en position där de väsentligt kan förorena cyberrymden. Vi har redan alldeles för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden.”

och:

”jag tror att allmänheten fortfarande väldigt mycket litar på bloggar, de ses fortfarande som ärliga. Och de ska fortsätta att vara ärliga. För det behöver vi en kvalitetsstämpel, upplysning om vem som verkligen skriver och varför.”

En politiker som klagar på att det finns för mycket skit i cyberrymden kan ju börja med att inte skriva sån här skit t. ex. Och varför ska de som bloggar ha någon EU-reglerad kvalitetsstämpel? Varför ska EU kräva upplysningar om ”vem som verkligen skriver och varför”?

Bara ett iniativbetänkande

Som tur är är detta ett initiativbetänkande. Vanliga betänkanden görs efter att Europaparlamentet (och Minister/Europaådet) fått ett förslag av Europeiska Kommissionen. Och då är det verkligen viktigt att det blir rätt. Ett initiativbetänkande är egentligen bara en gammal kvarleva sedan innan Maastrichtavtalet då parlamentet inte hade någon medbeslutanderätt utan bara uttalade sig om vad Kommissionen och Rådet hade för sig. De är helt enkelt ett betänkande som Europaparlamentet gör på eget initiativ, utan att det finns något lagstiftningsförslag från Kommissionen att ta ställning till. Initiativbetänkanden leder således inte direkt till lagstiftning, utan ska mer ses som ett uttalande om viljeinriktning från Europaparlamentet. Dock är det ju så att det spelar roll vad Europaparlamentet uttrycker för vilja. Speciellt inför framtiden. Därför är det viktigt att sån här skit röstas ner så att det inte börjar rulla någon snöboll som till slut leder till ett förslag från Kommissionen om något liknande i framtiden.

Därför ska vi givetvis se till att de 19 Svenska Europaparlamentarikerna inte stödjer detta initiativbetänkande när det kommer upp för omröstning 22 september i år. Och vi bör kräva att de alla argumenterar mot detta när deras respektiva partigrupper samlas till överläggning i september veckan innan omröstningen. Utskottet har redan tillstyrkt förslaget, så där är det för sent att agera redan.

Och sedan ska vi alla se till att följa upp hur våra parlamentariker verkligen röstade så att vi inte riskerar att omvälja ledamöter som vill registrera bloggar och ge dem offentliga ”kvalitetsstämplar”. Det är val till Europaparlamentet 7 juni 2009.