månadsarkiv: september 2008

”[Palins] träffsäkra (men förhandsskrivna) tal…”

Den konstigaste kommentaren om USA:s presidentval än så länge står nog Karin Henriksson, SvD, för.

Efter konventet och hennes träffsäkra (men förhandsskrivna) tal med de eleganta sticken mot Barack Obama tilltog intresset för henne dag för dag.

Så stor det i fredagens SvD i en artikel med rubriken ”Äktheten Palins starka kort” skriven av Karin Henriksson. Jag tyckte det var ett rätt knäppt instick då, men man läser ju så mycket. Jag har dock inte kunnat lämna denna grandiosa dumhet. Att påpeka, i en parentes att att talet var förhandsskrivet.

Finns det efterhandsskrivna tal, är de vanliga? Mer allvarligt så är det en kommentar som emanerar från härskarteknikerna, i det här fallet kategorin förlöjligande och kanske även kategorin osynliggörande. Det sägs ju i bland att kvinnor ofta är de som är elaksat mot andra kvinnor. Inte vet jag vad Karin Henriksson på SvD skriver som hon gör, det är nämligen helt obegripligt. Skulle Sarah Palin vara ovanlig på så sätt att hon till skillnad från alla andra på den nivån använder sig av förhandsskrivna tal? Så är det naturligvis inte. Alla på den nivån använder sig av förhandsskrivna tal oftast skrivna av andra, d v s av talskrivare.

 

 

 

 

 

 

Den som är mästare på detta med att läsa just förhandsskrivna tal är Barak Obama. De gånger han står och talar utan telepromter, svarar på frågor eller deltar i en debatt är han inte lika gudalik för massorna. Se detta klipp på YouTube där hans teleprompter inte fungerar som den ska och han inte kan hålla sitt förhandsskrivna tal. Det är klart att det blir ännu värre om man förväntat sig att hålla ett förberett tal och så försvinner det från telepromptern. Inte Obamas bästa tal riktigt… Och det finns fler exempel på hur det kan gå här. Glasskärmen i mitten på bilden ovan är en teleprompter, ni har säkert sett dem i många tevebilder.

John McCain å sin sida har alltid ansetts dålig på att använda sig av teleprompter och hans tal är heller inte lika väl framförda som Obamas (när allt funkar som det ska). Han har även tidigare varit emot att använda sig av teleprompoter. Det var först kring premiärvalens supertuesday 5 februari han började använda sig av teleprompter, så han har kämpat på – lite ovilligt om man ska tro de amerikanska kommentarerna. Här en artikel från den amerikanska vänstertidningen The New York Times om saken. McCain anses dock vara bättre i spontana situationer som i debatter. Det ska bli ytterst intressant att se de kommande debatterna.

Och så till sist tillbaks till Sara Palin, John McCains vicepresidentkandidat. När hon höll sitt tal på det republikanska partiste konvent så ska just hennes teleprompter ha strulat, men hon blev inte lika vilsen som Obama i YouTubeklippet jag länkade till ovan för det. Läs om den incidenten på FoxNews här.

Obama gör inte som han säger

I en artikel i Brittiska tidningen The Times förklarar tidningens USA-redaktör Gerard Baker i en artikel skriven för en Europeisk publik varför Obama faktiskt kan komma att förlora det amerikanska presidentvalet. Han agerar inte i linje med orden i sina tal om blocköverskridande samarbete. Baker exemplifierar:

The essential problem coming to light is a profound disconnect between the Barack Obama of the candidate’s speeches, and the Barack Obama who has actually been in politics for the past decade or so.

/—/

Speechmaker Obama talks about an era of bipartisanship, He speaks powerfully about the destructive politics of red and blue states.

Politician Obama has toed his party’s line more reliably than almost any other Democrat in US politics. He has a near-perfect record of voting with his side. He has the most solidly left-wing voting history in the Senate. His one act of bipartisanship, a transparency bill co-sponsored with a Republican senator, was backed by everybody on both sides of the aisle. He has never challenged his party’s line on any issue of substance.

Läs hela artikeln här.

Karaganovdoktrinen – Rysslands doktrin efter Sovjet

Överste Bo Hugemark tog upp den ryska Karaganovdoktrinen under frågestunden på ett Timbroseminarium 21 augusti om vad Warzavapaktenss inmarsch i Prag i Tjeckoslovakien bettytt för eftervärlden. Diskussionen handlade bl.a. om hurvida det fanns paralleller till Kriget i Georgien och Rysslands agerande i dag.

Och i dag uppmärksammar Bo Hugemark Karaganovdoktrinen här på SvD på nätet. (Karaganov tillsammans med Putin i bilden ovan.)

…strategin skisserades redan hösten 1992 av den internationellt kände ryske säkerhetspolitiske experten Sergej Karaganov, ställföreträdande direktör för Europainstitutet i Moskva:

”Det är angeläget att förstå att den ryskspråkiga befolkningen som finns på det tidigare Sovjetunionens område inte enbart är en passiv grupp, utan en mäktig reserv för Ryssland. För det första måste vi göra allt för att bevara de ryska grupperna där de nu befinner sig. Inte bara för att stoppa en stor flyktingvåg utan även därför att de utgör hävstänger för påtryckningar i ett längre perspektiv …

Vi måste förstå att i stabilitetens intresse måste vi återupprätta våldets återhållande roll.”

Läs mer om Karaganovdoktrinen här och här.

Obama har oflyt i media just nu

Först och främst har hela onsdagen i all amerikansk media dominerats av Obamas ”läppstiftsattack” att

”vem som helst kan måla läppstift på en gris”

syftandes på republikanernas kvinnliga vicepresidentkandidat Sarah Palin. Hur det än ligger till rent sakligt med det påhoppet så vill givetvis inte Obama och demokraterna att nyheterna i alla kanaler ska domineras av denna för Obama negativa nyhet.

Här, här, här, här och hur på många ställen till som helst. kan man läsa om detta. Just nu får man 428 000 träffar på Google om man söker på ”Obama Lipstick attack”. Dvs frågan har dominerat det gånga nyhetsdygnet i hela USA.

Och inte nog med detta, nu får Obama kritik för att han använder sig av denna karikatyrtecknings text i sina tal utan att ange orden inte är hans egna. En mycket bra politisk karikatyr för övrigt. Se den här.

Fox News skriver om det här.

Naomi Klein fakta och siffror

Den svenske debattören Johan Norberg har kritiserat den kanadensiske vänsterikonen och globaliseringskritikern Naomi Kleins bok Chockdoktrinen för att vara tendensiös och missledande när det gäller hanteringen av fakta och siffror. Han gör det i debattboken Nakenchocken tillsammans med den i den svenska vänstern kontroversielle marxisten Boris Benulic.

Nu har Klein svarat på den framförda kritiken och Norberg har nu i sin tur svarat på det.

En sak är slående med Klein enligt Norberg och det är att det förefaller klart att hon är tendensiös och selektiv, inte i analysen utan i det statistiska underlaget hon baserar sig på. Och detta på ett sätt som hade underkännts för i en B-uppsats på vilket högskola som helst. Hon är helt enkelt en faktamässig kvacksalvare.

Detta har dock inte hindrar den svenska mediavänstern från att hylla och rekommendera hennes bok och berömma den för just dess väl underbyggda argument. Skit in skit ut liksom…

Hur som helst så kan ni läsa vad Johan själv skriver på sin blogg:

If you want unbiased data you obviously can´t cherry-pick countries and years, you have to look at longer periods and more countries.

Ni kan läsa mer på Norbergs blogg om just detta här.

Inte samma konservatism här som där…

Tänk kristdemokraterna, tänk Maria Larsson, tänk alkoholpolitik, tänk antirökkampanjer, tänk handeldvapen – det går inte riktigt ihop liksom. Men i USA verkar det inte vara något problem för vissa som kallar sig konservativa.

Det är med som med ordet liberal som har helt olika betydelse i den politiska debatten här och på andra sidan Atlanten i USA. Liberal betyder socialdemokrat i den amerikanska kontexten och här etiketterar sig tämligen nyliberala personer sig själva kort och gott som liberala.

DN KULTUR läser inte min blogg…

DN läser inte min blog… – gråt och förtvivlan… :-), men det borde de göra!

I dagens DN KULTUR tar Lisa Irenius upp den Estinska socialdemokraten Marianne Mikkos förslag om att reglera och registrata bloggandet. Hon skriver:

Det så kallade ”lagförslag” som får bloggarna att gå i taket är inte ens i närheten av att bli verklighet. Europaparlamentet har inte makt att initiera lagstiftning i EU. Texten i fråga kommer att lämnas till EU-kommissionen, och om det sedan blir lagstiftning är vägen dit både lång och krokig och inbegriper inte minst 27 nationella viljor.

Detta antyds av vissa skribenter, ingen väljer att göra det tydligt för läsarna.

/—/

Är det konstigt att man för diskussioner kring lag och etik i bloggvärlden? Att man bekymrar sig över hur människor som utsätts för förtalskampanjer ska få upprättelse? Att man tycker att det är problematiskt att vissa företag tjänar pengar på det innehåll bloggarna genererar, utan att bloggarna får någon ersättning?

Bloggar behöver – och bör – vara fria. Men det är ingen anledning att ignorera problem som faktiskt finns.

/—/

det bär emot att prata om bloggosfären som en enda röst, men jag har dessvärre inte hittat någon där som tycker annorlunda. Och jag har verkligen letat.

Dena blogg är uppenbarligen för liten och okänd för att läsas av den som ”verkligen letat”. Jag skrev om hur det förhöll sig med den Estinska socialdemokraten Marianne Mikkos bloggregistreringsförlags legala status tidigt när diskussionen kom upp i bloggvärlden via HAX och sedan ut i gammelmedia.

Här kan ni läsa vad jag skrev den 25 juni om bloggregistreringsförslagets legala status.

Samt här efterföljande inlägg den 25 juni om den svenska Europaparlamentarikern Christoffer Fjellners kommentar kring ärendet.

Och här från den 27 juni om meddelarskyddsaspekterna av bloggregistreringsförslaget.

Och till sist blir jag ju nyfiken på om den här bloggen klarar de rätt rimliga kraven på redlighet i tangentföringen som Lisa Irenius på DN-KULTUR skriver om? Det är en högst relevant diskussion hon efterfrågar och jag vill inte föregå med dåligt exempel.