fytne.nu

Den som kan något om det svenska industristödets tragiskt dyra och meningslösa historia vet att hålla Maud Olofsson högt.

Varvskrisen, började i slutet på 60-talet, den dåvarande socialdemokratiska finansministern Gunnar Sträng och riksbankschefen Per Åsbrink gick då in med långtgående statliga garantier till varvsindustrin, sedan fortsatte det med den på hösten 1976 tillträdda borgerliga regeringens varvsakut, under centerpartistiska ekonomiministern Nils G. Åsling. Detta ledde ändå till bildandet av statliga Svenska Varv AB, då inget av det tidigare stödet hade hjälpt. Till slut lades ändå den mesta varvsverksamheten ner då varvsstödet upphörde med att regeringen Palme avskaffade produktionsstödet till varvsindustrin efter valet 1985.

20 års elände med subventioner och bortkastade skattepengar var över.

Nu har Maud Olofsson inte upprepat ett enda av de tidigare misstagen i den nu pågående krisen i fordondbranschen, och de ska Maud Olofsson och hela regeringen ha beröm för.

Det märkligaste då, under varvskrisen, och nu, under SAAB-krisen, är fackets och socialdemokraternas agerande. Det är även ytterst märkligt att s.k. borgerliga regeringar under 70-talet höll på med varvsstöd och förstatligande av en hel bransch, men det är är inte lika märkligt som LO-fackens agerande nu som då.

Facket och socialdemokraterna brukar berömma sig själva för likalöneprincipen i Rehn-Meidnermodellen. Alla som utför samma typ av arbete ska ha samma lön. Allt för att de mindre lönsamma företagen SKA slås ut så att arbetskraften kan övergå till mer lönsamma företag. I det närmaste är detta att betrakta som att Sverige, på fackets och socialdemokraternas initiativ, redan på 50-talet införde Schumpeters teori om den kreativa förstörelsen som politisk och facklig dogm.

Det märkliga är att denna egna politik inte hindrar fackrepresentanter och socialdemokrater att klaga då dessa principer faktisk får avsedd effekt och olönsamma företag är att på väg att slås ut av just Rehn-Meidnermodellens likalöneprincip. Då ska det till subventioner, stöd och statligt ägande - tvärt emot de egna principernas intentioner. De principer som är grunden för samma fackföreningars centrala löneavtal. Jag tycker det är ohederligt.

En modern kurios pajas i periferin har dock tillkommit, Peter Eriksson (som jag i andra sammanhang talat hyggligt gott om bl.a. här och här på bloggen). Miljöpartiet, som inte lagt två strån i kors för den svenska bilindustrin tidigare, som alltid varit tidig med att kritisera VOLVO och SAAB för de bilar de gör och som varit emot bilismen på alla fronter sedan partiet bildades 1981 - just detta parti anklagar nu regeringen för att ett olönsamt svenskt dotterföretag till USAs största bilföretag läggs ner efter decennier av stora förluster. Det enda som är ovanligare än att SAAB går med vinst är väl att det sker en kärnkraftsolycka med dödlig utgång. Ohederligt är bara förnamnet, men likalöneprincipen har inte varit miljöpartiets idé, men bilhatandet är näst efter kärnkraftshatet partiets livseleixsir.

Och så till sist en stilla undran. Varför lyfter media inte fram den samlade vänsterns hyckleri? Hyckleri och ohederlighet ska väl en fri media med självkänsla alltid sätta tänderna i? Dock diskuteras frågan ur SIFOkratiskt perspektiv i GT här.

Matthias Erzberger, då tysk statssekreterare, var den som i Compiègneskogen skrev på stilleståndsavtalet som avslutade första världskriget. Han var civil, blev utsedd för att han tillhört de som börjat tala om en fredsresulution i stället för en segerfred, vilket ansågs kunna blidka motståndarsidan.

Fem på morgonen skrev han på stilleståndsavtalet och den 11 månaden, den 11 dagen, den 11 timmen trädde stilleståndet i kraft.

Den tyska militären, vars generalstab medvetet och intrikat drev fram kriget, lämnade helt enkelt till en civilist att skriva på stilleståndsavtalet. Senare blev Erzberger förtalad för detta och till slut mördad av två f.d. officerare 21 augusti 1921.

11 november är fortfarande helgdag i de flesta allierade länderna från första världskriget.

1975 gav västtyska posten ut ett frimärke för att uppmärksamma Mattias Erzberger. Mannen som inte trodde på kriget som lösning och som fick bära hundhuvudet för militären som var för feg för att skriva på och som till slut blev mördad för det han gjorde.

Förra året skrev jag detta om stilleståndsdagen.

Kristallnatten finns beskriven på 44 språk, inklusive simple English och bokmål på Wikipedia.

På tyska Wikipedia står det 28 skärmsidor om kristallnatten

Engelska 13 skärmsidor

Franska 9

Kinesiska 6

Italienska 5

Spanska 4

Polska 4

Hebreiska 3

Ryska 2

Svenska 1

Ungerska 1

Rumänska 1

Arabiska 1/2 sida

Litauiska 1/3

Detta är ingen kvalitetsmått och innehåller ingen kvalitetsgaranti. Det är naturligt att större språk får större artiklar på Wikipedia. Närhetsprincipen spelar rimligtvis också in. Men det är tillfredsställande att det finns mest skrivet om kristallnatten på just tyska. Det finns nio gånger mer skrivet på tyska än på hebreiska.

Att det finns mindre än en sida skriven om kristallnatten på arabiska och litauiska är under all kritik. Den enda bild som visas på arabiska Wikipedia för att förklara vad “kristallnatten” är, är en bild på den nya synagogan i München som invigdes 9 november 2006.

Jag har precis kollat på samtliga sju riksdagspartiers huvudhemsida, dels startsidan och dels där man hittar pressmeddelanden. Bara centern och moderaterna väljer att som huvudinformation ha något som uppmärksammar 1900-talets viktigaste fredliga förändring i vår världsdel - murens fall 9 november 1989.

Socialdemokraterna nämner det i förbigående när de informerar om seminariet som hölls till f.d. partiledaren Ingvar Carlssons 75-årsdag och som Mona Sahlin ledde.

Övriga partier har varken något som uppmärksammar murens fall på sin startsida eller något pressmeddelande med någon kommentar. Detta är ynkligt.

Jag vill veta hur Lars Ohly ska fira att det nu är 20 år sedan murens fall 9 november. Han gick med i VPK i slutet på 70-talet. Det går inte att vara demokrat och för mänskliga rättigheter och inte uppskatta att muren föll 1989-11-09. Mona Sahlin har sagt att Lars Ohly ska bli svensk minister i oktober 2010. Därför vill jag veta.

DDR + Sverige = sant

Professor Birgitta Almgren, som tidigare givit ut boken “Drömmen om Norden : Nazistisk infiltration 1933-1945” har nu skrivit boken ”Inte bara Stasi”. Du kan köpa den på Adlibris här.

Hon blev intervjuad av Vetenskapsradion Historia från bokmässan om boken.

Inte okänt för oss som inte var nyttiga idioter i “fredsrörelsen” och som på 80-talet tyckte en del skolböcker i historia, samhällskunskap och tyska var rätt bisarrt DDR-vänliga. Men detta är den bästa samanfattningen av medlöperiet jag sett i svensk media.

Jag kan verkligen rekommendera intervjun. Du kan läsa om, och lyssna på intervjun här.

Birgitta Almgren talar mycket om socialdemokraten och ordföranden i Förbundet Sverige-DDR Stellan Arvidssons roll för de svensk-östtyska förbindelserna.

Jag skulle vilja att de som skrev och de som valde DDR-förhärligande skolböcker åt mig när jag gick i grundskolan och gymnasiet försvarade sig.

Jag skulle vilja att de som var engagerade i den av DDR välinfiltrerade och finansierade “fredsrörelsen” på 50-, 60-, 70- och 80-talet försvarade sitt agerande.

Och jag skulle vilja att han som sa följande försvarade sig:

Såväl Sovjetunionen som länderna i Östeuropa har genomfört en snabb industrialisering och har en hög bruttonationalprodukt. Det finns åtskilligt att invända mot systemet i dessa länder, men de bevisar ovedersägligen att kapitalismen inte har monopol på att skapa materiellt välstånd.

Det är Ingvar Carlssons ord från boken “Vad är socialdemokrati?” från 1983.

Slutligen, Bloggen Östra Ölands horisont skrev om Björn Cederbergs bok “Kamrat Spion. Om Sverige i Stasiarkiven”. Bokförlaget MORMOR (2007), 286 sidor, ill. Som jag ser det är detta den andra pusselbiten för förståelse av vad vi var med om och utsatta för. Tyvärr är Kurt Lindgren inte längre ibland oss, men alla borde ändå läsa hans blogg postumt.

Jag har ny lyssnat på budgetdebatten i riksdagen och socialdemokraternas ekonomiska talesman, Thomas Östros, fyller verkligen sin roll som alliansregeringens huvudopponent.

Det går att tycka att regeringen satsat för lite på en det ena och en det andra i krisen.

Det går att tycka att regeringen drivit fram ett för stort budgetunderskott under i krisen.

Men…

Att både klaga på att regeringen spenderar för lite och på att budgetunderskottet växer är ohederligt.

Men Östros följer bara en gammal socialdemokratisk tradition, Ingvar Carlsson agerade precis lika dant som oppositionsledare 1991-1994. Då kritiserades den dåvarande borgerliga regeringen för att “man inte kan bromsa en bild som står redan still” OCH för att Sverige fick ett stort budgetunderskott.

Kristdemokraternas ekonomiske talesman, Stefan Atterfall, påpekade i debatten att Östros i sina skuggbudgetar varje år sedan 2006 föreslagit större budgetunderskott än i alliansregeringens budget.

Inget nytt under solen således. Men man kunde ju önska att det vore svårare att komma undan med denna ohederlighet. Att vi svenskar helt enkelt inte låter oss köpas av sådan ohederlig populism.

I dag för 70 år sedan anföll Sovjetryssland Polen i ryggen utan föregående krigsförklaring eller krav från Sovjetrysk sida. Det var en direkt följd av Molotov-Ribbentroppakten mellan Nazityskland och Sovjetryssland från 23 augusti samma år. Uppdelningen av Polen fanns nedskriven i paktens hemliga tilläggsprotokoll. (Detta hemliga tilläggsprotokoll förnekades av Sovjetunionen ända till 1989 och offentliggordes inte förrän efter Sovjetunionens upplösning 1992.)

Sovjetryssland marscherade in i Polen österifrån med sju arméer med någonstans mellan 450.000 och 1.000.000 man. Polen var då redan ytterst försvagat efter 16 dagars blixtrkrig mot Nazityskland. Kriget pågick till den 5 oktober. (Bilden till höger är från de Sovjetryska truppernas inmarsch 17 september 1939.) Därefter ordnades två “val” i de erövrade polska områdena varpå de anslöts till Sovjetunionen. Dessa delar tillhör i dag Vitryssland och Ukraina.

En nu mera mycket känd karikatyr publicerades i brittiska The Evening Standard den 20 september 1939, tre dagar efter att även Sovjetryssland attackerat Polen.

Hitler: -THE SCUM OF THE EARTH, I BELIEVE?

Stalin: -THE BLOODY ASSASSIN OF THE WORKERS, I PRESUME?

Under Molotov-Ribbentroppakten var Sovjetryssland allierat med Nazityskland  när:

Enligt rysk historieskrivning av i dag är detta inte en del av andra världakriget. När man reser i gamla sovjetstater och tittar på de många monumenten från “det stora fosterländska kriget” så står det alltid 1941-1945 på sockeln, alltså de år av andra världskriget efter att Nazityskland brutit Molotov-Ribbentroppakten och anfallit Sovjetryssland utan föregående krigsförklaring den 22 juni 1941 i det som kallas operation Barbarossa. Bilden nedan är från 60-årsfirandet av  krigsslutet i Moskva 2005. Putin talade då om hur Sovjetryssland befriat Europa, något som många i Öst-, och Centraleuropa inte kunde instämma i. Flera grannländer till Ryssland valde att inte delta i detta 60-årsfirande på grund av detta.

Jag skrev om Nazitysklands anfall på Polen 1 september här.

Al-Qaida har som ett virus lyckats få oss i västvärlden att ge oss på oss själva med en aldrig tidigare skådad integritetsinskränkande politik. I USA heter det ironiskt nog “Patriot Act” och här i Sverige är det FRA-lagen och teledatalagen. Jag är inte emot FRA, bara FRA-lagen som ger FRA tillgång till all vår kommunikation. Nu är det självspelande piano. Historiska organisationer som Gestapo, Stasi och KGB hade velat ha just alla de befogenheter som vi nu i västvärlden ger våra myndigheter. Mycket illa.

Den amerikanska tankesmedjan Cato institute sände i Augusti en podcast om hur man förlorar ett imperium och den handlar om hur Engelsmännen betedde sig i det blivande USA på slutet av 1700-talet. Jag tycker vi ska fundera på just detta sätt när vi agerar i Afganistan. Bombastiska åtgärder och civila dödsoffer skapar ett motstånd som inte från början fanns. Tankvärda 7min och 50s. Lyssna!

Putin har enligt TT, i ett brev till den polska tidningen Gazeta Wyborcza, sagt:

Vår plikt är att avlägsna bördan av misstro och fördomar från förr i de polsk-ryska relationerna.

Man kan ju undra vad det är för glidande och vagt språk med tanke på att Molotov-Ribbentroppakten inte var något annat än en krigisk djävulspakt. Dessutom är det inte polackerna som behöver revidera sin syn på Molotov-Ribbentroppakten utan Ryssarna själva. Speciellt med tanke på att Putin delvis återupprättat Stalin i den ryska historieskrivningen och även sagt att Sovjetunionens upplösning var 1900-talets största tragedi. (Vad skulle vi säga om en nuvarande Tysk eller Österrikisk kansler sa så om nazitysklands fall?)

Jag skulle vilja veta hur detta vaga avståndstagande kommunicerats i rysk media - som alla vet att Putin i praktiken styr över.