Kategoriarkiv: Sahlin

SvT-debatten Reinfeldt – Sahlin

Det är ekonomisk kris, arbetslösheten stiger, budgetunderskottet ökar och oppositionen minskar för var opinionsundersökning som görs.

Och Sahlin vinner inte debatterna mot Reinfeldt. Hon uttrycker sig infantilt och det är kanske inte vad som uppskattas i detta läge. Hon var visserligen med om krisåren 1989-1993, som minister 1990-1991 och som partisekretarare 1992-1994, men inte som partiledare. För en partiledare duger det inte att uttrycka sig som en SSU-are.

Jag tror att alliansen kommer börja underskatta Mona för jag kan inte tänka mig att the big red machine inte ser till att skärpa sig och jobba upp Sahlins förmåga.

Skilda demonstrationkulturer

Bloggaren Johan Ingerö skriver om de skilda demonstrationskulturer som råder i vänstern respektive i borgerligheten.

Vänstern gillar att demonstrera utan tillstånd, krossa fönster på sin väg och uppträda hotfullt mot eventuella borgerliga demonstrationer. Och det är väldigt snarlikt när det gäller demonstrationer till stöd för Hamas, Hizbollah och palestinierna – som delvis har samma deltagare, t.ex. Mona Sahlin, den socialdemokratiska partiledaren och statsministerkandidaten för den ”samlade” vänstern.

Borgerliga demonstrationer, de få som arrangeras, har tillstånd, innehåller inga fönsterkrossande deltagare som hotar omgivningen eller andra demonstranter. De liknar demonstrationer till stöd för Israel.

Och vad gör skånepolisen? Jo självklart är de demonstrationen med tillstånd till stöd för Israel som får avlägsna sig från platsen och Hamas, Hizbollah och palestinier-demonstyrationen utan tillstånd som får vara kvar. I min värld är detta förkastligt. Ska någon ha företräda så är det den med tillstånd.

Glöm inte att läsa även vad Ingerö skriver.

Persson, Lindh, Bodström och Sahlin utvisade medvetet de två Egyptierna till tortyr

SvT Agenda tog upp affären med de två utvisade terroristmisstänkta Egytierna 2001. Anna Lindhs pressekreterare och personlige vän, Eva Franchell, har skrivit en bok där det framkommer att hon anser att Göran Persson la ansvaret för utvisningen på Anna Lindh så som varande föredragande för frågan i regeringen. Thomas Bodström skulle dock ha ansvarat för att amerikanska underrättelsetjänsten CIA tilläts ombesörja transposren som ska ha skett under förnedrande former med ett av CIA inhyrt flygplan.

USA ska enligt Franchell ha hotat med handelskrig med EU om de två inte utvisades, varpå Persson sett till att Lindh effektuerade det hela. Gör eller avgå…

I en gammal intervju med Persson som visades framgick att han tyckte Anna Lindh var ansvarig så som föredragande, men att han så klart kunde sägas ha visst ansvar för allt regeringen gör så som dess chef.

Till detta kan man väl säga att Persson har rätt, men det är inte hela bilden. I Sverige tar regeringen besluten kollektivt och ansvarar därmed för besluten kollektivt, således ansvarar även Mona Sahlin för utvisningen av de två Egyptierna eftersom även hon satt med i regeringen hösten 2001.

”Mona Sahlinska”

Vårt språk är det som gör att vi kan leva i en kultur och inte i ett förfärligt naturtillstånd. När någon fördummar språket så bidrar denne till att försämra det, att göra det mindre användbart. Orden blir otydligare. Förståelsen sämre. Kraftuttrycken urlakas. Nyanserna försviner.

Mona Sahlin har alltid haft ett väldigt eget sätt att uttrycka sig på. Mycket av hennes populäritet från tidigt 90-tal (arbetsmarknadsminister 90-91, partisekreterare under oppositionsåren 92-94) byggde på hennes enkla sätt att kommunicera.

Nu senast har hon beskrivit regeringens arbetamarknadspolitik, den s.k. arbetslinjen som ”satanisk” eftersom inte 80 procent av arbetstagarna får 80 procent av lönen vid arbetslöshet (vilket inte heller var fallet innan under det socialdemokratiska styret). Bl.a. har Ekot rapporterat om detta här.

Alltså, det är ”sataniskt” när någon som får maxbeloppet i a-kassan (för de som får en a-kasseersättning därunder gäller ju som bekant inte detta) nu får 680 kronor om dagen i stället för som tidigare under det socialdemokratiska styret 730 kronor.

50 svenska kronor om dagen i 100 dagar är skillnaden mellan den tidigare socialdemokratiska regeringens ultimata rättvisa och alliansregeringens ”sataniska” arbetslinje, d.v.s. att det relativt sett ska löna sig mer att arbeta.

Man kan ju undra om hon tänker börja beskriva sina skettehöjningsförslag som ”sataniska skattehöjningar” om de höjer skatten med 50 kronor om dagen eller mer i framtiden.

Jag undrar om hon är medvetet infantil likt George W Bush, eller om hon talar på toppen av sin egen förmåga?

Cordelia Edvardsson på Svenska Dagbladet skriver i SvD KULTUR 19 november om Mona Salinska (antar att det ska vara Sahlinska egentligen) under rubriken Språkkonstnärer och verbala spikklubbor.

När språket utarmas, när orden berövas sin innebörd och valör, ja, då bör medborgarna se upp. Särskilt oroande är det när en av våra tyngsta politiska makthavare, med chans att bli Sveriges nästa statsminister, våldför sig på språket.

Personligen har jag ingen åsikt om regeringens så kallade arbetslinje, men när Mona Sahlin ger sig på den, beväpnad med en språklig spikklubba, ­slutar i alla fall jag att lyssna på hennes sakliga argument – om de nu finns. ”Det är sataniskt, det är elakt, det är konservativt”, snyftar Mona med gråten i halsen. Sataniskt? Talar vi här om svarta mässor och ritualmord av små barn? Knappast, ty i nästa sats lär vi oss att ”det är elakt”, som i ”ta inte spaden från lillebror, det är elakt”. Konservativt då? Denna beteckning kan fyllas med nästan vad som helst, dock inte med djävulsmässor eller barnkammarspråkets ”du är elak, du är dum”.

Ohly och Östros pådrivande i bostadsbubblan

Per Tedin på Sydsvenskan kommenterar Per Nilssons rapport ”SBAB, ett svenskt Freddie Mac?” som jag skrev om här under i går:

En jämförelse mellan å ena sidan Sveriges Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, och å den andra amerikanska Federal Home Loan Mortage Corporation, Freddie Mac, och Federal National Mortage Association, Fannie Mae, har sina poänger.

Men skriver Tedin:

Svenska banker tycks på det stora hela ha visat en viss återhållsamhet också under de senaste årens hausse på bostadsmarknaden. Amerikanska bolåneinstitut har däremot levat under hot om böter om de bedömdes som alltför restriktiva i bedömningen av sina låntagare.
Lägg därtill att Freddie Mac och Fannie Mae innan bubblan sprack stod bakom bortemot hälften av bolånen i USA. Det kan jämföras med SBAB:s andel av den privata bolånemarknaden som uppgår till mindre än 8 procent.
Risken för att SBAB blir ett svenskt Freddie Mac får nog trots allt betecknas som liten. Det hindrar inte att bolånemarknaden förmodligen mår bäst om staten håller sig borta från utlåningen.

Läs Per Tedins ledare i Sydsvenskan här.

Och det finns ytterligare ett problem med dessa billiga krediter som driver upp huspriserna – det blir svårare för fler att någonsin i sitt liv lyckas betala av sitt bostadslån och bli obelånade ägare av sitt eget hem. Allt eftersom konstlat billiga krediter drivit upp priserna.

En politik som leder till att fler får ett högbelånat hem och att färre någonsin kommer att kunna ha betalt av sitt hus – är det en bra politik? Jag tycker inte det. Det är en politik som skapar skevheter på marknaden och det är en politik som gynnar: byggherrar, risktagande med andras pengar i banksystemet och fastighetsmäklare som få mer betalt för att förmedla dyrare bostäder än billiga.

Detta är vad SBABs tillskyndare försvarar.

Lars Ohly vill jag mena har därför exakt 180 grader fel i sin debattartikel från 10 oktober där han om finanskrisen bl.a. skrev:

När staten minskar sitt ägande ökar spekulationsekonomins omfattning. Planerna på utförsäljning av SBAB och Nordea måste därför omedelbart avbrytas.

Vi behöver starka offentliga aktörer på finansmarknaden. Det gemensamma ägandet av Nordea bör därför öka.

Läs Ohlys analys av förslag m.a.a. finanskrisen här.

Och sedan har vi förstås Mona Sahlins ekonomiutbildade skuggfinansminister Thomas Östros som så sent som för drygt ett år sedan protesterade mot alliansregeringens planer på utförsäljning av vissa statliga bolag, däribland SBAB. Jag undrar om Östros fortfarande står för denna sin analys:

TeliaSonera och SBAB är två goda exempel på hur långsiktigt statligt ägande kan bidra till att skapa mycket större värden, såväl ekonomiska som samhälleliga, än utförsäljningens engångsintäkter.

/—/

SBAB är ett välskött och populärt företag med ett starkt varumärke och en kvarts miljon kunder. Men SBAB har också en viktig samhällsekonomisk funktion. Företaget har tvingat fram en rejäl prispress på bolånemarknaden och enligt riksdagens Utredningstjänst har SBAB:s agerande på bara några år bidragit till att en familj med ett 2-miljonerkronorslån sparat omkring 14000 kronor årligen på ökad konkurrens och sänkta räntemarginaler. När SBAB nu säljs ut är risken stor att prispressen försvinner och lånen blir dyrare.

Regeringen ger, trots att mycket stora gemensamma tillgångar står på spel, inte några ekonomiska eller rationella grunder till varför utförsäljningarna nu skyndsamt måste genomföras. Det kan tyvärr komma att stå svenska skattebetalare mycket dyrt.

Läs Östros artikel här.

Tyvärr äger fortfarande staten SBAB och värdet på SBAB lär inte ha ökat i takt med att den bostadsbubbla, som SBAB varit pådrivande för att skapa, nu pyser ut.

Sahlin är redan historisk

Mona Sahlin är redan historisk och hon kommer att bli än mer historisk hur det än går.

Hon är den första kvinnliga partiledaren i socialdemokraterna.

Hon är den förste att tillträda partiledarposten i opposition sedan vi fick full demokrati i Sverige 1919-1921.

…och…

Hon är den förste som redan innan ett val deklarerar att de ska styra i koalition om de vinner valet.

Det är synd att detta drunknar den nuvarande i finanskrisens mediabrus, för det är en väldigt stor mental förändring för hela socialdemokratin att inse att de inte är självklart att de kan regera ensamma.

Uppgörelsen med miljöpartiet förstärker blockpolitiken i Sverige. Oavsett hur det går med mobbandet av vänsterpartiet.

Söndagens partiledardebatt i TV visade dock ytterst tydligt hur splittrad vänsteroppositionen är. Den som verkade mest komfortabel i sin roll var Ohly, men det är inte så konstigt eftersom han har trumf på hand. Sahlin såg ytterst plågad ut när vänstersplittringen kom på tal – samma vecka som hon gått ut med mp:s språkrör och förklarat att de bildar regering tillsammans efter nästa val.

Som bekant protesterade stora delar av rörelsen mot detta. Partidistrik, LO-förbund och stora delar av SSU. Så bara två dagar senare stod det, som vi nu vet, att det var dåligt förankrat i rörelsen att lämna vänsterpartiet utanför en vänsterkoalition. Vad detta även visar är att rörelsen inte lyder
Sahlin när hon försöker leda partiet. Sahlin har uppenbart inte de egna med sig och till skillnad från Persson så klarar hon inte av att hantera detta och driva sin vilja igenom med sin partiledarauktoritet.

Socialdemokraternas inre problem med vårdföretag

Ordföranden för den socialdemokratiska pressklubben, bloggaren och min vän, Jonas Morian, ska vikariera som informationschef på vårdföretaget Attendo Care. Detta har fått en hel sossar att helt gå i taket.

Läs detta lilla blogginlägg av socialdemokraten Stig-Britt Ahl och de (just nu) 24 kommentarerna. Det är uppenbart att socialdemokraterna inom sin när en djupt marxistisk gren som faktiskt inte ens är för blandekonomi.

Ett svavelosande förakt mot privata företag och de individer som jobbar för dem smyger fram. Och en helt manisk besatthet av att företagen har som mål att ”gå med vinst”.

Argast av dem alla är förstås Bengt Silfverstrand, en gammal vänstersosse och f.d. riksdagsledamot. Faktiskt den enda riksdagsledamot som blev fälld i domstol under 1970-talet för de s.k. Ockerbybreven.

Man undrar ju på vilket sätt det blir bättre om företag har som mål att gå med förlust? Eller att just batra inte ge kapitalavkastning. Är det inte bra att det privata riskkapitalet används även i företag som ger äldreomsorg?

Man skulle ju vilja veta vad den socialdemokratiska ledningen med Mina Sahlin och talesmannen i dessa frågor, Ylva Johansson, tycker.

Göran Johansson manipulerar demokratin – och säger det rätt ut

I dag meddelade Göteborgs starke man, Göran Johansson att han avgår som gruppledare för socialdemokraterna i kommunstyrelsen. I  Pressmeddelandet säger han rakt ut att det är för att kringgå demokratin:

Jag vill ge efterträdaren gott om tid inför nästa val, säger Göran Johansson.

I mars tidigare i år skrev GP om SOM-institutets undersökning som visade att:

Mellan fem och sju procent av dem som gav Johansson sin röst valde alliansen i riksdagsvalet.

Det är rent väljarförakt att avgå mitt i en mandatperiod för att ”ge efterträdaren gott om tid”. Göran Johansson valdes av väljarna i Göteborg för att leda kommunen fram till nästa val (han meddelade inget annat), nu när han avgår så kommer hans efterträdare utses på ett internmöte i socialdemokraterna i Göteborg 17 november. Hur mycket demokrati är det jämförelsevis?

Göran Johansson är givetvis inte den förste som gör på detta väljarföraktande sätt.

Tage Erlander avgick mitt i en mandatperiod så att Olof Palme kunde utses  internt av socialdemokraterna till att bli hela Sveriges statsminister mitt i valperioden 1969, så att han skulle få ”gott om tid inför nästa val”.

Ingvar Carlsson avgick mitt i en mandatperiod så att Göran Persson kunde utses  internt av socialdemokraterna till att bli hela Sveriges statsminister mitt i valperioden 1996, så att han skulle få ”gott om tid inför nästa val”.

Göran Persson hade dock den goda smaken att avgå efter en valförlust, ta sitt ansvar och sätta igång en anständig process för hur man kandiderar till det högsta politiska ämbetet. Mona Sahlin är den första socialdemokratiska partiledaren sedan Sverige fick allmän rösträtt som tillträtt i opposition för att kandidera till det högsta ämbeten inför väljarna i nästa val. Och det ger henne demokratisk legitimitet.

Nej till vapenexport betyder nej till att ha ett försvar

Vänsterpartiet har nu under sin kongress unde lördagen fattat beslut om att all vapenexport ska förbjudas.

Ska vi ha ett försvar så behöver det vapen, moderna vapen.

Om Sverige inte ska exportera vapen, så betyder det att vi inte kommer ha mycket till vapenindustri i landet. Vi kommer att bli beroende av import från andra länder (som vi givetvis redan är), men om andra länder inte exporterar till oss, vad blir kvar då? Hur mycket kan vi sätta ihop som är av något stridsvärde, om det inte kan innehålla insatsvaror från andra länder?

Vänsterpartiet sa under sin kongress även ja till att sitta med i regeringen och nej till gemensam valplattform med socialdemokraterna och miljöpartiet. Vad säger Mona Sahlin och socialdemokraterna om detta? Ska de bilda regering med ett parti som vill förbjuda vapenexport?

Vapenexport ska vara statligt reglerad och inte någon fri marknad. Vi ska inte tillåta export till demokratins och anständighetens dödgrävare. Men ett eget försvar förutsätter både import och export nu för tiden. Den tyska filosofen Kants kategoriska imperativ sa att ”du ska handla så att du skulle vilja att din handling blev till allmän lag”.

Varför ska vi inte exportera vapen till Norge, Finland eller Estland om deras demokratiskt valda regeringar vill köpa vapen som tillverkas i Sverige?

Och om ett land behöver svenska vapen för att kunna göra en fredsbevarande FN-insats, ska vi då inte exportera vapen? Vilken moral är det?