månadsarkiv: april 2009

Nu blir det sekulariserad påsk i bibelbältet

Nu ska jag bege mig till min kära familj i Värnamo i Småland för att ”fira” påsk. Liksom julen är det i praktiken en sekulariserad påsk utan vidare religiösa inslag, förutom den traditionella maten. Men det är en familjehögtid. Och trevligt ska vi ha.

Min far berättade när jag var tonåring hur han i sin barndom syndade på långfredagen genom att sitta på sitt rum med några kompisar och spela kort. I dag ringde samma man, min far, och föreslog att vi skulle spela golf på långfredagen. Det går framåt.

Det blir kanske sådär med mitt bloggande fram till annandagen.

Folkpartiledaren kritisk till FN

Tänk att man skulle få uppleva den dagen då en partiledare för folkpartiet är kritiskt mot FN. Men det har hänt. Jan Björklund kritiserar att diktaturerna tillåts dominera och förstöra arbetet för yttrandefrihet.

…frågan huruvida yttrandefriheten ska begränsas när det gäller kritik av religioner diskuteras just nu på fullt allvar av världens ledare – bl a inför den stora FN-konferensen i Geneve i slutet av april. Islamska länder driver på för att religionskritik, t ex i medier, ska förbjudas.

/—/

Det vore förfärligt om FN användes för att fördöma mänskliga rättigheter och för att flytta fram positionerna för militant islamism. Men ännu mer förfärligt vore att världens demokratier blev delaktiga i ett sådant spektakel.

Det är rätt att förhandla så länge man tror på framgång. Om konferensen däremot till slut återigen urartar, blir det förstås omöjligt för både Sverige och EU att sitta med som alibi.

I en sådan situation är det i varje fall folkpartiets uppfattning att Sverige ska hoppa av konferensen.

Läs Jan Björklunds uttalande ”Beredskap att hoppa av FN-konferens – Människors rättigheter viktigare än religioners” här.
Vad säger övriga alliansen om denna inställning?
Och vad säger partierna i den röd-röd-gröna röran?

Debatt om inkomstskillnader

Johnny Munkhammar skrev på sin blogg inför diskussionen i radions P1 om saken:

ny statistik från SCB /…/ visar att den genomsnittliga inkomsten för ett svenskt hushåll ökade med 44 procent 1995-2007, i fasta priser. P1 ville dock inte fokusera på det utan på att inkomstskillnaderna har ökat.

Den tiondel med högst inkomster har nämligen fått ökade inkomster med 60 procent, medan den lägsta tiondelen har fått en ökning med 24 procent. Skillnaden har därmed ökat. Men, vill jag framhålla, alla har ju fått en tydlig ökning.

För mig är det självklart att det är bättre idag, när alla har högre inkomst – även om skillnaderna har ökat. Dessutom lär vi nu i krisen få se en utjämning, eftersom de tidigare höga kapitalinkomsterna hos den översta procenten lär minska radikalt.

Det viktiga är dock att skillnader är inget dåligt, så länge vi har ett samhälle med rörlighet. Man ska kunna födas i en skogshydda och bli direktör. Då måste också utbildning, arbete, risktagande och företagande löna sig ekonomiskt.

Efter debatten skrev han på sin blogg:

LO:s chefekonom Lena Westerlund påpekade att den sociala rörligheten är större om inkomstskillnaderna är små. Självklart är det lätt att röra sig mellan olika skikt om nästan inget skiljer dem åt. Men det blir inte så relevant att försöka röra sig uppåt om det inte innebär en tydlig förbättring. I Sverige motarbetas inkomstskillnader aktivt, så sambandet mellan insats och utfall blir svagare. Skillnaderna i inkomst i Sverige är fortfarande bland de minsta i västvärlden. Det hindrar inte minst den som föds under knappa förhållanden och vill sträva uppåt.

Möjligheten för den som föds opriviligierad att komma upp sig i samhället är väsentligt för ett gott samhälle. Det är därför det inte ska finnas några privilegier från staten. Men det kan inte uppnås genom att ta bort incitamenten, d.v.s. rätten för den som på en öppen marknad skapar något att få behålla frukterna av sin sitt arbete och sitt risktagande.

Författare (s) mot yttrandefrihet…

Debattören Mattias Svensson skriver på Neo Blog om Erik Höjdestrands avhandling ”Det vedervärdiga videovåldet”.

Svenska författarförbundet ville förbjuda videofilmer. Och i riksdagsdebatt diskuterades förslag på begränsningar av yttrandefriheten:

Gabriel Romanus talade om att ”landet kommer att översvämmas av program av typen Motorsågsmassakern”. Han menade samtidigt komiskt nog att den filmen är mild i jämförelse med de fasansfulla filmer som kommer därefter, exempelvis ”The Texas Chain Saw Massacre” (dvs originaltiteln för samma film).

/—/

Tänk om folk inte läser svenska böcker!

[Socialdemokraten] Kågeson har å Författareförbundets vägnar sina egna farhågor om vad som väntar:

”En våg av spekulativa videogram kan inte annat än förstärka våldstendenserna i dagens samhälle och ytterligare öka klyftan mellan män och kvinnor…”

[Socialdemokraten] Kågeson och författarförbundet ville alltså utreda varje möjlighet att släcka och stoppa en ny teknik för att denna skulle kunna konkurrera med deras egen verksamhet. De var rädda att folk skulle sluta läsa böcker när film blev var mans egendom.

/–/

För att motverka detta krävdes om inte totalförbud ”särbeskattning av importerade verk, för att i någon mån skydda den inhemska kulturen” (ett så ogenerat nationalistiskt förslag att det idag är frågan om ens Sverigedemokraterna skulle våga framföra det), där pengarna naturligtvis skulle spridas av Kågeson och hans vänner för att ”stödja kvalitetsproduktion

När muren föll 9 november 1989 påverkade det även vårt unkna intellektuella klimat. Det var gastkramande och livsfarligt att vara frispråkig intellektuell öster om järnrådån, men det var unket, grumligt och nationalistiskt väster om berlinmuren. I varje fall i det neutrala Sverige – ”den moraliska stormakten”. Fy fan.

Musik och politik

Musikbloggen sundaymorning.nu tar upp frågan om musik och politik med anledning att public serviceradion serverat oss scoopet att det kan finnas främlingsfientliga personer i Sverigedemoikraterna.

Att sjunga onyanserade politiska visor hör den politiska ungdommen till. Vi sjöng allt från Hoola Bandoola Bands Stoppa Matchen och Fy På Dig Såsse – Gud i Brallan till vietnamkrigs-vänliga sånger på våra sittningar. Det betyder varken att vi var kommunister eller stora anhängare till Nixons dominoteori. Det betyder bara att det är förbannat roligt att sjunga och raljera över gamla och förlegade ideal.

Varför ”vill vi” ha hem mördaren Annika Östberg?

Jag begriper inte det. Ingen hävdar att hon blivit felaktigt dömd i Kalifornien.

Updatering

Metro är i varje fall inte en del av mördaren Annika Östbergs hyllningskör.

Det är en missuppfattning att Annika Östberg är ”dömd för medhjälp till två mord som hennes pojkvän begick” 1981. I själva verket var hon så aktiv vid de båda morden att åklagaren i sin plädering beskrev att pojkvännen ”inte var någonting annat än Annikas marionett”. Hon dömdes därför till livstids fängelse för dubbelmord.

Ett av hennes offer var polis. Detta, i kombination med att Annika Östberg sju år tidigare hade dömts för dråp i San Francisco, har gjort att staten Kalifornien inte har velat släppa henne, förrän nu, efter 28 år i fängelse.

Läs här.

Johan Ingerö undrar när vi ska börja hylla två andra medbrottslingar som inte heller själva höll i vapnet på samma sätt, d.v.s. Malexandermördarna Olsson och Axelsson.

Dick Erixon skriver ”Groteskt att medierna hyllar polismördaren Östberg”.

Vänsterröster om ”Vanjagate”

Jonas Morian, f.d. orförande i den socialdemokratiska pressklubben (ober.) skriver:

”…om Wanja Lundby-Wedin och Mona Sahlin med trovärdighet ska kunna uttala sig om höga löner framöver så bör nog retoriken ses över en smula. Kanske borde man inse, och även öppet tala om, att det stora samhällsproblemet inte är att några få tjänar mycket – utan att så många har så lite?”

Den mer utrerade vänsterbloggaren Jinge skriver i kväll på sin blogg att:

”Ikväll så har jag tittat på nyhetssändningarna på webben och kan konstatera att Wanja Lundby-Wedin har ett massivt motstånd bland sina gräsrötter. Både på mötena med medlemmar i Stockholm och i Umeå så fick hon motta rejäl kritik och tanken på att hon ska tala 1:a Maj ter sig som ett utslag av sjuk humor.”

Den extremt partilojale riksdagsmannen Monica Green skriver på sin blogg:

Jag är imponerad över att Wanja Lunby Wedin stod emot och fick förbunden med sig. Jag är lättad över att hon inte fick bära hela ansvaret för att den kapitalistiska girigheten som ätit sig in från privata bolag till AMF och delar av arbetarrörelsen. Nu väntar ett gigantiskt arbete med att återfå förtroendet efter alla turer.

Och jag ser fram emot att få höra Wanjas första majtal, det ska bli mycket intressant

Den socialdemokratiska nättidningen Dagens Arena skriver:

Wanja Lundby-Wedin har fått klä skott för ett sjukt system, där verkställande direktörer mer eller mindre sätter sina egna löner och bonusar och där bolagsstyrelser är svaga och oinsatta. Hon har symboliserat en arbetarrörelse som inte använder sina styrelseposter till att protestera mot det sjuka systemet.

Man kan ju tycka att den som tycker att ägarstyrningen är svag borde fundera i det kloka i att instititionalisera allt ägande genom återinförd förmögenhetsskat, högre skatt på svenska ägare än utländska (och därmed oftast i praktiken institutionella) ägare. Ja själva idén om att vi inte ska spara själva utan lita på offentligt sparande i olika former borde vi fundera på.

För hur kommer det sig att företag som inte är institutionellt ägda inte heller råkar ut för att direktörerna skor sig? IKEA, H&M, Alfa Laval t.ex.

Och till sist, varför framställs det som ett svenskt samhällsproblem när LO och socialdemokraterna har problem?