fytne.nu

Sverige, Danmark, Finland, Estland, Luxemburg, Cypern och Bulgarien är de sju länder som sköter sin budgetpolitik enligt ingångna avtal (Stabilitetspakten) om maximalt 3 procents budgetunderskott.

Kommissionen har kritiserat 20 av EU:s 27 medlemsländer för att de bryter mot stabilitetspaktens krav på maximalt 3 procents budgetunderskott.

Detta innebär att Sverige är ett av sju länder som slipper att inför EU åta sig ett sparprogram för att åtgärda ett otillåtet stort budgetunderskott.

Länk till listningen finns här.

Märkligt nog rapporterade Ekot om detta utan att meddela om Sverige tillhörde de kritiserade länderna eller inte. Det faller väl väl in i public service uppdrag att stödja Mona Sahlin när hon anklagar regeringen för att vara oansvarig och “låna till skattesänkningar” samtidigt som hon än så länge lagt en rad ofinansierade eller underfinansierade förlag tillsammans med de andra vänsterpartierna.

Jag förundras över regeringens kommunikation. Den får skit och förefaller ta skit för allt, helt oavsett om det är rimligt eller ej. Den försvarar sig inte när oppositionen kommer med insinuant kritik, den försvarar sig inte när kritiken är oskälig eller kommer från oppositionspolitiker som intar motstridiga ståndpunkter för att ta billiga poänger. Låt mig exemplifiera.

Bilindustrin - denna industri som förtalats, ifrågasatts och bekämpats av miljöpartiet och vänsterpartiet i decennier, får och regeringen skit för att den inte vill stödja på samma framgångsrika sätt som vi stödde varven från slutet av 60-talet till mitten av 80-talet.

FRA-lagen - som jag tycker de förtjänar mycket kritik för - får de kritik för av från socialdemokraterna, trots att det var ett socialdemokratiskt förslag från början. Det var den socialdemokratiske försvarsministern Leni Björklund som under förra mandatperioden beställde utredningen. Något som Sahlin, som satt i samma regering kommer undan med när hon i högan sky klagar på integritetskränkningarna lagen medför. Alltså, det parti som bedrev olaglig åsiktsregistrering redan med IB på 70-talet, kommer undan det faktum att det varken förre eller nu själva har rent mjöl i påsen i övervaknings och integritetsfrågan.

Sjukförsäkringarna - Regeringen försvarar sig knappt mot alla beskyllningar om omänsklighet trots att den situatíon de fick ta över var att världens friskaste folk var det mest sjukskrivna. Och trots att myndigheterna knappast brydde sig om att få de sjukskrivna tillbaks i arbete.

Förtidspensionerna - Trots att regeringen Reinfeldt fick ta över en situation där arbetslösa gjordes till förtidspensionärer på löpande band, hur kärnfriska de än var, med syftet att dölja den öppna arbetslösheten, så får de nu kritik som de knappt försvarar emot när de faktiskt bryter med denna manipulativa och passiviserande politik.

Försvaret - trots att de fått ordning på försvarets ekonomistyrning får de nu ovett från partier som år efter år lät försvaret missköta sin ekonomistyrning. De får kritik från de små oppositionspartierna för utlandsinsatserna, trots att de alla startades av den regering som de själva var stödpartier åt under förra mandatperioden. De får kritik för anslagsnivån av socialdemokraterna trots att de ska samverka med partier som knappast kommer tillåta några anslagshöjningar om de kommer med i regeringen.

Statsfinanserna - Sahlin anklagar regeringen för att “låna till skattesänkningar”, men faktum är att Sverige är ett av endast sju länder i EU som inte fått kritik för sina statsfinanser.

Pensionerna - det framförs kritik mot att pensionerna sänks, p.g.a. den automatiska broms som slår till i det nuvarande pensionssystemet, trots att socialdemokraterna står bakom pensionsuppgörelsen och faktiskt var det parti som satt vid makten när det nuvarande systemet infördes på 90-talet.

Jobbskatteavdraget - reallöneökningar i den storlek som jobbskatteavdraget motsvarar har aldrig vanliga svenska arbetare upplevt, ändå får de kritik för detta som “pensionärsskatt” trots att pensionärerna också fått sänkt skatt, om än inte lika mycket, och trots att en ökad förvärvsfrekvens är det som mest påverkar pensionernas nivå uppåt på bara några års sikt.

Jag tycker därför att regeringen Reinfeldt liknar en expeditionsministär, den berättar kort vad den gör, men den försvarar sig inte, den agiterar inte, den sätter inte hårt mot hårt i debatten och de ställer inte vänsterns kritik mot hur det var när de fick ta över i oktober 2006. Något som Tony Blair alltid gjorde under sina år vid makten. Vad är regeringen Reinfeldts Ulvskogar som utan skam i kroppen ger sig på sina motståndare vid varje möjligt tillfälle oavsett hur rimligt det är? Varför accepterar Regeringen all denna kritik utan att försvara sig? För mig är det ett mysterium.

Jag har precis kollat på samtliga sju riksdagspartiers huvudhemsida, dels startsidan och dels där man hittar pressmeddelanden. Bara centern och moderaterna väljer att som huvudinformation ha något som uppmärksammar 1900-talets viktigaste fredliga förändring i vår världsdel - murens fall 9 november 1989.

Socialdemokraterna nämner det i förbigående när de informerar om seminariet som hölls till f.d. partiledaren Ingvar Carlssons 75-årsdag och som Mona Sahlin ledde.

Övriga partier har varken något som uppmärksammar murens fall på sin startsida eller något pressmeddelande med någon kommentar. Detta är ynkligt.

Jag vill veta hur Lars Ohly ska fira att det nu är 20 år sedan murens fall 9 november. Han gick med i VPK i slutet på 70-talet. Det går inte att vara demokrat och för mänskliga rättigheter och inte uppskatta att muren föll 1989-11-09. Mona Sahlin har sagt att Lars Ohly ska bli svensk minister i oktober 2010. Därför vill jag veta.

En regering går kontinuerligt att utvärdera och när ett år är kvar till valet ska den lägga sin sista budget. Man har då en rätt hygglig bild av vad den sittande regeringen prioriterar och hur den agerar. Men vet vad man får - ungefär.

Med tanke på att det är vi medborgare som betalar skatt som finansierar det regeringen föreslår i sin budget får vi hoppas på att det inte blir så mycket valfläsk i budgeten. Konjunkturen är förstås en klart hämmande faktor, men allt får bedömas givet läget. Och politik är relativ.

Oppositionens, den röd-röd-gröna oppositionens skuggbudget nu i höst, den som läggs fram några veckor efter att regeringen presenterat sin höstbudget, d.v.s. budgeten för nästa år, år 2010, kommer att bli intressantare och ett viktigare dokument inför valet än Alliansregeringens budget. Och detta av flera skäl. (Man ska ha i åtanke att oppositionens budget, eller budgetar, alltid är förslag i förhållande till den sittande regeringens budgetförslag.)

1. Blir det överhuvudtaget en gemensam budget för de tre vänsterpartier som redan sagt att de ska sitta i samma regering, eller är de inte tillräckligt överens ännu?
2. Om inte, vad gör de i så fall gemensamt och - lika viktigt - vad gör de i så fall inte gemensamt.

Svaret på dessa frågor är intressantare än regeringens budget för 2010. Anser jag.

Mona Sahlins sommartal förefaller helt ha undvikit att ge besked om hur det ligger till med den samlade (?) oppositionens budgetarbete. Ett gäng kostsamma förslag och ett gäng kosmetiska önskemål utan besked om förankring i vänsterpartiet och miljlpartiet och - tadaaaaaa - utan besked om hur alla utgifter ska finansieras. Östros har ju t.ex. kritiserat regeringen för att den lånar pengar, så ökad statlig upplåning, d.v.s. ökat budgetunderskott, borde vara en utesluten väg. Om de är hederliga i sin retorik.

Som sagt, oppositionen budget är i höst intressantare än regeringens.

Ingrid Carlberg på DN, d.v.s. Pär Nuders fru, sprider felaktiga uppgifter och gör rätt skruvade “analyser”.

I en famös artikel i DN skriver hon bl.a. att Bush hävdat att mer och mer import kommer från utlandet. Jag vet inte om Ingrid Carlberg medvetet ljuger och försöker sprida falska citat om sina politiska motståndare. Vad Bush sa under valrörelsen år 2000, närmare bestämt den 25 september 2000, var:

“Recently we’ve had a problem with energy prices. It is clear our nation is reliant upon big foreign oil. More and more of our imports come from overseas.”

D.v.s. mer och mer av importen kommer inte från granländerna Kanada och Mexiko. Ett korrekt och rimligt påpekande i min värld.

Att hålla fram Obama som ett exempel på hur yta blivit mindre viktigt förefaller något skruvat. Speciellt jämfört med, med först Hillary Clinton under primärvalen och sedan John McCain i presidentvalet. Är det någon som kommer ihåg hans djupfilosofiska kampanj “Hope and Change”?

Man kan ju undra varför Carlberg inte nämner Mona Sahlin i denna artikel om intelligens kontra yta, hon håller ju sig alltid med förenklade uttalanden som Bush. Men kanske ska Carlbergs “analys” ändå tolkas som att hon ser sin mans politiska come back i en nära framtid, eller rent av vill förklara varför Reinfeld går bättre an Sahlin i opinionen.

Uppenbart är i varje fall att Ingrid Carlberg i DN sprider felaktigheter och gör svårt skruvade “analyser”. Frågan är om hon medvetet ljuger och skruvar sanningen, eller om hon inte bättre vet.

DN skriver om medieanalysföretaget Infopaqs Politikerbarometer. DN och de flesta övriga kommentarer kretsar kring att Sahlin nu lyckats förekomma i fler toppnyheter än Reinfeldt. Med tanke på vad uppmärksamheten kring socialdemokraterna och LO handlat om under det senaste kvartalet så är nog lyckan över Sahlins förstaplats begränsad på Sveavägen 68.

Hur som helst tycker jag det intressanta är att fackföreningsordföranden för LO, Wanja Lundby-Wedin, är med i undersökningen och kommer trea. D.v.s. hon räknas faktiskt som den politiker hon är - hon är socialdemokrat och sitter med i socialdemokraternas verkställande utskott.

Det är uppfriskande när saker beskrivs korrekt. Det är synd bara att det inte är en del av analysen eller kommentarerna kring politikerbarometern och det är synd att det perspektivet inte kommer genomsyra framtida rapportering om socialdemokraten och LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin.

Detta är samtidigt LOs framtida bekymmer. Nu när ingen längre, inte ens Mona Sahlin, tror att socialdemokraterna kommer bilda några fler enpartiregeringar i Sverige under överskådlig tid, så kommer det bli alltmer uppenbart att det är en nackdel för LO att de enkelt kan avfärdas som socialdemokrater när de har synpunkter på politiken i Sverige. Och så kommer det att vara så länge LO väljer att hålla på med den s.k. facklig-politiska samverkan.

I Danmark har LO valt att klippa banden med socialdemokraterna. Danmark har en väsentligt lägre ungdomsarbetslöshet.

“Mona Sahlins lösögonfransar, teatersminkning och retuschering i gårdagens valannons var en förolämpning mot vår demokrati.”

Länk.

I år har förhandssnacker inför första maj varit ovanligt underhållande och det beror förstås på att läget för rörelsen är sådant att om ledarna använt sig av det vanliga klasskampstugget så skulle de bara framstå som extra eljest verklighetsfrånvända.

PJ på svenskan föreslog att Wanja skulle tala om en separation mellan LO och socialdemokraterna. Eftersom det var LO som på 1800-talet startade det socialdemokratiska partiet i Sverige så kanske det inte går att göra som danska LO redan gjort.

Lena Melin på Aftonbladet föreslog att Wanja skulle prata om vädret! 

Och Hax publicerade den uppenbara affischen ovan på sin blogg.

Men mest intressant var ändå den gamle socialdemokratiske finansministern Kjell Olof Feldts förslag till förstamajtal för Mona Sahlin som han publicerade på Expressens SIDAN 4: DEBATT. Den som gillar världsvant gäckeri ska inte missa denna blivande satirklassiker. Läs artikeln! Klicka här.

Tage Erlander - fil. kand Lunds universitet

Olof Palme - Bachelor of Arts Kenyon College USA, jur. kand Stockholms högskola

Ingvar Carlsson - pol. mag Lunds universitet

Göran Persson - drop out Högskolan i Örebro

Mona Sahlin - samhällsvetenskaplig linje Södra Latins gymnasium i Stockholm