månadsarkiv: november 2008

Pensionsreformens historia

Danne Norling skriver om pensionsreformen och det seminarium som hölls på Timbro i samband med att Margit Gennsers bok om densamma presenterades. Han skriver på sin blogg:

Det gamla ATP var instabilt. En reform var nödvändig. Skulle man då kunna övergå från socialistisk skattefinansiering till liberal avgiftsfinansiering? Mot alla odds gick socialdemokraterna med på detta. Detta var utredaren Margit Gennsers förtjänst.

Idag hade Timbro ett lunchseminarium om införandet av det nya pensionsstemet som riksdagen beslutade om 1994. Anledningen var publiceringen av boken Pensionsreformen – Ideologi och politik skriven av förra riksdagsledamoten Margit Gennser (m). Denna kompromissprodukt innehåller flera liberala principer vilket har förvånat historieforskarna. Hur kunde socialdemokraterna så snabbt och enkelt överge ”juvelen i kronan” i det socialistiska välfärdsbygget, frågar de. Och i andra länder förvånas man över Sveriges förmåga att införa ett så omvälvande system.

Boken innehåller dels en historieskrivning av pensionsfrågans utveckling i Sverige under efterkrigstiden och dels en diskussion om hur ett pensionssystem borde utformas.

Läs resten av Danne Norlings bloggpost på hans blogg här.

En del debattörer, såväl borgerliga som socialdemokratiska, diskuterar reformen som om socialdemokrternas lurades till den ovetandes om vad de gick med på. Jag ser det inte så. Jag ser det som ett styrkebesked för socialdemokratin att de kunde se så nyktert på frågan och vara så konstruktiva. Denna, en av Sveriges viktigaste reformer, de senaste 25 åren, inger trots allt hopp om långsiktighet och om realism. Och det är ju trots allt ett statligt pensionssystem och inte ett privat. Dock et statligt pensionssystem som är knutet till den realekonomiska tillväxten och inte en gökunge som det socialistiska ATP-bedrägeriets kjedjebrev.

Tyvärr försvaras inte denna reform i debtten av socialdemokratin så som den borde, men det är väl så att i den dagliga debatten kan de inte frångå slagorden och klasskampsretoriken. Men hade de gjort det hade de säkerligen fått högre förtroende bland mittenväljare som inte tilltalas av marxistisk klasskampsretorik utan vill ha en långsiktigt fungerande ekonomi.

Obama kan få problem med de höga förväntningarna

Jag har varit i USA sedan 31 oktober nu. En del är uppenbarligen religiösa i sin tillit till Obama. ”I voted for Obama”-knappar och klistermärken syns här och där och nyss såg jag TV-reklam för porslinstallrikar med Obama på.

En leende Obama med fyrverkerier i bagrunden och texten ”Change Has Come” i guld och undertexten ”Historic Victory”. Bara 19.99 USD, men max två eller om det var tre per kund. Och så limited och äkthetsbevis förstås. Väldigt exklusivt.

Såhär står det på hemsidan:

”Now you can own a piece of history! Celebrate the victorious election of our 44th President of the United States, America’s first African American Commander, with the commemorative plate from the American Historic Society™.  The Historic Victory Plate™ is a priceless work of art featuring the triumphant President-Elect surrounded by the American flag and spectacular fireworks celebration.  This first collectors issue plate celebrates with the inscription ”Change Has Come” scripted in 22K Gold text. The back displays the seal of the American Historic Society and documents the historic electoral and popular vote totals on election day.”

Only in America! En given investering för den med sinne för humor. Själv har jag minnestallrikar med Fälldin och Ullsten på. De uppskattas mycket av mina politiskt intresserade vänner. De saknar dock text av guld. Kanske hade de inte lika religiöst hängivna anhängare.

Inte precis den utmärkta start som Tage Erlander talade om 1946 när han i sin dagbok kommenterade att han kategoriserats som en nolla med ”ingen dålig början”.

Obama måste sänka förväntningarna annars kommer han snabbt få problem med missnöje.

11-11-11 Första världskriget tar slut

Första världskrigets vapenstillestånd undertecknas kl. 05.10 i Compiègneskogen 1918-11-11 och börjar gälla kl. 11. Den elfte timmen den elfte dagen den elfte månaden, därav 11-11-11. Det är den tyska delegationen ledd av den civile statssekreteraren Matthias Erzberger som står inför den högste allierade befälhavaren, franske marschalken Ferdinand Foch.

Nazisterna skulle senare använda det faktum att det var en civil tjänsteman som undertecknade vapenstilleståndet i dolkstötslegenden. Och Hitler skulle 1940 dra fram den gamla tågvagnen ur muséet för att förödmjuka fransmännen på samma plats.

Såhär 90 år efter vapenstilleståndet i första världskriget är det fortfarande nationell helgdag i Belgien, Frankrike och Kanada. Det hålls två tysta minuter och kyrkklockorna ringer. I Storbritannien och USA är elfte november Veterans Day. Det dog fler för de Västeuropeiska segrarmaktern under första världskriget än under andra världskriget.

Tyskland provocerade medvetet fram kriget och det är moraliskt viktigt att Tyskland förlorde kriget. Men freden i Versailles 1919 var hämnd och förödmjukelse i stället för demokrati och återuppbyggnad.

En mycket intressant och viktig bok om första världskrigets upprinnelse, som gör upp med den vanligt förekommande uppfattningen att det var allianssystemen som ostoppbart utlöste kriget skrevs av David Fromkin 2004. Läsning anbefalles. Ingen annan av mina böcker har jag lånat ut till vänner så många gånger. Den har alltid har varje gång rönt uppskattning. En given present till den historieintresserade såhär inför julen.

Clintons argument för Bush och kriget i Irak

1998 när Bill Clinton beordrade bombning av Irak eftersom Saddam inte samarbetat med FNs vapenispektörer höll han ett TV-tal där han förklarade varför. Efter att återigen ha sett det på Youtube kan jag konstatera att Clinton 1998 argumenterade som Bush 2003. Man kan se Bushs beslut att avsätta Saddam som den logiska fortsättningen på Clintons politik med flygförbudssoner och bombningar.

Detta är värt att ha i åtanke när Bush-åren nu ska summeras.

Se Clintons tal från 1998 på Youtube här.

Obama träffar Bush i vita huset i dag

Det rapporteras jut på TV här i USA att Obama i dag måndag, för första gången sedan valet förra tisdagen, ska besöka avgående president Bush i vita huset. Mötet blir intressant med tanke på att Bush varit lågmäld under valrörelsen samtidigt som Obama kontinuerligt kritiserat Bush.

I onsdags, dagen efter valet, sa Bush att han skulle göra vad som stod i hans makt för att övergången till en ny president och en ny administration skulle bli så smidig som möjligt. Han meddelade att han även skulle hålla Obama informerad om alla viktigare ställningstaganden fram tills Obama tillträder 20 januari nästa år.

Detta ska ställas i kontrast till när Bush efterträdde Clinton i januari 2001, då datorernas tangentbord saboterades i vita huset och diverse andra omogna obstruktioner förekom. Bush är helt enkelt inte sådan.

Det riktigt intressanta är om Obama nu när han är vald ska visa sig vara en statsman eller inte. Det ska bli intressant att se vad som sägs efter deras möte under eftermiddagen i dag amerikanska tid. Obama har ju i princip gjort som Sahlin gjort i Sverige och kritiserat allt vad den sittande administrationen gjort, men nu när han väl är vald måste han nog börja välja sina strider. Och rimligtvis kan han inte ändra allt som Bush gjort. Och han måste även börja bli konkret. Change och hope funkade bevisligen i valrörelsen, men nu är frågan vad detta innebär rent substansiellt.

Jag har skrivit tidigare att jag hoppas på att Obama ljög för det amerikanska folket när han återkommande uttalade frihandelskritiskt.

Högt upp på dagordningen står nu hanteringen av den amerikanska fordonsjättarna GM och Ford. Det kan bli amerikanarnas varvskris om det hanteras fel. Många här i USA lobbar nu för statsstöd och annat som inte kan beskrivas som annat än rent industristöd likt vårt tidigare varvsstöd. Vi ska vara tacksamma för att EU och reglerna för den inre marknaden motverkar sådana nationella initiativ i Europa, även om sådant långt ifrån alltid stoppas.

Valnatten i Washington

Bilden är tagen två kvarter väster om Vita Huset, så nära man kan köra förbi med bil. Det var lite som om det varit landskamp i fotboll, folk tutade och hängde ut från bilfönstren och många bara stod mitt i korsningen. Väldigt upprymd stämning.

Ungefär två timmar efter att McCain erkänt sig besegrad och Obama hållt sitt segertal.

LarsLarson.com – Talk Radio

I torsdags satt jag med i studion med producenten för the Lars Larson show, en talk radio shows som sänds i över 300 radiostationer i USA. Han inleder med lite dagsaktuella kommentarer kring politik och sedan tar han emot samtal och diskuterar med de som ringer in. Högt tempo och ofta samtal med personer som inte delar Lars egna värderingar. Han förefaller ha lite av min inställning till det där med frihet, att den ska gälla på det sociala OCH på det ekonomiska området.

Man kan lyssna på de första tio minuterna av varje dags program som Podcast här.

USAs senat mer konservativ efter valet

Ursakta det amerikanska tangentbordet, jag skriver detta inifran min vans kontor pa Washington Times saledes inga aa och o.  🙂

I gar satt jag och hemma hos en redaktor for ledarsidan pa Washington Times och diskuterade valet med over nagra glas portvin. Vi diskuterade tva interssanta perspektiv pa valet, som jag inte tror kommit fram.

1.

Valet var inte historiskt vad galler valdeltagande. Det var ungefar lika manga totalt som rostade 2008 som 2004. Och da ska man ta i beaktandde att USAs befolkning okat nagot samt att bara ACORN sager sig ha registrerat over 1,2 miljoner nya valjare. Amerikanerna har alltsa inte gatt man ur huse for att rosta fram Obama.

2.

Senaten har blivit lite mer konservativ som ett resultat av detta val. Detta kan lata konstigt nar republikanerna backade och demokraterna nu fatt en stabil, men dock inte filibustersaker majoritet. Resonemanget gick ut pa att eftersom bade Obama och hasns vicepresident Biden var senatorer och darmed lamnar senaten sa lamnar den som ar mest ”liberal” – Obama – och den som ar tredje mest ”liberal” – Biden – senaten. Dartill sa lamnade nagra republikanska senatorer som var mer av mittenpolitiker och ersattes av mer konservativa partibroder. Vi har alltsa ett lage dar senaten gatt en aning at hoger medan den mest ”liberal” senatorn gatt och blivit president.

Nar det galler amerikansk politik sa betyder ”liberal” ungefar socialdemokrat, det ar darfor jag skriver ”liberal” inom citationstecken eftersom ordet helt enkelt inte betyder samma sak i politiska sammmanhang har i USA. Liberal for mig betyder social-, och ekonomisk frihet. Socialliberalism betyder paternamlism och ar i grunden vasensskilt fran liberalism i sin paternalistiska manniskosyn. I princip ar socialliberalism socialdemokrati. Och det ar vad ”liberal” ungefar betyder i sin amerikanska kontext.

Jag tycker de anvander ordet fel har i USA, men jag har val lika liten chans att paverka detta som fisken i havet har att paverka vatttnet den simmar i.