Kategoriarkiv: Mediekritik

Anna Odell Nelly Bly wannabe?

Anna Odell fick likhet inför lagen

Anna Odell, konstfackeleven som fejkade en psykos och ett självmordsförsök och filmade det hela och kallade det för konst blev i går fälld för våldsamt motstånd och oredligt förfarande.

Vänstern, företrädd av Aftonbladets kulturredaktör, Åsa Linderborg, (hon som nyss släppte igenom den famösa artikeln som påstod att Israeliska armén sköt palestinier för att kunna sälja deras organ) och Dagens Nyheters kulturredaktör, Maria Schottenius, (hon som i våras släppte fram Andreas Malms påhittade anklagelser mot Johan Norberg och sedan förvägrade Norberg replik), tycker att om något görs i konstens namn så gäller inte lagen. Undrar om de tycker så om rattfyllor. våldtäkter och mord i konstens namn. Skulle inte tro det. Men de kan inte separera det faktum att de delar Anna Odells kritik av samhället från att hon bröt mot lagen. Men sådan är vänstern. Ändamålen helgar medlen. De kräver således domstolar som inte dömer vänsteraktivister efter samma lagar som alla oss andra. Likhet inför lagen någon? Men det är som vanligt med vänstern, några är med jämlika än oss andra.

Dock, jag måste säga att det Anna Odell Gjorde är moraliskt försvarbart, även om det ska dömas enligt lagen. Wallraffande, som man skulle kunna klämma in Odells fejkade psykbräjk (fonetisk stavning av låneord borde bli allmän lag), kan fylla en viktig funktion, men ställer inte den Wallraffande över lagen. I varje fall inte så som tingsrätten dömde, och det är bra. Det utdömda straffet är inte heller särdeles hårt och ur Anna Odells synvinkel väl värt sitt pris, med tanke på att hon, som en konsekvens av att hon uppmärksammats och lagförts, nu tillhör den minoritet med name recognition i kulturvärlden. Förmodligen en bra investering. Vi skattebetalare som betalat för polis-, och psykologiinsatserna, samt rättegångskostnaderna (minus 2500:-) får hoppas på att hon snabbt börjar tjäna in till värnskatt.

Om något så ser jag en liten svag parallell till världens första grävande journalist, amerikanskan Nellie Bly.  1887 fejkade hon ett psykbryt och såg till att bli tvångsinlagd på Blackwell Island Asyl för sinnessjuka i New York. Efter en tid där kunde hon avslöja många av de grava missförhållandena som rådde där i tidningen The New York World, där hon var journalist. Ett hjälteavslöjande.

Anna Odell avslöjade väl inget nytt eller förfärligt med sin aktion. Inget övervåld och överlag inget otillbörligt. Hon lyckades bara uppmärksamma sig själv och det redan kända faktum att psykisk sjukdom är svårhanterat och svårbehandlat. Gott så.

Jag undrar om Anna Odell känner till Nelly Bly. Någon som vet?

Hur fan ska det här gå?

Mikael Nestius, ökänd chefredaktör från Stockholms gratistingning City, är utnämnd till VD och chefredaktör för Dagens Medicin och Dagens Apotek.

Hur fan ska det gå?

Mikael Nestius är ökänd för att ha förfalskat en artikel i City. City hade en krönikör som hette Sakine Madon, hon skrev en krönika där hon kritiserade Turkiets nationalistiska personkult runt Mustrafa Kemal Atatürk, en massa turkar blev upprörde och då bad Nestius ursäkt för artikeln – i Sakines namn – utan att ha fått hennes medgivande för att göra så. Han falsifierade således artikeln, urkundsförfalskning om man så vill. Och till detta tog han bort den ursprungliga krönikan. Festligt (?) nog publicerades den ursprungliga artikeln på tryckfrihetens dag.

En utförligare genomgång av affären, med ett flertal länkar gjordes av Johan Ingerö 22 maj 2008. Läs den här.

Nu ska alltså denne lögnare, Mikael Nestius, vara chefredaktör för en tidning som har som huvuduppgift att granska den evidensbaserade vården.

För mig är det obegripligt att Mikael Nestius ens tillåts arbeta med nyheter – och nu är han alltså återigen utsedd till VD och chefredaktör, denna gång en facktidning till råga på allt, av Casten Almqvist på Bonnier Business Press.

Och till slut kan man ju undra vad Martin Schori, VD på Dagens Media är för skitgranskare som inte tar upp denna fråga i sin artikel om chefsbytet på Dagens Medicin.

En som ser klart i allt rabalder om Boströms artikel

Cordelia Devardson på SvD har en samlad syn på Aftonbladets famösa ”kulturartikel” om hur den israeliska armen skjuter palestinier för att ta deras organ och sälja till judar i USA. En rätt bizarr artikel på många sätt.

Någon borde funderat på att det inte går att ta organ från hjärtdöda personer och transplantera dem. Och organ från personer som skjutits i magen?

Ingrid Carlberg – Pär Nuders fru – skriver dumheter

Ingrid Carlberg på DN, d.v.s. Pär Nuders fru, sprider felaktiga uppgifter och gör rätt skruvade ”analyser”.

I en famös artikel i DN skriver hon bl.a. att Bush hävdat att mer och mer import kommer från utlandet. Jag vet inte om Ingrid Carlberg medvetet ljuger och försöker sprida falska citat om sina politiska motståndare. Vad Bush sa under valrörelsen år 2000, närmare bestämt den 25 september 2000, var:

”Recently we’ve had a problem with energy prices. It is clear our nation is reliant upon big foreign oil. More and more of our imports come from overseas.”

D.v.s. mer och mer av importen kommer inte från granländerna Kanada och Mexiko. Ett korrekt och rimligt påpekande i min värld.

Att hålla fram Obama som ett exempel på hur yta blivit mindre viktigt förefaller något skruvat. Speciellt jämfört med, med först Hillary Clinton under primärvalen och sedan John McCain i presidentvalet. Är det någon som kommer ihåg hans djupfilosofiska kampanj ”Hope and Change”?

Man kan ju undra varför Carlberg inte nämner Mona Sahlin i denna artikel om intelligens kontra yta, hon håller ju sig alltid med förenklade uttalanden som Bush. Men kanske ska Carlbergs ”analys” ändå tolkas som att hon ser sin mans politiska come back i en nära framtid, eller rent av vill förklara varför Reinfeld går bättre an Sahlin i opinionen.

Uppenbart är i varje fall att Ingrid Carlberg i DN sprider felaktigheter och gör svårt skruvade ”analyser”. Frågan är om hon medvetet ljuger och skruvar sanningen, eller om hon inte bättre vet.

Politikern Wanja Lundby-Wedin

DN skriver om medieanalysföretaget Infopaqs Politikerbarometer. DN och de flesta övriga kommentarer kretsar kring att Sahlin nu lyckats förekomma i fler toppnyheter än Reinfeldt. Med tanke på vad uppmärksamheten kring socialdemokraterna och LO handlat om under det senaste kvartalet så är nog lyckan över Sahlins förstaplats begränsad på Sveavägen 68.

Hur som helst tycker jag det intressanta är att fackföreningsordföranden för LO, Wanja Lundby-Wedin, är med i undersökningen och kommer trea. D.v.s. hon räknas faktiskt som den politiker hon är – hon är socialdemokrat och sitter med i socialdemokraternas verkställande utskott.

Det är uppfriskande när saker beskrivs korrekt. Det är synd bara att det inte är en del av analysen eller kommentarerna kring politikerbarometern och det är synd att det perspektivet inte kommer genomsyra framtida rapportering om socialdemokraten och LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin.

Detta är samtidigt LOs framtida bekymmer. Nu när ingen längre, inte ens Mona Sahlin, tror att socialdemokraterna kommer bilda några fler enpartiregeringar i Sverige under överskådlig tid, så kommer det bli alltmer uppenbart att det är en nackdel för LO att de enkelt kan avfärdas som socialdemokrater när de har synpunkter på politiken i Sverige. Och så kommer det att vara så länge LO väljer att hålla på med den s.k. facklig-politiska samverkan.

I Danmark har LO valt att klippa banden med socialdemokraterna. Danmark har en väsentligt lägre ungdomsarbetslöshet.

Sveriges Radio: ”Få bönder gynnas av rättvisemärkt”

Det är inte varje dag Sveriges Radio bjuder på granskning av alla våra do-gooders. Men nu har de granskat det där med rättvisemärkt och de rapporterar att forskaren Helena Johansson på Lunds Universitet kommit fram till att:

”pengarna går fram, men inte så mycket”

/—/

”även om vi betalar en hyfsad summa extra, så är det ganska lite som når fram. Så det kan vara effektivare att skänka pengar om man jämför”

Länk till inslaget finns här.

I praktiken kan man säga att ”Rättvisemärkt” mest är ett sätt att försörja de kissnödiga medelklassare i västvärlden som jobbar med ”Rättvisemärkt”.

Men jag gillar alla dessa märkningar av produkter, de kan ju även hjälpa en att undvika charlataner.

Oärliga professor Ulf Bjereld…?

På svt opinion [sic!] skriver statsvetaren professor Ulf Bjereld kritiskt:

Tre borgerliga partier – Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna – kommer att satsa på TV-reklam i sina kampanjer inför EU-valet den 7 juni.

/___/

Det vore olyckligt om politisk TV-reklam blev ett centralt inslag i partiernas valkampanjer.

/___/

Politisk TV-reklam riskerar att förytliga den politiska debatten, eftersom reklamens formspråk är svår att förena med nyanser och fördjupning. Visst finns det undantag, som till exempel Roy Andersson lysande reklamfilmer för Socialdemokraterna för några år sedan.

/___/

Mer spännande ur ett kampanjperspektiv är i så fall Socialdemokraternas nya satsning på webbplattformen ”Mitt S”, som just öppnat under parollen ”Vi blir Sveriges mest öppna parti”. På denna plattform erbjuder Socialdemokraterna även icke-partimedlemmar politiskt utrymme och möjlighet att mobilisera för politiska aktiviteter. Arrangemanget har inspirerats av kampanjtekniker från det amerikanska presidentvalet, och kallas för att ”Våga släppa varumärket”.

/___/

Ulf Bjereld
Statsvetare

Är det svt eller Ulf Bjereld själv som tycker att det är irrelevant att upplysa läsarna om det faktum att han sitter i förbundsstyrelsen för Sveriges kristna socialdemokrater?

Janne Josefsson – debattledare No 1

Jag tillhör faktist de som tycker att Janne Josefsson är Sveriges bästa debattledare i TV. Jag tvivlar på att Debatt kommer att hålla stilen utan honom. Han ser till skillnad från sin företrädare till att leda diskussionen och styra upp den så att inte gaphalsarna tar över totalt. Han ställer följdfrågor när han tycker något behöver förtydligas eller bekräftas. Och han kan avbryta när det bara babblas på eller någon försöker ta över.

Inte vet jag vilka vänsterutsvävningar han hunnit med sedan han lämnade Folkpartiets Ungdomsförbund (r) på 70-talet, men nu för tiden tycker jag han är en pålitlig demokrat som ger sig i kast med trollen oavsett under vilken sten de tittar fram. Fler journalister borde vara som honom.

Tidigare, när han var på Uppdrag granskning tyckte jag han var mer tendensiös. Hans brutala stil som gjorde att han fick fram mycket hade baksidan att många inte kom till tals så som de borde.

Man kan även undra varför man gjorde valstugereportaget om moderaterna och socialdemokraterna precis innan valet 2002, medans vänsterpartiet och Lars Ohlys gullande med de kommunistiska diktaturstaterna granskades 2004 med två år kvar till valet. Men skit samma, allt detta ska givetvis fram i ljuset och granskas.

Hur som helst är min poäng att Janne Josefsson borde fortsätta att leda debatter, för där har han visat sig klart överlägsen alla nu kända alternativ. Den enda som kommer i närheten av att kunna kontrollera en debatt är faktiskt Robert Ashberg – en av alla f.d. maoister i media…  🙂

Kanske ska det vara just en vänsterjournalist som leder en debatt om hur vissa svenskar kunde luras av Pol Potregimen i Kampodja på 70-talet. Kanske måste det vara en som har stått till vänster om socialdemokraterna som lyfter fram att de båda socialdemokratiska ministrarna, Gertrud Sigurdsen och Birgitta Dahl faktiskt stödde Pol-Potregimen på 70-talet.

I tisdags 2009-04-21 sändes Debatt om just den saken. Bra TV. Precis som en debatt ska vara. Se programmet här på svt play.

FNs diktaturråd del 2

Fler har diskuterat varför FN är en lekstuga för diktaturer.

Inför det famösa FN-mötet i Geneve skrev DNs tidigare kulturchef Arne Ruth och debattören Dilsa Demirbag-Sten om hur de muslimska diktaturerna försökte förbjuda religionskritik i en artikel på Brännpunkt.

Fredrik Segerfeldt resonerar ungefär som jag och hänger inte heller upp sig på hurvida Israel anklagas för att vara rasistiskt eller ej, utan på det faktum att det är diktaturer, som dessutom är högst selektiva i vad de kritiserar som kapat FN. Han skrev på Newsmill här.

I Wall Street Journal skriver Gerald M. Steinberg här om att mötet i Geneve visar att det bästa sättet för att försvara mänskliga rättigheter är att inte låta FN hålla några konferenser som ger en skenbar legitimitet åt diktaturernas utfall.

Jag nämnde i min bloggpost i går att problemet inte är om frågan hurvida Israel på vissa sätt agerar rasistiskt diskuteras, utan att diktaturer som med alla mått mätt själva definitivt är värre ska få utmåla Israel som endsamt världsproblem. Om demokratier diskuterade frågan om hurvida Israel på vissa sätt agerar rasistiskt skulle det kunna vara både relevant, balanserat och sakligt. Men som det är nu så slipper Kina kritik för vad de gör i Tibet, Ryssland för vad de gör i Tjetjenien och Georgien, Sudan för vad de gör i Darfur, Mugabe för vad han gör i Zimbabwe och arabstaterna slipper kritik för att de själva låter palestinier leva som andra klassens invånare i generation efter generation i sina egna länder. Att bortse från alla dessa flagranta övergrepp, men välja att fokusera enbart på Israel är inte seriöst – det är diktaturfasoner och ska inte understödjas av demokratier.

Bret Stephens skrev här i går om hur arabvärlden inte bryr sig om det under 2000-talet dött många gånger fler muslimer – ur en mindre befolkning – i Tjetjeninen än i de palestiska områdena under samma period.

ADELPHI AUDIO – Lite mer kritik ni bör fundera på

Jag skrev följande mäjl till ADELPHI AUDIO:

—– Original Message —–
From: Fredrik Y. Törn
To: info@adelphiaudio.se
Sent: Monday, April 20, 2009 12:34 PM
Subject: Lite kritik ni bör fundera på
http://www.fytne.nu/fel-debatt-om-illegal-fildelning/
 
”När jag ska börja ladda ner skivorna i datorn upptäcker jag till min förvåning att skivorna varken är namngivna eller numrerade – det ska man alltså behöva göra själv /—/ 12 skivor gånger 15 stycken ska alltså ges namn för “Artist” och “Album” så att man kan hitta filerna bland mina ca 9000 låtar i datorn. Det blir att handjaga in bokens titel med nummer för skivans nummer och författarens namn sammanlagt 12×15×2 gånger, d.v.s. 360 gånger. Mer än en gång per krona jag betalt för att köpa ljudboken lagligt. Hur jävla lata och omoderna är de på ADELPHI AUDIO?
MVH
Fredrik Y. Törn

Och fick följande ursinniga svar (jag har betalat 259 kronor för en av deras ljudböcker, så jag är kund):

Kära Fredrik Y. Thörn,
Jag är naturligtvis stum och förkrossad av din koleriska och svordomsfyllda kritik.  Vad förväntar du dig – skall vi falla i gråt, kasta oss från Katarinahissen eller något likvärdigt när vi nu har förbrutit oss – som,  av tonläget att döma saknar mostsycke i modern tid.
Hörrödu, lilla sockergrynet, om du köper en ljudbok i CD-format så får du en ljudbok i CD-format .
 Om du köper ljudboken i mp3-format och laddar ner den vad tror du att du får ? Just det – en mp3bok. Du förstår det har hänt en del i branschen sedan 1987.
Med utomordentlig högakning
Carl von Schéele
Adelphi Audio

Vad ska man säga om förlag som inte kan läsa innantill hur den de skriver till stavar sitt namn? Nya medier? Gamla medier? Dyslexiska medier?

Och att utnyttja formatet och numrera sina CD-skivor, efterfråga inte sådant, för då tappar förlaget fattningen och får värsta hysteriska utfallet. Jag är tydligen ”Hörrödu, lilla sockergrynet” eftersom jag skrev att de var jävla lata som inte la in basal information på CD-skivorna – som är gjorda för att lägga in just sådan information. Jag trodde att förlag var vana vid kritik och kunde hantera sådant.