Kategoriarkiv: miljöpartiet

Mera kärnkraft

Centerns och kristdemokraternas omsvängning, ja tillnyktring, i kärnkraftsfrågan och den nu presenterade alliansöverenskommelsen gör att alliansen har en mycket attraktiv och stabil energipolitik jämfört med vad den samlade (?) vänstern har att erbjuda. Och den här gången är det ombytta roller. Borgerligheten är samlad och enig och vänstern är maximalt splittrad mellan miljöpartisternas nej och LO:s industriförbunds ja. Och socialdemokraterna kommer inte att kunna splittra borgerligheten med energiuppgörelser med centern.

På sikt skulle jag vilja se el som en av sveriges exportbranscher.

För Tyskland, Polen och Baltstaterna måste det vara ytterst attraktivt att skriva långsiktiga leveransavtal för elleveranser från Sverige jämfört med gasavtal med Ryssland. Och elproduduktion i Europa riskerar inte att utlokaliseras till låglöneländer i Asien.

Mera Kärnkraft!

Konsekvenserna av det RÖD-röd-gröna sammarbetet

Så kom socialdemokraterna och miljöpartiet överens om att gå till val 2010 på att bilda gemensam regering även med vänsterpartiet. En självklar seger för vänsterpartiet. Och en lika självklar vänsterförskjutning av tyngdpunkten i vänsteralternativet i svensk politik.

Några saker vi kan utgå från som inte har gällt tidigare är att miljöpartiets små och få uppgörelser med de borgerliga partierna inte längre kan sägas gälla. Således ligger följande i farisonen vid en vänsterseger i valet 2010:

Friskolorna, som fått leva på nåder när socialdemokratterna tidigare bildat minoritetsregering eftersom miljöpartiet haft en annan syn på frågan om friskolor och i praktiken varit dess beskyddare. Nu får det anses klart att friskolornas fortbestånd beror på valutgången 2010.

Undantaget för två nyckelpersoner från sist in först ut-regeln i företag med färre än tio anställda. Även detta lilla, men för småföretagen viktiga, undantag beror på valutgången 2010.

Annat som nu står klart är att vi troligtvis kommer att få kommunister i regeringen och i regeringskansliet, människor som tycker Kuba är ett föredöme, om den RÖD-röd-gröna koalitionen vinner valet 2010.

Men mycket är ännu oklart, ett flertal arbetsgrupper ska mejsla ut politiken på resoektive område. Detta medför troligtvis att det blir svårare för socialdemokraterna att kasta om valrörelsen med oväntade utspel så som maxtaxan från valrörelsens slutskede 1998.

Det ska bli intressant var dessa arbetsgrupper kommer fram till vad gäller:

energipolitiken

europapolitiken

försvarspolitiken

utrikespolitiken

En sak till är också klar, socialdemokraterna kommer inte att samtidigt kunna locka med mittenalternativet och den mjuka blockpolitiken. I och för sig kanske de ändå inte hade kunnat göra det nu när alliansen förefaller jobba på hygglihgt friktionsfrit partierna emellan. Blockpolitiken är klar före valet och det är något som gagnar demokratin eftersom alternativen är klara att ta ställning på valdagen. Vi kommer slippa korridormygel med valresultatet efter valet.

Friskolorna hotade av s-mp-uppgörelsen

Med mp i s-knäet ligger friskolorna pyrt till efter 2010

En av konsekvenserna av att miljöpartiet och socialdemokraterna nu kommit överens om att bilda koalitionsregering om de vinner valet 2010 är att friskolornas existens blir ytterst osäker.

Socialdemokraterna har aldrig riktigt accepterat friskolereformen, men det som gjort att den legat fast är att miljöpartisterna haft en mer positiv syn på friskolorna. Socialdemokraterna har – sedan friskolereformen infördes 1992 under den dåvarande borgerliga Bildtregeringen, med Per Unckel och Beatrice Ask som ansvariga ministrar – aldrig haft någon möjlig riksdagsmajoritet för att riva upp friskolereformen. Socialdemokraterna har bara kunnat trakassera friskolorna med oproportionerligt många skolinspektioner och åtstramad finansiering. Reformen i sig har de aldrig haft möjlighet att riva upp.

Nu när det är tänkt att miljöpartiet enligt förra veckans uppgörelse ska sitta med i regeringen med socialdemokraterna, kommer miljöpartiet knappast kunna försvara friskolorna längre. Om de inte tydligt och publikt kommer överens med socialdemokraterna om detta före nästa val.

Detta blir en viktig fråga att avkräva vänsteroppositionen svar på inför nästa val. Ska friskolereformen ligga fast eller inte, om det blir en vänsterkoalitionsregering?

För just denna fråga spelar det inte någon roll om vänsterpartiet hamnar i eller utanför en vänsterkoalitionsregering, eftersom vänsterpartiet alltid kommer at stödja ett avskaffande av friskolereformen och därmed ett avskaffande av friskolorna. Kommer miljöpartiet sätta sig i en regering som avskaffar friskolorna? Kräv svar inför nästa val.

Likadant kommer det att vara för småföretagspolitiken och reglerna om undatag för två personer från LAS-reglerna om sist in först ut vid uppsägningar. Och givetvis för alla andra små frågor där miljöpartiet tidigare valt att gå på den borgerliga linjen i någon fråga.

Miljöpartiets ja till EU underlättar för EU-kritiken

När nu miljöpartiet bestämt sig för att ta bort sitt krav på att Sverige ska lämna EU kommer vi få en bättre EU-kritik. Utträdeskravet har ju som bekant gjort att miljöpartiets EU-kritik känts irrelevant.

Detta har dessutom gjort att Socialdemokraterna inte kunnat annat än att vara otydliga i EU-frågan. Hela deras EU-politik har varit ett enda långt hanterande av inre motsättningar kring EU-medlemsskapet, såväl inom socialdemokraterna som inom vänsterblockets tre partier.

Nu är det bara vänsterpartiet som är emot medlemsskapet i EU av de sju riksdagspartierna. Junilistan är som bekant också för medlemsskapet i EU.

Nu kommer vi slippa diskutera EU-medlemsskapet i europaparlamentsvalet. Vi kommer kunna diskutera vilket EU vi vill se och vi kommer kunna diskutera sakfrågorna. En klar förbättring enligt mig.

Miljöpartiet är nog det svenska parti som förändrats mest efter riksdagsvalet. De har strukit medborgalönen, de står bakom budgetdiciplin och har nu landat där deras europeiska systerpartier landat i sin syn på EU.

Vissa av de mer liberala EU-”kritikerna” kommer att hävda att miljöpartiets ja till EU bekräftar att EU-medlemskapet är dåligt. Det må så vara. Jag ser fram emot den förändrade svenska EU-debatten. 

Pingströrelsen vill äntligen inte vara en myndighet

I dag lördag skriver pingströrelsens ledare Sten-Gunnar Hedin på SvD Brännpunkt att Pingströrelsen kompromissar i en artikel med rubriken ”Vi avstår från vigselrätten”:

Röster höjs redan nu för att tvinga alla vigselförrättare att viga även samkönade par. Det är inte en framkomlig väg.

Bättre är då att kyrkor och samfund, inklusive mitt eget, Pingströrelsen, tackar nej till vigselrätten och accepterar att enbart staten legaliserar äktenskapet – oavsett om det är mellan man och kvinna eller samkönade par.

På SvD Brännpunkt den 29/9 föreslog RFSU att den nuvarande partnerskaps- och äktenskapsbalken sammanförs i en gemensam samlevnadsbalk och att staten sköter registreringen av de civilrättsliga avtalen.

Det är en tilltalande tanke och skulle troligen lösa de knutar som många kyrkoledare och politiker ännu brottas med.

Hur sedan paren väljer att inrama den juridiska delen står var och en fritt. Par som har en religiös övertygelse vill säkert få äktenskapet bekräftat i kyrkan, moskén eller synagogan. Icke-religiösa kanske väljer en annan inramning.

En civil samlevnadsbalk oberoende de religiösa trossamfunden är en rimlig väg att gå när politiker nu vill ändra den nu fungerande ordningen. Då bevaras den religiösa tros- och samvetsfriheten och vi kan lägga åratal av het debatt bakom oss. Jag rekommenderar regeringen att allvarligt överväga denna lösning, som jag också tror sänder en signal om respekt för alla berörda parter.

En ordning där kyrkor och samfund frikopplas från den juridiska processen kommer också att vinna gillande bland dem som av principiella eller ideologiska skäl anser att kyrkor och samfund helt bör frikopplas från staten.

Detta är ju just exakt som det rimnligen borde vara i ett sekulariserat samhälle med religionsfrihet. Tyvärr har inte politiska partierna, med undantag för miljöpartiet, kunnat fatta detta.

Jag tror att det går att förklara med vår långa hiostoria med en statskyrka. Detta går tillbaka till Västarås riksdag 1527 där Gustav Vasa avskaffade katolisismen i Sverige och Sverige som första land i världen fick en protestantisk statskyrka. Mellan 1527 och år 2000, alltså i 473 år har vi haft en statskyrka som agerat som en statlig religionsmyndighet. Detta har gjort det svårt för svenskar att fatta att det går att skilja på det religiösa och det juridiska. Men nu såhär i elfte timmen kanske poletten håller på att trilla ned. Tidigare har RFSUs generalsekreterare, Åsa Regnér, också skrivit rimligt på Brännpunkt.

Kanske håller vi på att bli rimliga i det här landet. Föreninger, vilket är vad trossamfund är, ska inte sköta myndighetsutövningen. Det ska staten göra. Alltså ska vi ha ett juridiskt gällenade civilrättsligt avtal som staten tillhandahåller lika för alla, med knökigt undantag för månggifte (alla är ju inte så liberala som jag). Vad sedan olika föreningar gör för att cermoniellt befästa och fira detta ska sedan inte staten lägga sig i.

Till slut är det ju typiskt att den f.d. statliga kyrkan inte var först på plan, utan pingströrelsen. Stt den statskyrkla som haft en ärkebiskop som sagt att en präst inte behöver tro på gud missar detta får väl tillskrivas ambivalemnsen det innebär att vara den tidigare statskyrkan i en sekulariserad och politiskt korrekt stat. Jaja. Nu är frågan om det politiska systemet kan samlas kring denna, miljöpartistiska RFSU-pingströrelselinje. Jag hoppas det. Gör om gör rätt. Snälla Beaatrice Ask.

Zaida Catalán (mp) vill bli europaparlamentariker

På tidningen Focus mingel här i Almedalen pratade jag lite med miljöpartisten Zaida Catalán, hon sa:

”Jag får se om partiet gillar mig i höst.”

…och förklarade att det var då miljöpartiets lista till europaparlamentsvalet i juni 2009 skulle fastställas. Nu jobbar hon som tjänsteman på miljöpartiets riksdagskansli och sitter i Stockholms stadsfullmäktige.